Hvarjehanda nyheter, I Berns salong, berättar en korresp. till Östergötlands Tidniog, egde den 19 d:s på aftonen ett litet äfventyr rum, som kunnat medföra temligen obehagliga följder, men blef nu blott anledning till ett litet skämt. Itt par högst eleganta danter och en herre, som dettycktes från landet, hade tagit plats vid ett af borden, till hvilket förfriskningar blifvit reqvirerade. Herrn tog en stryksticka och tände en cigarr, hvarvid en del af den brinnande tändsatsen fastnade i det ena fruntimrets hår, hvilket tycktes vara af ett särdeles eldfängdt ämne, emedan det genast fattade eld. Faran märktes ögonblickligen, och under det herrn fattade ett vattenglasoch tömde det på den skönas hufvud, hade hennes kamrat fattat tag i håret, som befanns vara prosisoriskt, enär hela knippan rullade ned för egarinnans fötter, hvilken i vrodesmod trampade derpå och störtade ut, lemnande sitt förvånade bordsällskap att i likhet med åtskilliga andra gäster reflektera öfver tidens fåfänga och alltiogs förgänglighet. Anekdoter. En bonde hemkörde från skogen ett med två stuiar förspändt lass slo ät en prest. Han begärde 1 rdr för besväret. — Det är för mycket! utropade presten. —Åh nej, menade bonden. Vördi prosten får ju lika mycket för en personalia, och den gör honom inte så mycket omak. — Ja, ser du, det är ett arbete som anstränger hufvudet. —Jaså, tror vördi prosten att mina stutar ha dragit hem lasse; med svansarne då? Nej, de ha minsann fått begagna hufvudet lika: mycket som någonsin han, i En lHlten prinsessa lekte med sin guvernant. Plötsligt betraktade hon noga dennas hand och började derpå räkna fingrarne på sin egen. — Min Gud, utropade hon, ni har också fem fingrar, liksom jag!