RE 5 53 MR
Gudule. Genast, fru grofvinna. (Stänger fond-
dörrarne.) i;
Dolores, Så der! Och nu, Carlo, måste du
höra sanningen... Detta lif är outhärdligt!
Carlo. Ja, nu kan jag tala ut! Nu kan jag
säga dig att mina Gval äro förfärliga! Hvärjo
ögonblick hvilar lögnens fördömelse tang öfver
mig. Mia blick, min hand; min mun, .. allt
måste bodraga ... det är rysligt!
Doloreg. Rysligt! Ja... men hvad är det
emot do -qval, jag lider! För din kärlek, Oarlo;
har: jag: uppoffrat mitt lugn i detta lifvet och
min salighet i det kommande. - Hvad har dit
uppoffrat för min skull? ärter
Carlo, Jo, det. bästa, det heligaste mannen
eger: ära, tro, samyetstrid!-— Jag är en pligt-.
förgäten menniska, Dolores! — Du är fördömd
i ett annat lif, säger dw. :- jag är det redan i
detta! Jag bär mitt helvete inom mig.,, ty jag
har förlorat aktninger för mig sjölf!
Dolores (betraktar Carlo oroligt). Carlo!
Carlo; Dentis man, som kallar -mig sin Vän;
somvöpphar för mig sin fatin och sitt Hjertas
denne ädelmodige och uppoffrande man her jag
skändligen bedragit... Hans vänskap är jugt dö
vapen, hvarmed jag dräper honom! Du är lyok
lig, .du,som, hatar honom! Men jag älskar honom
ia, jag älskar, jag högaktar, jag beundrar honom
Det är ju gräsligt! Jag älskar honom, men Jag
ljuger för honom, jag bedrar hotom ock jag
besjäl honom! ;
Dalores (förskräckt), O, du älskar mig inte
mer!
Carlo, Ah!
ALLT FÖR FOSTERLANDET! E.