(Ur vår korrespondens från Paris).
Paris den 28 februari,
Barthelemy St Hilaires bref.
Alla andra politiska tilldragelser äro för
närvarande trängda i skuggan af hr Barthå-
lemy St Hilaires bref.
Hr Barthelemy St Hilaire är, som bekant,
Thiers kabinettschef och språkrör. Med an-
ledning af en ifrån gcneralrådet i Meurthe-
et-Moselles aflåten republikansk adress, har
han till presidenten för detta hr Varray, hvil-
ken på samma gång är deputerad inational-
församlingen, sändt en gkrifvelse, som i går
publicerades i Sitele och som sedan dess
utgör föremålet för alla samtal och i dag
skall föranleda en interpellation i kammaren.
I denna skrifvelse, hvilken kan anses såsom
en själaringnivg öfver aftalet i Bordeaux,
heter det bland annat:
Presidenten uppdrager mig att lyckönska Eder
till de känslor, som I uttrycken. Vid flera till-
fällen såväl från tribunen som i offentliga hand-
lingar bar han sjelf gifvit de mest formliga för-
giikringar om sitt beslut att orubbad bevara den
vård af republiken som blifvit honom anförtrodd.
I kunnen vara förvissade att alla hans ansträng-
ningar skola utgå på ats hålla detta löfte. Den
lag, som han i går (den 21 februari) framlagt
för nationalförsamlingen utgör derpå ett nytt be-
vie. Vi vänta deraf den bästa verkan.
Hela den monarkiska sidan af kammaren
har känt sig djupt träffad af denna öppna
förklaring för republiken, under det att de
republikanska organerna triumfera. Från
regeringens sida lärer dock sedermera ha
förklarats att brefvet endast uttrycker hr
St Hilaires enskilda mening.
Det legitimistiska baneret.
Det bangr, som den franska deputationen
från Lille förärat Henrik V, beskrifves så-
som i sitt slag utomordentligt praktfullt.
Det är af hvitt siden, förfärdigadt i Lyon,
peströdt med de gyldene liljorna; i midten
är Frankrikes vapen uppburet af två englar
och omgifvet med ordenskedjan till helge-
andsorden samt med devison Fide Spes (Tro,
hopp). Baneret är vidare försedt med en
tjock guldfrans, och fanstången är helt och
hållet beklädd med röd emalj, framställande
scener ur Frankrikes historia. Det säges
vara de största emaljstycken, som hittills
blifvit utförda.
Rättegången mot f. d. prefekten lanvier
de ia Motte.
Alla tidningar tro uppfyllda med referater från
rättegången mot f. d. prefekten Janvier de la
Motte. Den anklagade har under hela förböret
visat sig lugn och kallblodig. Hans försvarssy-
stem går ut derpå, att han i sin egenskap af pre-
fekt kunnat använda departementets kassa för
allwänna bebof och derigenom ofta kommit att
anticipera utgifter, hvilka af generalrådet ännu
icke hade blifvit godkända. Det skall också,
efter hans utiago, ofta ha händt, att nödiga me-
del icke funnos att tillgå i departementskassan
och att han vid sådana tillfällen af vissa enskilda
tillgångar gjort törskotter, för hvilka han sedan
betäckt sig när tillfällv gifvits. Enligt mångas
uppfattning är den anklagades brottsligheticke
eå stor som anklagelseakten framstiller densam-
ma; han har, säger man, utan tvifvel gjort sig
skyldig till en grof felaktighet och en ofantlig
lättsinnighet i sin förvaltning, men likväl icke
till några sådana handlingar som lagen kan
straffa, ifven om den måste uttala ett allvarsamt
klander mot ett dylikt sätt att handskas med den
administrativa mekanismen. — Jen stor mingd
vittnen ha redan blifvit hörda och flera af dem,
ehuru tillkallade från åklagaremaktens sida, ha
vittnat till hans fördel, deribland åtskilliga mai-
rer och medlemmar af generalrådet ivom depar-
tementet. Det vigtigaste vittnet, som hittills
förekommit mot den anklagade är mairen i
Evreux, hr Deschamps, hvilken dock sedan mån-
ga år var en personlig fiende till sin prefekt.
Hans vittnesmål rörer den förut omtalade krea-
tursu!etillningen och landtbruksmötet i Evreux,
hvarvid Janvier de la Motte hade icke allenast
elösat med det allmännas medel utan äfven lagat
så, at hans enskilda utgifter blifvit betäckta
med dessa. Den anklagade redogör å sin sida
ganska fullständigt för hvad som af vittnet och
anklagelseakten härvid lagts honom till last.
Han menar, att man hade gifvit honom fria
händer, att man under mötet fann allt hvad han
gjorde förträffligt, men att när dagen för liqvi-
dationen kom man hade börjat tala om admini-
strativa påtryckningar från hans sida.
Andra vittnen meddela åtskilliga upplysningar
om den anklagades enskilda förhållanden, hvaraf
det framgår dels att han inlåtit sig i penninge-
transaktioner med mycket illa kil personer,
dels att hans privata lif varit af skiligen omo-
ralisk art. En polisagent från Paris om-
talar i detta hänseende en mängd skandalösa
-saker om hans kärleksförbindelser och äfventyr i
Paris, dit han brukade göra täta resor. Han
hade en tid baft till mätress mad:lie Crenisse
vid Palais Royal-teatern och denna hade kostat
honom 400,000 frank. En hel lista på hans äl-
skarinnor meddelades; deribland figurerade nam-
nen på bekanta aktriser sBåsom Renault, Blanche
Pierson m. fl. — En mad. Blanchard vittnar
att hennes dotter hade blifvit försörjd af den an-
klagade, men måste erkänna att bon för en
summa at 3,500 frank bade återtegit den stim-
ning mot honom, som hon låtit utställa. — En
skomakare vid namn Plichou berittar, att den
anklagade, såsom vilkor för den penningehjelp
vittnet sökte erhålla i prefekturen, hade begirt
art denne skulle föra sin styfdotter till honom
genom trädgårdsporten. Den anklagade förnekar
ned stor energi detta vittnesmål, nvilket åstad-
nr hland åhuätvarna oft
hmmm w HR GÅ Atnn co