Nusik.
Förflutna veckan
har gifvit ett ganska vackert musikaliskt
florilegium: hr Ginther hade arrangerat en
utmärkt vokalkonsert och rustar sig till en
ny, hr Labatts konsert lyckades ock på bä-
sta vis, hr Sjöden uppträdde med stor fram-
gång på de musikhistoriska föreläsningarne,
k. operan har fortsatt sina föreställningar
af gamla Ernani, hvari förnämligast fru
Michaelis herrliga sång var föremål för all-
män beundran; i stället för att höra Don
Juan måste man mtaga Kärleksdrycken (hvil-
ken i och för sig visserligen icke är att för-
akta) med det oundvikliga divertissementet
i släptåg, och på Södra teatern hörde man
Cendrillon med dess oförgängligt sköna
musik.
Konservatoriet har förlorat sin inspektor
och i stället valt en ny, en i utlandet pri-
vatiserande musikidkare, hr Rubenson, som
först helt nyligen utnämts till akademiker.
Vi skola i sinom tid ej underlåta att upp-
märksamt följa den nye inspektorns verk-
samhet, men vilja icke söka ställa ett horo-
skop deröfver, helst han först i höst tillträ-
der tjensten och hans val endast är provi-
gsoriskt, d. ä. blott gäller till årets slut.
Till denne provisoriske officiant lade man
en än mera provisorisk, nemligen kamrera-
ren hr C. Sillen, som förordnades att intill
hr R:s ankomst förestå befattningen. Herr
Silln har förut en längre tid hufvudsakli-
gen skött densamma, hvadan man bör kunna
förlita sig på hans erfarenhet i saken och
på hans fakt att stanna inom sina rätta
gränsor. Man bör af hr R. kunna hoppas
detsamma, i förmodan att han rätt uppfattar
sin blifvande ställning och framför allt ak-
tar sig för att öfversätta ordet inspektor
med styresman, eller än värre, med Yre-
formatarX, hvilket, såsom nogsamt bekant,
är det vanskligaste af allt. Qui vivra, verra.