ställde högsta åldern till 30 år utan att höra riksdagen, öfver hvilken åtgärd 1840 års riksdags konstitutionsutskott emellertid framställde anmärkning. Talaren, som alltid framhållit den indelta. soldatens mindre tjenstbarhet, kunde emellertid, då regeringens åtgärd utan tvifvel afser att öka denna tjenstbarhet, i anledning af detta beslut ej vilja ha tillimpad någon grundlagsparagraf, på samma gång han likväl förklarade sig gilla utskottets anmälan till riksdagen, I afseende på förordningen om sparbanksböckerna ansåg talaren att soldatens rätt blifvit för nära trädd, då han ålagts att insätta en del af sin lön i sparbank, samt att den befälet ålagda skyldigheten att insätta för hans räkning äfven aflöningsmedel, hvilka likaledes voro skyddade mot utmätning under tjenstetiden, kunde leda till svek på sådant sätt, att soldaten genom att afhända sig sin egendom och penningarnes insättande i sparbank undandroge sina borgenärer möjligheten att erhålla betalning, Tal, som sporde huruvida detta öfverensstämde med allmän lag och rikets sannskyldiga nytta, förklarade derpå att sparbankspåbudet vore overkställbart, ty om rotehållaren och soldaten vägrade att ställa sig detsamma till efterrättelse, måste rekryten det oaktadt antagas, om han vore duglig. Efter att ha riktat några polemiska ord mot statsrådet Bergströms yttrande, i hvilket tal. inlade åtskilligt, som hr B. icke yttrade, samt efter att hafva i förbigående vidrört ministerkrisen och i sammanhang dermed funnit anledning afgifva den förklaring, att ledarne för andra kammarens: majoritet, om hvilka man så ofta talat, verkligen finnas, men att de icke äro personer atan sanningar och id6er, slöt hr Key med att yrka, att kammaren, med godkännande af utskottets yttrande, skulle lägga memorialet till handlingarne. Hr John Ericson instämde i det klander, som riktats mot regeringen för dess beslut i fråga om rekrytåldern, men fäste sig äfven i hög grad vid det af hr Per Nilssor i Espö i hans reservation antydda missförhålande i afseende å den urtima riksdagen, ty det vore tvetydigt, buruvida dennas sammankallande varit en konstitutionel regeringshandling eller icke. Hr Lyttkens sökte visa att regeringshandlingen vore obehöflig, onytiig och icke öfverensstimmande med rätten, Det gällde här en. stor och vigtig rättsprincip, som blifvit kränkt, och mot hvars förnyande kammaren. borde Protestera genom att med godkännande lägga memorialet till handlingarne. Hr Pösse änsåg att utskottet icke sysselsatt sig med en småsak, ty en regeringshandling, gom kränker den enskilda rätten, kan aldrig betraktas som någon obetydlighet. Ur rättslig synpunkt kunde åtgärden ej annat än framkalla klander. Enligt talarens. åsigt vore det föreliggande ärendet af beskaffenhet, att regeringen derom icke kunde besluta utan riks: dagens begifvande. Här tillkommeo att den klandrade åtgärden vore från regeringens sida ett uttryck af begäret att bryta ett motstånd, som ej. kunnat -besegras och som man ej velat aflägsna, och under omständigheter, som visade att regeringen kände sig sinnad framgå på samma bana, vore det skäl, såsom statsrådet Bergström : yttrat, att slå, till? med 107 å Lyckligtvis funnes dat anledningar att göra en annan uppfattning gällande. Dels hade den minister, på hvars föredragning regeringsbeslutet fattats, straxt derefter afgått, hvilket vore en händelse, som såge .ut som :en tanke, och hvarat man kunde antaga, att solidariteten mellan konseljens ötriga ledamöter och indelningsverket till ytterlighet blifvit något störd, om icke bruten, hvilket senare man vore frestad antaga deraf att den förtjenstfulle man, som numera innehade landtförsvarsportföljen, inför denna kammare: uttalat sitt bifall till principen om upphörande af lejningsoch fri köpningsrätten för beväringen och derigenom liksom gitvit på hand med afseende på genomförandet af allmän, och verklig värnepligt. En ytterligare anledning till att denna solidaritet ej är densamma som förr ville talaren ,finna i den märkliga förändring, som försiggått med landets opinion eller, rättare, med opinionen hos indelningsverkets anhängare, hvilka nu betydligt nedstämt tonen. Talaren slutade med att yrka att betänkandet måtte; med gillande af utskottets åtgärd att framställa anmärkningen, läggas till handlingarne...; Hrirr Ehrenborg, Per Nilsson i Espö och Uhr voro slutligen de talare, hvilka på förmiddagen lemnade utskottet understöd, instämmande i slutyrkandet med hi-Key, med flera föregående talare. Hr Ehrenborg fäste uppmärksamheten på att memorialet icke innehåller Fördkl 1 ; Vv AA ot i Kl I REA Kv FLIAS SE Od SN a NV. 3