Från Utlandet. Frankrikes fnatsininister, den skicklige och popäläre (fastän protektionistiske) tabrikören från Normandie, hr Pouyer-Quertier, har tagit afsked. Hans finansiella anseende var ett godt stöd åt hr Thiers, och denne har med skä! beklagat hans afgång, Orsaken till dentia är icke i första Hand en politisk. Den ligger i Pouyer-Quertiers yttranden då han hördes som vittno i rättegången mot Janvier de la Motte. De la Motte har varit prefokt (landsliökding) i det departement (Bure), uti hvars landsting Pouyer-Quertier var ordförande. Nu stod den förre prefekten tilltalad för försnillning och förfalskning. Finansministern åberopades af honcem till vittne och betygade mod hela sin kvaft att br de la Motte aldrig stuckit en skilling af allmänna medel i sin ficka, utan tvärtom för departomentet offrat ganska mycket af sin kassa samt gjort detta ofantligt godt och lyftat det i afseende på vägar, kannler, broar m, m, till det förnämsta i riket. Så långt var allt godt och väl med vitinesmålet, men finansministern tillade att hr de Ila Motte handlat rätt då han, såsom ofta skett, hade tagit medel der de funnes Köl lagt der de felades, utan att rätta sig efter den af landstinget beslutoa budgeten. Han hade gjort rätt då han t. ex. användt betydliga summor till uppförande af en bro, men låtit i räkningarne uppgifva aut itiedlen voro åtgångna för något annat ändamål. Han följde härutinnan den lag, som senaten år 1861 stiftat rörande statsfinanserna. Det var icke formelt rätt, men det var nyttigt. Landstinget hade godkänt alla hans åtgärder och kammarrätten icke gjort anmärkningar vid hans räkenskaper. Denna finansministerns teori öfverensstämmer till punkt och pricka med de Napoleonska finavsministrarnes, af det liberala Frankrike högt ogillade sats; och att republikens finansminister både hyser sådana åsigter och, säsom han antydde, tillämpar dem i sin förvaltning — det är hvad som regeringon kände skulle väcka en farlig fruktan och harm hos folket, hvarföre den tyckes ha förmått hr Pouyer-Quertier att lemna rum för en mindre öppenbjertig finansier,