stog å riksdagens sida eller en blott opinions-
yttriog från andra kammaren i samma rikt-
ning skulle gerna ses i landet. Hr Sparre,
som reserverat sig mot utskottets majoritets
beslut, uppträdde äfven, understödjande de
föregående talarne, och gjorde detta på ett
sätt, som framkallade den ena skrattsalvan
efter den andra. Han kritiserade äfven ut-
skottets motivering, den han fann synnerligen
egnad att väcka förundran, då den icke hängde
rätt väl tillsammans med klämmen. Han hyste
visserligen stor misstro till sitt eget omdöme
för tillfället, emedan dagens långa debatt gjort
honom riktigt hvimmelkantig, men han ville
dock i en lättfattlig form, i ett enkelt kom-
munalspråk, tydliggöra hvad utskottet hos
regeringen ville begära. Det vore följande:
Då de kommuner, som skickat oss hit, äro
sådana våp, att do ej kunna sjelfva bestämma
hvad som är deras gemensamma avgelägenhe-
ter eller ej, och då vi äro sådana våp, att vi
ej reta hvad vi vilja, då täcktes k. m:t af-
gifva förslag till förordning i ofvan antydda
syftning.
Hrr Carlea och Ehrenborg talade utförli-
gast för bifall till utskottets förslag, hvilket,
enligt deras erkännande, vore ämnadt att stäfja
det spekulationsraseri, som nu gripit kommu-
nerna, i synnerhet beträffande jernvägsanlägg-
ningar. Det vore lagstiftarens skyldighet att
skydda minoriteten för majoritetens förtryck ;
att ett sådant förtryck nu existerade, det
vore genom många händelser från de senaste
månaderna alldeles klart. Hr Mankell fäste
uppmärksamheten på, att det var den rika
minoriteten inom kommunerna som nu för-
tryckte den mindre förmögna majoriteten, i
följd af den orimliga grunden för röstberäk-
vingen. Det vore dessutom icke sannt att
kommunerna ha någon verklig sjeltstyrelse,
ty denna ligger faktiskt i civildepartementet:;
är det emellertid fråga om, såsom nu verkli-
gen är fallet, att välja mellan bibehäållandet
af den sjelfbestämningsrätt, som blifvit med-
gifven kommunerna, och att begränsa den för-
mögna minoritetens förtryck, så ansåg talaren
att man borde låta sjelfstyrelsen fara, ty der-
igenom afsade man sig en skenbar fördel för
att vinna en verklig. Vid votering afslogs
omellertid skrifvelseförslaget med 67 röster
mot 31.
Öfriga här ej nämnda punkter i betänkan-
det, alla afstyrkande väckta motioner, godkän-
des utan öfverläggning.
Föredragning af vigtiga ärender.
Kamrarne beslöto i fredags, att, under för
utsättniog att resp. botänkanden hinna att
dessförinnan två gånger bordläggas, dv 6 april
till. behandling företaga bovillningsutskottets
utlåtande, angående tullbeviltningen, och d.
10 upril konostitutionsutskottets betänkande,
angående ändringar i tryckfrihetsförordningen.