Nusik. Förflutna veckan har gifvit ett ganska vackert musikaliskt florilegium: hr Ginther hade arrangerat en utmärkt vokalkonsert och rustar sig till en ny, hr Labatts konsert lyckades ock på bästa vis, hr Sjöden uppträdde med stor framgång på de musikhistoriska föreläsningarne, k. operan har fortsatt sina föreställningar af gamla Ernani, hvari förnämligast fru Michaelis herrliga sång var föremål för allmän beundran; i stället för att höra Don Juan måste man mtaga Kärleksdrycken (hvilken i och för sig visserligen icke är att förakta) med det oundvikliga divertissementet i släptåg, och på Södra teatern hörde man Cendrillon med dess oförgängligt sköna musik. Konservatoriet har förlorat sin inspektor och i stället valt en ny, en i utlandet privatiserande musikidkare, hr Rubenson, som först helt nyligen utnämts till akademiker. Vi skola i sinom tid ej underlåta att uppmärksamt följa den nye inspektorns verksamhet, men vilja icke söka ställa ett horoskop deröfver, helst han först i höst tillträder tjensten och hans val endast är provigsoriskt, d. ä. blott gäller till årets slut. Till denne provisoriske officiant lade man en än mera provisorisk, nemligen kamreraren hr C. Sillen, som förordnades att intill hr R:s ankomst förestå befattningen. Herr Silln har förut en längre tid hufvudsakligen skött densamma, hvadan man bör kunna förlita sig på hans erfarenhet i saken och på hans fakt att stanna inom sina rätta gränsor. Man bör af hr R. kunna hoppas detsamma, i förmodan att han rätt uppfattar sin blifvande ställning och framför allt aktar sig för att öfversätta ordet inspektor med styresman, eller än värre, med YreformatarX, hvilket, såsom nogsamt bekant, är det vanskligaste af allt. Qui vivra, verra.