sätlbande UU JaV,VVv rar forordades ar hr UL. G. Mörner, hvilken fortfarande hyser föga förtroende till skarpskytteinstitutionen och bland annat ånyo påminde om nuru föga den frivilliga beväpningen i Frankrike hade motsvarat de förhoppningar, man fästat vid den under det senaste kriget. Af samma tanke var hr von Koch, som gerna ville bevilja det äskade anslaget, om han finge någon garanti för, att dessa penningar skulle användas till det ändamål, han uteslutande ansåg vara det nödvändigaste, nemligen till skjutöfningar. Ohefen för landtförsvarsdepartementet, statsrådet Weidenhielm, försäkrade kammaren att anslaoe hufvudändamål alltid varit och skulle förlifva befrämjandet af dessa skjutöfningar, och herr Abelin törklarade, att hvad som under diskussionens förlopp andragits såsom bevis på det svalnande intresset för skarpskyttesaken, eller de många kårernas upplösning, i sjelfva verket kunde anföras såsom bevis på .ett stigande intresse, i det att de flesta af dessa upplösta föreningar organiserat sig till 8, k. skjutgillen. För bifall till utskottets tillstyrkande talade vidare herrar af Klint, OC. A. Raab, Ehrensvärd och Stråle. Exercishus för Ufgardet till häst. Till uppförande af en sådan byggnad hade k. m:t äskat för år 1873 ett extra anslag af 32,944 rdr 52 öre, men utskottet hade ej ansett sig böra tillstyrka bifall till sagda framställning. Hr Weidenhielm uppträdde först och förordade k. m:ts förslag, anmärkande, bland annat, att, då lifgardet till häst städse varit ansedt, såsom ett mönsterregemente för vårt kavalleri, det vore orättvist, om denna kår skulle vara det enda af våra garden, söm sak: nade de fördetar ett särskillt exercishus medförde. I samma syfte yttrade sig hrr v. Koch, af Klint, Monigomery-Cederhjelm, G. af Ugglas samt Lagerberg, hvilken senare bestred: möjligheten af ett af hr Skogman framkastadt förslag, att de redan befintliga exercishusen kunde begagnas äfven af lifgardet till häst. För utskottets förslag talade hrr Funck och Stjernblad. Vid anställd votering segrade k. m:ts framställning med 58 röster mot 39. Anslag till ordnande. af ett husaretablissement i Landskrona. Utskottets afslag på ifrågavarande framställning segrade, efter begärd votering, med 56 röster: mot 37, sedan hrr af Klint, C. G. Mörner och Stjernblad understödt nämda afslag och hrr Abelin, Weidenhielm och E. af Ugglas talat för k. m:t proposition. Öfriga punkter i utlåtandet godkändes utan diskussion. Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2 angående Enkesäten i: Hallands och Bohus län, förut bifallet af audra kammaren, hvarom skrifvelse föredrogs, beslöt första kammaren, på förslag af. hr Fåhreus, att hänvisa till ett tillfälligt utskott, hvilket skulle väljas vid nästa plenum. Samma Kammaresg andra tillfälliga utskott batänkande nr 47om : Ändring rörande expeditionslösen hänvisades till behandling af samma utskott, på förslag af hr C. G. Mörner. Kammaren åtskildes I 10 8 m. Andra kamtfaren var under hela sammanträdet på förmiddagen sysselsatt med vehandling af frågan om nedsättning af den personliga skyddsafgiften, föreslagen; som bekant, af regeringen, men afstyrkt af bevillningsutskottet, mot hvilken utskottets åsigt de flesta af ledamöterna från andra kammaren emellertid reserverat sig. Första kammaren afslog i torsdags denna regeringens proposition. om skattelindring med betydlig majoritet. Under debattenz.i andra kammaren visade det sig tydligt att sympatierna hos det betydligt öfvervägande flertalet voro för skattenedsättningen och mot utskottets mening. Då emellertid ett par andra frågor rörande skattelindringar, nemligen ifrågasatt borttagande af sastoch mantalspengarne, ännu lågo oafgjorda, ville de talare, som önskade framgång åt regeringens förslag, förordadt af reservanterna i utskottet, återförvisa utlåtandet för att vinna tid och möjligen innan det återkomme hinna behandla nyss nämnde ärender: De talare, som yttrade sig i denna riktning, voro hrr Rylander, Eoribick, Joh, Jönsson, P. Olsson från Helsingborg, Jonas Jonasson, C, J. Bengtsson, Törnfelt, Edlund, Mankell, Per Nilsson i Espö, P. Pettersson, Englander, Hjelm, Mannerskantz, And. Johansson, GranZund, Uhr, Jöns, Pehrsson, Carl Ifvarsson, Per Nilsson i Kulhult, Åke Andersson och Kjellman, hyarförutom det kungl, törslaget försvarades i ett längre anförande af statsrådet Wern. Ett par talare, hir Törnfelt och Woglander, ville att steget skulle tagas fullt ut, eller att hela denna kapitaionsskatt skulle försvinna. Deremot bekämpades förslagåt af brr ÅA. Rundbäck, Kolmodwn, J. Geijer, Ribbing, Almqvist, Wennerus och Rundgren, Argumenten voro å ömse sidor hufvudsakligen desamma, gom förekommo vid frågans wehandling i första kammaren och hviika å ömse sidor förekomma i betänkandet. Förslagets motståndare ansågo afgiften föga tryckande och dess bibehållande lämpligt, bland annat af det egondomliga skälet att densamnia innefattade en påmännelse till hvar och en, som erladg densamma, om hans ställning såsom medborga e och medlem af samhället, hvar förutan de fleste talare på denna sida ansågo, att nedsättningar i tullafgifter å nödvändighötsvaror innefattade vida större lindringar för demindre bemedlade och dessutom skulle verka välgörande i Vida större kretsar, emedan 1e komme äfven dem tillgodo, somäro så fattiga, att de alldeles icke betala några direkta afgifters Det anmärktes äfven åsom något