Hvarjehanda nyheter,
I Berns salong, berättar en korresp.
till Östergötlands Tidniog, egde den 19 d:s på
aftonen ett litet äfventyr rum, som kunnat med-
föra temligen obehagliga följder, men blef nu
blott anledning till ett litet skämt. Itt par högst
eleganta danter och en herre, som dettycktes
från landet, hade tagit plats vid ett af borden,
till hvilket förfriskningar blifvit reqvirerade.
Herrn tog en stryksticka och tände en cigarr,
hvarvid en del af den brinnande tändsatsen
fastnade i det ena fruntimrets hår, hvilket
tycktes vara af ett särdeles eldfängdt ämne,
emedan det genast fattade eld. Faran märk-
tes ögonblickligen, och under det herrn fat-
tade ett vattenglasoch tömde det på den skönas
hufvud, hade hennes kamrat fattat tag i håret,
som befanns vara prosisoriskt, enär hela knip-
pan rullade ned för egarinnans fötter, hvilken
i vrodesmod trampade derpå och störtade ut,
lemnande sitt förvånade bordsällskap att i lik-
het med åtskilliga andra gäster reflektera öfver
tidens fåfänga och alltiogs förgänglighet.
Anekdoter.
En bonde hemkörde från skogen ett med
två stuiar förspändt lass slo ät en prest.
Han begärde 1 rdr för besväret.
— Det är för mycket! utropade presten.
—- Åh nej, menade bonden. Vördi prosten
får ju lika mycket för en personalia, och den
gör honom inte så mycket omak.
— Ja, ser du, det är ett arbete som an-
stränger hufvudet.
—- Jaså, tror vördi prosten att mina stutar
ha dragit hem lasse; med svansarne då? Nej,
de ha minsann fått begagna hufvudet lika:
mycket som någonsin han, i
En lHlten prinsessa lekte med sin
guvernant. Plötsligt betraktade hon noga den-
nas hand och började derpå räkna fingrarne
på sin egen.
— Min Gud, utropade hon, ni har också
fem fingrar, liksom jag!