Frankrike, börja visa benägenhet för att kasta sig i armarne på Ryssland, hellre än att söka sin tillflykt hos don preussiska militärstaten. Detta skall, skrifver korrespondenten, utan tvifvel blifva ett bittert piller att taga; men åtekilliga ledande och inflytelserika män af den franska emigrationen hafva uppgifvit tanken på att kunna återvinna den nationela oafhängigheten och söka derför att försona sig med den politik, gom är Wielopolskys verk, och som efter deras öfvertygelso slutligen skall sätta dem i stånd att spela en ledande rol i den ryska regorimgen. Det bör icke förundra någon, att Ryssland med ifver söker att tillmötesgå polackarnes sträfvan i denna niktning, Det fins två inre makter, som polackarne kunna bjelpa Ryssland att bekämpa. Den ene är den socialistiska eller internationella rörelsen, som skall möta ett kraftigt motstånd hos den polska aristokratien, som är i hög grad konservativ. Den andra makten är dot tyska elementet, com i många fall är en källa till missnöje för den ryska regeringen, för hvilken det otta lägger hinder i vägen och som i hög grad skulle blifva neutraliseradt genom det antagonistiska inflytande, som polackarne skulle söka att utöfva. Af dessa och många andra skäl skall ryska regeringen med förtjusning helsa den benägenhet att åvägabringa en uppgörelse som polackarne nu lägga i dagen. Denna benägenbhet tillkännagafs första gången på ett i ögonen fallande sätt den ryska rogeringen. En ung polack vid namn Kozielo, som år 1863 hade varit en framstående medlem af polska nationalförsvarsregeringen, och sm dömts till döden på grund af sitt deltagande i den tidens händelser, beslöt att gifva ett bevis på uppriktigheten at sin omvändelse till en försoningspolitik genom ett oförfäradt vädjande till ryska vegeringens mildare känslor. På grund häraf infann han sig för några veckor sedan vid ryska gränsen och togs till fånga. Han skall nu dömas af en krigsrätt i Wilna, men under nu varande förbållanden är det icke antagligt, att han skall blifva strängt behaänilad, Emellertid har general Levacheff haft sammankomster med åtskilliga medlemmar af emigrationen, och det är icko otroligt, att de sålunda inledda underhandlingarne kunna leda till en amnesti i stor skala och till inslående af en ny politik mellan de båda Jänderna. Det skall emellertid, på grund af den ingrodda fiendskap, som så längo varit rådande mellan dem, dröja länge innan de kunna komma att hysa förtroende will hvarandra eller förverkliga några af:de drömmar, som några af de mora sangviniska förkämparne af denna politik hafva närt; icke heller är denna id så afgjordt omfattad af emigrationen i sin holhot, att den kan vara säker på framgång. Ett introssant faktum är. emellertid, att general Levacheff är afsänd med det uppdraget att rörande denna sak ställa sig i vänskaplig beröriog med polackarne.