Hvart man skall lemna sina pen-
ningar, när man har godt
om dem.
(Ur Hudiksvallsposten.)
En bonde i Alfta hado tre barn i hemmet
och 3.300 rdr insatta i en bank, der han å
dessa penningar uppbar 4!l)a proc. i ränta.
Hans omständigheter voro sådana, att hän kvat-
ken för sina barns uppfostran eller för hem-
fhänets bruk ansåg sig behöfva denna summa
i närmaste framtid. Derför, sedan han läst
hvad der står i slutet at 1871 års alma
nach angående ränte- och kapitalförsäkrings-
anstalten och efter att ytterligare samtalat i
detta ämne med en för saken intresserad per-
son, uppsäger han ofvannämda summa i ban-
ken. Med omgående post har han sedelpackan
i sina händer och straz lemnar han henne
ifrån sig med följande bestämmelser: för hvar-
dera af hans tro barn, ett om 6, ett om 3 och
ett om 1l år, insättas 1,000 rdr för kapital-
bildning till 25 års ålder och 300 rdr för lif-
räntebildning vid 55 år. .
Af de tre barnen erhåller der första (A)
vid 25 års ålder ett kapital af 3,170 rdr, det
andra (B) 3,830 rdr och det tredje (0) 4,330
rdr. Dessutom komma de vid 55 år i åvnju-
tande af lifstidspension, hvilken för A, upp-
går till 245 rdr, för B. till 297 rdr och för
OC, till 375 rdr. Och allt detta — ott sam-
manlagdt kapital af i1,330 rdr och en sam-
manlagd lifränta af 917 rdr — för 3,300 rdr,
utan annan möda och bekymmer för fadern
än att öfverflytta summan från banken till för-
säkringsanstalten, Man måste ju säga att ka-
pitalet just der blef fördelaktigast placeradt,
och äfven säkrast, ty anstalten står under kon-
troller, som öfvergå de säkraste inteckningar.