destineradt till Hamburg. ; Hr Ginthers vokalsoare. Hr Ginther är en bland de ej alltför mångtaliga dirigenter, hvilka natur och konst begåfvat med förmågan att hos en musikpersonal skapa enhet ej blott i den rytmiska rörelsen, utan ock i känslang och smar kens finare yttringar. Jans eget utbildade sinne för eurytmi och uttrycksnyans danar hos honom en mönsterbild af ett afrundadt helt, och för att förverkliga denna, unnar han sig ingen ro och släpper icke heller sina sångare med mindre han lyckas bibringa dem samma föreställning och sålunda förvandla denna till lefvande verklighet. Häraf dessa energiska uttrycksaccenter, dessa bestämda insatser, denna fasta sammanhållning som hos Giinthers ensembler och Körer plöga utgöra betecknande egenskaper, och hvilka äfven vid detta tillfälle gåfvo de väl valda musiknimren en särdeles vacker belysning. Såväl den oratoriska som de dramatiska och lyriska stilarne voro här representerade. En bögst betydande nyhet var den dyrbara reliken efter Mendelssohn, nemligen de färdiga numren ur hans tredje oratorium Kristus, som tillsammans med Elias och Paulus gkulle bilda en historisk cykel, hvars fulländande döden hindrade honom. Lyckligtvis eger innehållet så mycket sammanhang, att verket nästan kan sägas utgöra en sjelfständig oratorisk kantat, som i 2:ne delar (hvari visserligen mellanlänken saknas) framställer tvenne hufvyudmomenter ur Kristi lefnad. I första delen (Kristi födelse) uppträda de tre konungarne i en vacker tersett, hvarefter folket i kör prisar den uppgående stjernan; den bekanta koralen: Wie schön leuchtet der Morgenstern afslutar på det vackraste detta moment. — Andra delen behandlar Kristi lidande: Pilatus söker flera gånger lugna det fanatiserade folket, som dock alltid svarar med nya anklagelser; dessa körer uttala hvarje gång en ökad förbibtring, som i den stormiga kören Kreuzige ihn öfvergår till frenetiskt raseri. Dessa stegringar äro markerade med stor dramatisk kraft och innebära de rikaste effekter. Detta vilda moment öfvergår slutligen till en elegisk ton uti den obeskrifligt sköna kören: Ihr Töchter Zions, weinet iber euch und eure Kinder! och slutar med en rörande koralmelodi (af rytmisk art). Att koralerna ej togos i det vanliga släptempot torde säga sig sjelft. Det hela var af herrlig verkan, Till den andliga genren hörde ock en nyhet af Gounod: Le Vendredi saint (Långfredagen), som likaledes behandlar Kristi lidande, ehuru i en helt annan ton. Denna komposition är af mera lyrisk art, men framställer de gripande momenterna med mycken dramatisk styrka och skarpa kontrasteffekter. Den rörande naturtonen, som i allmänhet ej är Gounods starka sida, finnes här sällan. Utförandet af denna kör med sina stundom sällsamma harmonier och utan accompagnement var utmärkt lyckadt. I dramatisk väg förekom Kunigundas herrliga scen ur Spohrs Faust, tolkad med den öfverlägsenhet i den stora gtilen, som är fru Michaeli gå egen. Energisk deklamation, smakfullt cantabile och den finaste koloratur utmärkte detta föredrag. Den berömda qvintetten ur Mezarts Cosi fon tutte, en af de finaste ensembler som finnas, utfördes ganska berömvärdt af fröknarne Bergman och Östberg, hrr Hjortb rg och Elmblad samt en talangfull dilettant. — Äfven det ståtliga sista finalet ur Titus var af den verkan, som frånvaron af den präktiga instrumentationen medgifver. Lyriken representerades hufvudsakligen af en ny samling norska sånger af A. Söderman. Flera deribland utmärka sig genom friskhet och varmt uttryck, såsom den första fruntimmerskören samt sopranvisorna Killebukkent och STreett, båda med sannt arI —— 72----We-—-.———N—-—-—-— mih,.H? mminxnnm—-——6--— AL se !a2a2—