ir OC. G. Morner yrkade buall härtill med uteslutande af sista momentet, eller vilkoret. Såsom motiv anförde talaron, att då ett understöd af 30 rdr synbarligen vore on alltför otillräcklig bjelp för de behöfvande, det borde få bero af k. m:t att för hvarjo särskilt fall bestämma beloppet. Hr LDL. af Ugglas upplyste visserligen att den ifrågavarande punkten tillkommit på grund ef ett af k. m:t sjelf till statsrådsprotokollet gjordt tillägg, men sedan hr Mörner yrkat votering, utföll denna till fördel för hans förslag med 41 röster mot 34. EE Penston för lektor Aunlins enka, Härtill bade k. m:t föreslagit ett årligt belopp at 300 rdr, men utskottet hade, med hänseende till den jemförelsevia korta tid af 17 år, hvarunder lektor Aulin varit i det allmännas tjenst anställd, icke avsett sig kunna undorstödja förevarande framställning. Hr statsrådet Wennerberg bemötte detta utskottets skäl genom att framhålla sin öfvertygelse att Icktor Aulin genom ihärdighet och skicklighet i sitt kall under dessa 17 år gjort sig tillräckligt förtjent at det allmännas taeksamhbet, äfven om man kunde bortso från do många arbeten, med hvilka han riktat vår skol-litteratur, och för hvilka utlandets största filologer gifvit honom sitt fulla erkännande. Talaren visste att hola den pekuniära vinst hr Aulin skördat för dessa sina arbeten ej uppgick till mera än 1,200 rdr, samt att enkan tillika med trenne minderåriga barn var anvisad att lefva af räntan på ett kapital af någa tusen rår, hvilka den aflidnes medlärare sammanskjutit genom offontliga föreläsniogar. IHrr Arrhentus, Beckman, Henning Hamilton, Funck och Berg8tedt talade i samma anda och med den framgång, att kammaren beslöt att, med afslag af utskottets afstyrkande, bifalla k. m:ts förslag. Alla öfriga puakter i utlåtandet biföllos utan diskussion, Anslag för upprensning af åtskilliga vattendrag inom Norrbottens län. Statsutskottets hemställan att riksdagen måtto anhålla det k. m:t behagade dels låta genom sakkunniga personer verkställa undersökningar om lämpligasta sättet att genom upprensning af de särskilda vattendragen inom Norrbottens län försätta dem i sådant skick, att staten må kunna tillgodogöra sig sina inom nämda län befintliga skogstillgånger, och i sådant afseende uppgöra planer och kostnadstörslag samt dels anvisa, för bestridande af kostnaderna härför, ott anslag af 15.000 rdr, gillades af kammaren efter on kort diskussion mellan her CO. G. Mörner och v. Kock, hvilka talade för afslag, samt hrr Funck, Ros och C. Ekman, hvilka yrkade bifoll. , Andra kammaren sysssclsatte sig till en bör jan med statsutskottets utlåtande rörande beräkningen af statsverkets inkomster, och blef allt hvad utskottet häri, i öfverensstämmelse med k. mits proposition, föroslagit af kammaren bifallet, till största delen utan diskussion. Härigenom har andra kammaren beräknat jernvägstrafik medlen till 8,450,000 rdr, hvaremot företa kammaren upptagit beloppet tilt endast 8,000,000 rdr; om denna fråga kommer alltså gemensam votering att ega rum. Rörande utskottets i bilaga till förenämnda utlåtande afgifna förslag, att riksdagen måtte besluta is upphörande af mantalspenningarne uppstod en ganska intressant öfverläggning, som upptog hela den öfriga delen af sammanträdet på förmiddagen. För bifall till förslaget uppträdde hrr Dufva, Appeltofft, John Ericson, OC. Ifvarsson, Gustaf Johnsson; J. Rundbäck, Jonas Jonasson, Ola Jönsson, Key, Sven Nilsson i Östorslöf, Posse, Hjelm, Jöns Pehrsson och F. Petersson, af hvilka den förstnämnde i synnerhet fäste sig vid frågans konstitutionella -gida och ingick i besvarande af gjorda invändvisgar mot riksdagens rätt att utan k. m:ts hörande upphäfva ordinarie inkomstskatter, hvilkon rätt talaren ansåg vara alldeles gifven, För att visa detta redogjorde han för gcundlagens stadgande i hithörande fall. Denna riksdagens rättighet ifrågasattes af br statsrådet Wern, som till stöd för sin uppfattning äfven åberopade samma grundlagsstadganden, i hvilka han såg en annan me.ning än hr Dufva. Emellertid ansåg han alldeles olämpligt att grundlagstolkning göres till föremål för diskussion i kamrarne, hvarför han ej ville inlåta sig djupare i smnet. 8å mycket ville han dock säga, att enligt hans uppfattning riksdagens uteslutande befogenhet endast sträckte sig till den extra crdwmarie ekatteregleringen, Ur samma synpunkt betraktades frågan af hrr Rundgren och Mannerskantz, hvilken sistnämnde på det bestämdaste protesterade mot detta riksdagens anepråk och kallade detsamma ett brinnämne, inkastadt. i den nya representationen, för att rubba samhällsbyggnadens fogningar. Häri instämde hrr Dahm och Tenger. j Från statsrådsbänken yttrade sig vidare statsrådet Alströmer och hr justitiestatsministern, af hvilka den sistnämnde, med anförande at ett utlåtande, som af 1834 års konstitutionsutskott blifvit afgifvet i anlodning af olika uppfattning mellan borgarståndet och dess talman beträffande ständernas dispositionsrätt öfvor de ordinario anslagen, sökte ådrlägga, att grundlagen aldrig ansetts medgifva riksdagen denna rätt. flr Alströmer framhöll särskildt de praktiska svårigheter, som möta borttagandoafmantalspengarne, af hvilka dels kurhusafgiften, dels en del kommunala umgälder bero. Samtliga statsråden förordade i stället bifall till den -af regevsinsen föreslagna nNnedsättningen at skvddsaf