som det är nödvändigt för staten att fortsätta ; på skuldsättningens väg för att få inkomster. ,! Bättre hade varit, om staten användt nu tillfälliga öfverskott till afbetalning af sin gäld. De, som talade för nedsättningen, invände häremot, att afgiften ingalunda vore för den mindre bemedlade så litet kännbar, då debetsedeln för en ensam person, alla atgiftar sammanlagda, uppginge till icke så ringa belopp, helst om familjen bestod af flere medlemmar och ofta husfadern ensam är den som arbetar. Medvetandet att man bidrar till fyllande af statens behof beror icke på afgiftens belopp, ach det vore nu icke fråga om att alldeles afskaffa densamma. För öfrigt vore begreppen numera så utvecklade, att litet hvar visste att man jemväl genom de indirekta skatterna bidrager till statsbehofvens fyllande. Hr Gripenstedt ansåg det skulle hafva varit klokt, om regeringen väntat ännu ett år för att se, om de goda konjunkturerna fortfore, och han ville icke heller medgifva att skyddsafgiften vore den skatt, som först borde afskaffas; lastpenningarne hade i detta fall afgjordt företräde; men trots dessa och flera betänkligheter skulle tal. foga sig i att bifalla k, m:ts förslag. Särskildt betonade hr finansministern, att, enligt hans åsigt, den skattelindring, som medför en minskning i debetsedeln, kommer den mindre bemedlade vida säkrare och bestämdare till godo än en så obetydlig minskning i tullafgifterna som den, hvilken skulle ega rum, om man genom en tullnedsättning endast åsyftade att åstadkomma en minskning i statsinkomst af den här i fråga varande summan af 600,000 rdr. Dessutom finge icke förbises att lindringar tid efter annan medgifvits på alla andra grupper af skattetitlar, men att på 30 år ingen nedsättning skett i denna afgift. En sådan borde derföre nu beviljas, då tillgångarne sådant medgåfve. Efter diskussionens slut blef frågan, genom votering med 125 röster mot 44, åtterremitterad till utskottet. Dessförinnan voterades om kontraproposition, som utföll så, att regeringens förslag erhöll 58 töster, men yrkandet om återremiss deremot 113. Sedan andra kammaren afgjort frågan om lastpenningarne, hvarom här ofvan finnes en redögörelse, sysselsatte den sig under aftonsammanträdet, som räckte till kl. 12 på natten, med åtskilliga af dess tillfälliga utskott behandlade ärender. Så upptogs en stund med frågan om sättet för publikation om skatteköpta kronohemman. Tredje tillfälliga utskottet hade, i anledning af hr Bexelii motion, tillstyrkt en skrifvelse till regeringen med begäran om åläggande för konungens befallningshafvaade att, der sådant köp cger rum, genast låta underrätta möjligen varande födorådstagare i sådant hemman eller nybygge, på det denne må Vid domstol genom inteckning kunna bevara sin rättighet. Sedan, bland andra, hrr Sparre och Almqvist visat att en skrifvelse i den föreslagna formen omöjligt kunde leda till det åsyftande ändamålet, men något i den väckta frågan ändock borde göras, blef betänkandet återförvisadt till utskottet för nytt skrifvelseförslags uppsättande, Samma öde drabbade samma utskotts utlåtande öfver hr Westerdals motion om att staten måtte vidkännas fattigvårdsomkostnaderna för sådan svensk undersåte, hvilken öfver ett år vistats i Norge och der kommit fattigvården till last. Denna utgång föranleddes af hrr Martin och Sparre, hvilka ådagalade bristerna i utskottets förslag till skrifvelse i berörde syfte: Förändrade vilkor för försäljaing, till förtärlng på stället, af vin, öl, kaffe eller anåå dra icke spirituösa drycker. Denna fråga, som vid flera föregående riksdagar Varit orsak till så många och långa öfverläggningar, har i år bringats på tal af hr ÅA. Andersson från Kopparbergs län, som derom väckt motion. Tredje tillfälliga utskottet hade föreslagit en skrifvelse till regeringen i samma syfte, som motionären angifvit, dock med förbigående af flera af hans framställda önskniogar. Denna skrifvelsö mötte motstånd af Kirr Injttkens, Sven Nilsson i Österslöt, Ola Jönsson och Jöns Pehrsson; emedan den stred mot näringsfrihetens grundsats, men försvarades deremot ur sedlighetens och ordningens synpunkt af hrr-Åstrand;-Sparre; Edström; Sven Fieson i Efveröd, Bergström, LIsss O, arsson, II. J. Jricsson; Almqvist, J. E,; Johansson och FEnglander, af hvilka lock några yrkade återremiss i syfte att få skrifvelsen omredigerad. Vid anställd votering blef emellertid utskottets -skrifvelseförslag oförändradt godkändt med 100 röster mot 53; som voro för afslag. Utskottets förslag har följande lydelse: : 3 att riksdagen för sin del ville besluta att uti underdånig skrifvelse till kungl. maj:fanhålla, det kungl; maj:t täcktes låta vidtaga sådan förändrad Söstärnmolse fofvannämda kungl. förordning af den 7.:december 1866 2 1 mom. di att ansökning om rättighet till försäljning, till förtäring på stället af öl, dricka, porter, kokadt kaffe, to och rchokolad: eller andra icke spirituösa drycker, med undantag af vin, skall göras ålandethos kommunalämdens ordförande i örten) samt i stad hos magistraten .depegr säljningen skall ega rum; att resolution öfver ansökan alltid skall afgifvas, i förra fallet efter öfverläggning inom kommunalnämnden och då utan lösen, men då den meddelas af magisträt emot den lösen, som för bevis öfver ingifna handlingar i allmänhet stadgad är; samt att den, som erhållit i fråga varande rätt till försäljning å landet, ej må vara berättigad sig deraf begagna förr, än han derom gjort anmälan hos länsmannan i orten med uppgift på ået ställe, der försäljningen skall ega rum. Öfriga afgjorda ärenders Utan diskussion godkände andrå kammaren hvad bankoutskottet i sitt memorial nr 7, i anledning af 1871 års revisorers framställning, tillstyrkt, nemligen att ur riksbankens täkenskaper måtte helt och hållet uteslutas åtskilliga inom linien sedan år 1829 förda fordrina Dh om EE rt ol bee i rn jön JA fota frn Ain TK Lå ET år TÅ en ben Naga åt fe, så. nl SV i 1 Jagt Ob OR KVA Ni