ställde högsta åldern till 30 år utan att höra
riksdagen, öfver hvilken åtgärd 1840 års riks-
dags konstitutionsutskott emellertid framställde
anmärkning. Talaren, som alltid framhållit
den indelta. soldatens mindre tjenstbarhet,
kunde emellertid, då regeringens åtgärd utan
tvifvel afser att öka denna tjenstbarhet, i an-
ledning af detta beslut ej vilja ha tillimpad
någon grundlagsparagraf, på samma gång han
likväl förklarade sig gilla utskottets anmälan
till riksdagen, I afseende på förordningen om
sparbanksböckerna ansåg talaren att soldatens
rätt blifvit för nära trädd, då han ålagts att
insätta en del af sin lön i sparbank, samt att
den befälet ålagda skyldigheten att insätta för
hans räkning äfven aflöningsmedel, hvilka lika-
ledes voro skyddade mot utmätning under tjen-
stetiden, kunde leda till svek på sådant sätt,
att soldaten genom att afhända sig sin egendom
och penningarnes insättande i sparbank undan-
droge sina borgenärer möjligheten att erhålla
betalning, Tal, som sporde huruvida detta
öfverensstämde med allmän lag och rikets
sannskyldiga nytta, förklarade derpå att spar-
bankspåbudet vore overkställbart, ty om rote-
hållaren och soldaten vägrade att ställa sig
detsamma till efterrättelse, måste rekryten det
oaktadt antagas, om han vore duglig. Efter
att ha riktat några polemiska ord mot stats-
rådet Bergströms yttrande, i hvilket tal. inlade
åtskilligt, som hr B. icke yttrade, samt efter
att hafva i förbigående vidrört ministerkrisen
och i sammanhang dermed funnit anledning
afgifva den förklaring, att ledarne för andra
kammarens: majoritet, om hvilka man så ofta
talat, verkligen finnas, men att de icke äro
personer atan sanningar och id6er, slöt hr Key
med att yrka, att kammaren, med godkännande
af utskottets yttrande, skulle lägga memorialet
till handlingarne.
Hr John Ericson instämde i det klander,
som riktats mot regeringen för dess beslut i
fråga om rekrytåldern, men fäste sig äfven i
hög grad vid det af hr Per Nilssor i Espö i
hans reservation antydda missförhålande i af-
seende å den urtima riksdagen, ty det vore
tvetydigt, buruvida dennas sammankallande
varit en konstitutionel regeringshandling eller
icke.
Hr Lyttkens sökte visa att regeringshand-
lingen vore obehöflig, onytiig och icke öfver-
ensstimmande med rätten, Det gällde här en.
stor och vigtig rättsprincip, som blifvit kränkt,
och mot hvars förnyande kammaren. borde
Protestera genom att med godkännande lägga
memorialet till handlingarne.
Hr Pösse änsåg att utskottet icke sysselsatt
sig med en småsak, ty en regeringshandling,
gom kränker den enskilda rätten, kan aldrig
betraktas som någon obetydlighet. Ur rättslig
synpunkt kunde åtgärden ej annat än fram-
kalla klander. Enligt talarens. åsigt vore det
föreliggande ärendet af beskaffenhet, att rege-
ringen derom icke kunde besluta utan riks:
dagens begifvande. Här tillkommeo att den
klandrade åtgärden vore från regeringens sida
ett uttryck af begäret att bryta ett motstånd,
som ej. kunnat -besegras och som man ej velat
aflägsna, och under omständigheter, som visade
att regeringen kände sig sinnad framgå på
samma bana, vore det skäl, såsom statsrådet
Bergström : yttrat, att slå, till? med 107 å
Lyckligtvis funnes dat anledningar att göra
en annan uppfattning gällande. Dels hade den
minister, på hvars föredragning regeringsbe-
slutet fattats, straxt derefter afgått, hvilket
vore en händelse, som såge .ut som :en tanke,
och hvarat man kunde antaga, att solidariteten
mellan konseljens ötriga ledamöter och indel-
ningsverket till ytterlighet blifvit något störd,
om icke bruten, hvilket senare man vore fre-
stad antaga deraf att den förtjenstfulle man,
som numera innehade landtförsvarsportföljen,
inför denna kammare: uttalat sitt - bifall till
principen om upphörande af lejnings- och fri
köpningsrätten för beväringen och derigenom
liksom gitvit på hand med afseende på genom-
förandet af allmän, och verklig värnepligt. En
ytterligare anledning till att denna solidaritet
ej är densamma som förr ville talaren ,finna
i den märkliga förändring, som försiggått med
landets opinion eller, rättare, med opinionen
hos indelningsverkets anhängare, hvilka nu
betydligt nedstämt tonen. Talaren slutade med
att yrka att betänkandet måtte; med gillande
af utskottets åtgärd att framställa anmärknin-
gen, läggas till handlingarne...;
Hrirr Ehrenborg, Per Nilsson i Espö och
Uhr voro slutligen de talare, hvilka på för-
middagen lemnade utskottet understöd, instäm-
mande i slutyrkandet med hi-Key, med flera
föregående talare. Hr Ehrenborg fäste upp-
märksamheten på att memorialet icke innehåller
Fördkl 1 ; Vv AA ot i Kl I REA Kv FLIAS SE Od SN a NV. 3