skall nås.
Huru många gånger, säger han, fattas
icke arbetaren redan vid sin vagga af det oblid-
keliga ödet, som drifver honom in på en bana,
hvarför han icke alls passar? Detta öde, som
dömer den fattige till okunnighet och hindrar
honom från att utveckla sina naturliga anlag,
är en landsplåga, som man på allt sött måste
bekämpa. Man invänder: Hvar och en eger
frihet att egna sina !kraftor åt hvad han be
hagar. Ja, men är friheten att stiga upp och
gå nog för den sjuke, som vrider sig på sitt
plågoläger?
Herr Louis Blanc jomför arbetaren med en
menniska, som har cen kanonkula fästad vid
hvardera foten och tvingas att springa i kapp
med en annan som bar sina lemmar alldeles
ria,
Jar har begärt ordet, för att säga attlagen
är dålig, kraftlös och farlig, icke för att gifva
församlingen en lektion i samhällsläran, ytt-
rar han härefter, till svar på de frågor, som
från åtskilliga håll ställas till honom. De
gom vilja veta hvad jag tänker rörande den
sociala frågan behöfva blott läsa mina från
trycket utgifna skrifter ... Arbetsinställelser
na ha det onda med sig att de straffa sig
gsiolfya. I och med dem inträder krigstillstån-
det och i den mån do tilltaga i mängd och
onfattning förminskas summan af fullgjordt
arbete samt sålunda äfven kapitalet eller ar-
botsklassernas lönefond. Arbetsinställelser böra
endast ega rum, då det gäller att bekämpa en
alltför påtaglig orättvisa . . . Men hvarför
angriper er lag blott do internationela förenin-
garaoe! I England finnas associationer som
äro mycket mäktigare än den sg. k. internationalen,
jag menar yrkesföreningarne (trade-unions)
som nu ha blifvit officielt erkända af parla-
mentet och rörande hvilka jag lägger er på
hjertat att läsa den mycket fullständiga och
mycket lärda bok, som utgifvits at grefven
af Paris.
Lagförslaget uttrycker — enligt hr Louis
Blancs slutligen uttalade åsigt — icke någon för-
nuftig princip som låter sig bestämdt defmie-
ras. Det stämplar såsom brott blotta associa-
tionen mellan menniskor eller ock nödvändig-
gör det inqvisition. Men likasom inqvisitio-
nen icke förmådde hindra protestantismens tri-
umf, likaså skall förföljelsen snararo tjena till att
bofrämja Internatinalons utveckling än tvärtom.
Bonapartistiska stämplingar — verkliga eller
förmenta — upptaga do franska myndighoter-
nas uppmärksamhet. För en vecka sedan gjorde
polisen hbusvisitation hos förre utgifvaren af
det kejsorliga bladet TEtendard ch genomgick
alla hans papper, dock utan att finna någon-
ting komprometterande. Den 1 mars flyttades
en hel division af Paris armån söderut, emedan
en del af de dertill hörande trupperna befan
nils kejserligt sinnade. En afdelning af flottan
kryssar i engelska katusten för att hindra en
Jandstigning, derest en sådan skulle bli försökt.
Hr Thiers är betänkt på att utoämna den re-
publikanskt sinnade he Valcuatiu till prefekt i
Lille och den med honom liktänkande general
Faidherbe till högsto befälhafvarön öfver ar-
mån vid Paris. — General Fleury (verksam
vid statskuppen 1851, sedan minister i Peters-
burg) påstäs ha varit ledare åf den bonapar-
tistiska konspirationen och bar derför i törra
veckan blifvit förvisad ur Frånkrike.
F.d; kejsarinnan Eugenie har pr telegraf
lyckönskat f. d. prefekten de la Motte i an-
ledniog af bans frikännelse.
Hert:gen af Aumale har blifvit vald till ord-
förande i en af nationalförsamlingens. byråer,
— Krigsministern. har tillkäonagifvit att rege-
ringen är sinnad principielt godkänna förslaget
om7 allmän värnepligts införande.
Om Rochefort och några kommunarder erfar
man följande: Drbållas i fängelse å fästet
Boyard. Rochefort, Pascal Grousset, Assy och Ra-
stouläro på sjukhuset, Rochefort är såsom alltid,
vidgodt mod; han besörjer matlagniagen. Pa-
scal Groussoctförhåller) sig mycket psssiv. Assy
tillverkar örringar af fruktkärnor. Rastoul
skrifver, då han icke sor eftor dc sjuka (han är
läkare). Den 27 februari stor uppståndelse på
fästet. Kl. 8 på morgonen borirycktes fem
marinsoldater af hafvor. Två till deportation
dömda, Viel och Geudolet, jemte en marin
officer sprungo i hafvet för att oaktadt stor-
men rädda soldaterna. Hvar och en förde en
soldat med sig tillbaka. HFästets läkaro och
Rastoul höllo två timmar på med att återkalla
de drunknande till lif. — Den tidning, som
meddelar ofvanståerde, påyrkar, ast Viel och
Gondolet måtte erhålla sin frihet och att den
Rastoul ådömda deportatiopen måtte förvand-
Jas till landsförvisning: ;
Andra kammaren i Sachsen har med 53 rö
gster mot 17 beslutit att religionsundervisningen
i folkskolorna skall inskränkas till 3 timmar i
veckan.
För den af polisen. misstänkta sammansvärj
ningen mot furst Bismarck har det, vid un-
dersökning med den häktade f. d. påfliga sol:
daten Westerwelle,. ej lyckats polisen att finna
någon grund.
Prins Fredrik Karl, befälhafvare för en af
de tyska armåerna under kriget, är stadd på
resa i Italien och -har någon tid vistats i Rona;
Tnonan han deritrån begaf sig till Neapel skall
han, enligt en engelsk telegrafkorrespondens,
ha försäkrat att Preussen skall försvara Italien
om det blir anfallet af Frankrike,
Engelska Underhuset har mod kolossal ma
joritet understödtundervisningsministern. Tan
var angripen för sin nya lag om folkundervis-