Dolores (lifligt). Nej! Förr hade du ej dessa skrupler! Carlo, Hm,., du menar samvetsagg! Dolores, Säg sanningen! Du älskar mig inte mer Carlo. Ack, att jag icke gjorde det! Dolores, Ser du! Carlo. Jag ser, ja, jag ser, att jag lika litet nu, som förr, förmår att släcka den förtärande lågan i mitt bröst. Du har förtrollat mig, Dolores... Allt fastare och fastare omslutes jag af dina bojor. Jag har inte förmått att emotstå dig... Jag älskar dig ännu. I samma stund jag förbannar dig måste jag falla ned tör dig och tillbedja dig! (Faller på knä för Dolores.) Dolores (strålande af glädje). Ah! Ändtligen! Vill du att jag skall vara modigare än du? Vill du, att jag skänker dig friheten? Carlo. Dolores! . Dolores. Farväl! Gå! Du är fri! Carlo (stiger upp). Dolores! Det är för sent! Jag kan inte! Å Dolores, Ah, så för mig bort från... honom! Långt bort till verldens ända! Vi två, ensamna! fria! Låt oss fly i natt! Cårlo. I natt? Omöjligt! Dolores. Hvarför? Carlo. Tngen får lemna staden... (Fonddörtarne öppnas.) Dolores, Det är sannt! Men i morgon? Carlo, Tyst... Det kommer någon!