tion vidrördt. Framställde ej något yrkande. Medelst votering, som utföll med 87 röster mot 42, och i hvilken minoriteten röstade för hr Engmans reservation, blef utskottet3 förslag förkastadt. Den pankt, som förordade afslag å motioner om införande af per-capita-omröstning vid val till kommunala befattningar, godkändes härefter, hvaremot kammaren afslog den tredje punkten, innefattande förslag i sammanhang mad förenämda ändring i andra punkten. Någon diskussion föreföll äfven om fjerde punkten med hemställan om afslag å hr Gumeelii motion om införande i städerna af en tregradig skala vid val till stadsfullmäktige på sätt i motionen närmare utvecklas. Sedan hr Gumeeli1s, understödd af hr O. Wikström, yrkat bifall till sin motion, men utskottets förslag förordats af her Ltibbing och Sparre, godkändes äfven detsamma med 67 röstor mot 42. Den gamla frågan om ändring i förordningen om pastors sjelfskritfvenhet till ordförandebefattningen i skolrådet hade äfven i är dragits under riksdagens pröfning, genom motioner at hrr Per Nilsson i Kulhult, Lars Ersson och O. Nilsson, af hvilka den förste föreslagit att skolrådet måtte få rätt att inom sig utse ordförande och vice ordförande, en åsigt som lagutskottet äfven omfattat och i detta syftemål föreslagit nödig ändring af 22 23 och 25 af hithörande förordning. Äfven om denna punkt uppstod en lång öfverläggning i andra kammaren, cmedan flera af dess ledamöter motsatte sig den föreslagna ändringen såsom ännu icke af behofvet påkallad. Dessa voro hrr Rundgren, v. Geijer, Almqvist, E. J. Ericsson, Lithner, af Schmidt och Abr. Rundbäck. De förenade sig om det förslag, som af hr Faxe väcktes vid 1868 års riksdag och som första kammaren i år upptagit som sitt beslut, eller att konsistorium skulle utse ordförande, om pastor eller hans ställföreträdare vore dertill odugliz eller af laga skäl hindrad att åliggandet fullgöra. Do sökte göra troligt, dels att församlingarnes pastorer ingalunda förverkat förtroendet, emedan skolans utvockling hufvudsakligast vore en följd af deras nit för folkupp lysningens spridande, dels att skolan ännu icke intagit en sådan ställning att hon utgör en skiljemur mellan pastorn och församlingen, dels att intresset hos pastorerna skulle ansenligt svalna, om man vidtoge förändringen, dels att något missnöje ej råder öfver den nuvarande anordningen. Mot denna argumentation och till försvar för utskottets förslag uppträdde uttörligast her Ribbing och Hedin. Den förre kritisorado det.af motståndarne omfattade förslaget och framhöll att, dot vore, i. presterskapets eget intressd att en ändring blefve vidtagen, ty derigenom undanröjdes :en anledning till ogynsam stämning mot pastorerna, utan act deras ställning till skolan unuderginge någon förändring, ty de som nitälskade för skolans nyttiga arbete skulle i alla händölser bli ordförande i, skolrådet, och såsom valda dertill finge de en mycket angenämare ställning än nu och äfven större handlingsfrihet. Hr Hedin karakteriserade motståndarnes förslag såsöm en blott och bar frontförånäring, Hvilken skulle lemna det nuvarande förhållandet all deles ostördt, och heldre än att medverka till någat sådant borde den nuvarande bestäm. nmelsen bibehållas. Skulle intresset hog pastorörna minskas genom den föreslagna ändringen, så innebure ju detta ganska tydligt, att hufvudsaken för dem icke är skolundervisningen, utan ordförandeplatsen jemte dermed förenådt förmynderskap; ty äfven efter förändringen har ja pastor sjelfskrifvenhet till ledamotskap i skolstyrelsen, Att missnöje med fen nuvarande anordningen förefinnes måste väl vara visadt genom de motioner om ändring, hvilka vid hvarje riksdag under en lång följd af år blifvit väckta. Folkskoleinspektörernas Berättelser innehålla inga omdömen om pastorernas verksamhet såsom skolstyrelserias ordförande, hvadan intet stöd för deras bibehålde vid sjelfskrifvenheten blifvit af dessa pektörer gifvet; och lika litet är folkskolans utveckling under senare åren något:bevis för presterskapets; intresse eller för dess berättigande att uteslutande i sin hand ha ledningon af allt som rör kommunens skolväsende, ty man kan säga att detta gått framåt trots presterna lika väl som genom dem. E I debatten stodo på. denna sida i Anders Persson, Sam, Johnsson, Törnfelt, Uhr, som åvförde exempel från sin hembygd på pastorer, som varit intresserade och icke iätresserado, för skolan och hvad vorkan dotta I övat på församlingens skolväsende, Sven nilsson i Östersiöf, hvilken intygade att flera personer för honöm örkänt, att deras ställning. skulle bli vida angenämare, om de voro valda ordförande i stället för sjelfskrifna, Carl Ifvarsson, Johan Jönsson och Lars Ersson, Utan votering blef förslaget slutligen bifallet. Denna utgång är sålunda en kraftig opiuionsyttring bådö mot det nu rådande förhållandet oph. mot föj ammarens hoslut...,..osex I afseende på . så : kompetensvilkor till kyrkorådsbefattning hade utskottet med sådana, som. blifvit för nesligt brott tilltalade och som förklarats förlistiga medborgerligt förtroende m. m, nmanställt kyrkoförsamlingens redovisniogsskyldige och aflönade betjente, hvilka icke höller skola kunna väljas till ledamöter af kyrkorådet. Hr Hedin fann deöna sammanställning med rätta vara förskräcklig och uttalado den förhoppning att något dylikt ej skulle komma i fräga, när saken nästa gång kommer under behandling, hvari hrr Hielm och Jöns Rundbäck instämde, den senare med den upplysningen att kyrkolagen till kyrkoförsamlingeas betjente räknar biskopar, konsistorio ledamöter, pastorer etc. Sista punkten i betänkandet, med förslag till skrifvelse till regeringen i anledniog af hr Ehrenborgs motion öm närmare bestimmelso af hvad i kommunalförfattningarne menas med kommunens gemensamma hushållsangeliägenheter, , framkallade. slntligen. sept i lördags qväll en läng öfverläggning.. Mot den föreslagna skrifvelsen uppträdde hrr Asker, Rivbing, Nils Tamsohn NKP Milopnm I ÖIotarsläf nah