skall nås. Huru många gånger, säger han, fattas icke arbetaren redan vid sin vagga af det oblidkeliga ödet, som drifver honom in på en bana, hvarför han icke alls passar? Detta öde, som dömer den fattige till okunnighet och hindrar honom från att utveckla sina naturliga anlag, är en landsplåga, som man på allt sött måste bekämpa. Man invänder: Hvar och en eger frihet att egna sina !kraftor åt hvad han be hagar. Ja, men är friheten att stiga upp och gå nog för den sjuke, som vrider sig på sitt plågoläger? Herr Louis Blanc jomför arbetaren med en menniska, som har cen kanonkula fästad vid hvardera foten och tvingas att springa i kapp med en annan som bar sina lemmar alldeles ria, Jar har begärt ordet, för att säga attlagen är dålig, kraftlös och farlig, icke för att gifva församlingen en lektion i samhällsläran, yttrar han härefter, till svar på de frågor, som från åtskilliga håll ställas till honom. De gom vilja veta hvad jag tänker rörande den sociala frågan behöfva blott läsa mina från trycket utgifna skrifter ... Arbetsinställelser na ha det onda med sig att de straffa sig gsiolfya. I och med dem inträder krigstillståndet och i den mån do tilltaga i mängd och onfattning förminskas summan af fullgjordt arbete samt sålunda äfven kapitalet eller arbotsklassernas lönefond. Arbetsinställelser böra endast ega rum, då det gäller att bekämpa en alltför påtaglig orättvisa . . . Men hvarför angriper er lag blott do internationela föreningaraoe! I England finnas associationer som äro mycket mäktigare än den sg. k. internationalen, jag menar yrkesföreningarne (trade-unions) som nu ha blifvit officielt erkända af parlamentet och rörande hvilka jag lägger er på hjertat att läsa den mycket fullständiga och mycket lärda bok, som utgifvits at grefven af Paris. Lagförslaget uttrycker — enligt hr Louis Blancs slutligen uttalade åsigt — icke någon förnuftig princip som låter sig bestämdt defmieras. Det stämplar såsom brott blotta associationen mellan menniskor eller ock nödvändiggör det inqvisition. Men likasom inqvisitionen icke förmådde hindra protestantismens triumf, likaså skall förföljelsen snararo tjena till att bofrämja Internatinalons utveckling än tvärtom. Bonapartistiska stämplingar — verkliga eller förmenta — upptaga do franska myndighoternas uppmärksamhet. För en vecka sedan gjorde polisen hbusvisitation hos förre utgifvaren af det kejsorliga bladet TEtendard ch genomgick alla hans papper, dock utan att finna någonting komprometterande. Den 1 mars flyttades en hel division af Paris armån söderut, emedan en del af de dertill hörande trupperna befan nils kejserligt sinnade. En afdelning af flottan kryssar i engelska katusten för att hindra en Jandstigning, derest en sådan skulle bli försökt. Hr Thiers är betänkt på att utoämna den republikanskt sinnade he Valcuatiu till prefekt i Lille och den med honom liktänkande general Faidherbe till högsto befälhafvarön öfver armån vid Paris. — General Fleury (verksam vid statskuppen 1851, sedan minister i Petersburg) påstäs ha varit ledare åf den bonapartistiska konspirationen och bar derför i törra veckan blifvit förvisad ur Frånkrike. F.d; kejsarinnan Eugenie har pr telegraf lyckönskat f. d. prefekten de la Motte i anledniog af bans frikännelse. Hert:gen af Aumale har blifvit vald till ordförande i en af nationalförsamlingens. byråer, — Krigsministern. har tillkäonagifvit att regeringen är sinnad principielt godkänna förslaget om7 allmän värnepligts införande. Om Rochefort och några kommunarder erfar man följande: Drbållas i fängelse å fästet Boyard. Rochefort, Pascal Grousset, Assy och Rastouläro på sjukhuset, Rochefort är såsom alltid, vidgodt mod; han besörjer matlagniagen. Pascal Groussoctförhåller) sig mycket psssiv. Assy tillverkar örringar af fruktkärnor. Rastoul skrifver, då han icke sor eftor dc sjuka (han är läkare). Den 27 februari stor uppståndelse på fästet. Kl. 8 på morgonen borirycktes fem marinsoldater af hafvor. Två till deportation dömda, Viel och Geudolet, jemte en marin officer sprungo i hafvet för att oaktadt stormen rädda soldaterna. Hvar och en förde en soldat med sig tillbaka. HFästets läkaro och Rastoul höllo två timmar på med att återkalla de drunknande till lif. — Den tidning, som meddelar ofvanståerde, påyrkar, ast Viel och Gondolet måtte erhålla sin frihet och att den Rastoul ådömda deportatiopen måtte förvandJas till landsförvisning: ; Andra kammaren i Sachsen har med 53 rö gster mot 17 beslutit att religionsundervisningen i folkskolorna skall inskränkas till 3 timmar i veckan. För den af polisen. misstänkta sammansvärj ningen mot furst Bismarck har det, vid undersökning med den häktade f. d. påfliga sol: daten Westerwelle,. ej lyckats polisen att finna någon grund. Prins Fredrik Karl, befälhafvare för en af de tyska armåerna under kriget, är stadd på resa i Italien och -har någon tid vistats i Rona; Tnonan han deritrån begaf sig till Neapel skall han, enligt en engelsk telegrafkorrespondens, ha försäkrat att Preussen skall försvara Italien om det blir anfallet af Frankrike, Engelska Underhuset har mod kolossal ma joritet understödtundervisningsministern. Tan var angripen för sin nya lag om folkundervis