— Ja, redan i morgon, svarade baronen
ifrigt.
Åtminstone om några dagar, sade prinsen
och smålog. Vi lära väl båda behöfva göra
vissa förberedelser. Jag för min del måste
lyfta vårt gemensamma arbetskapital. Niåter
skall aflägga de nödvändiga afskedsvisiterna;
ty ni får ej försvinna härifrån som en rym-
mare, utan med högburen panna, stolt och
glad skall ni skiljas från era bekanta. Ingen
skall veta, hvarför ni far, och när ni tar af-
skod af vännerna, skall ni säga dem, att en
rik morbror i Brasilien aflidit, och att ni reser
dit för att mottaga det ofantliga arfvet. Slikt
förekommer mycket ofta på våra teatrar,
hvarför skulle det då icke kunna hända en
gång äfven i verkligheten?
— Nej, ers höghet, sade Arthur i bestämd
ton. Jag vill ej börja min nya tillväro. med
en lögn. Jag har mod att säga sanningen och
att låta hela verlden se min blygsel och min
ånger.
— Nu säger jag: ni är räddad och skall
blifva lycklig! utropade prins Xaver. Nieger
det sanna modet, märker jag, ty annars skulle
ni ej ha lyckats tillkämpa er den största af
alla gegrar — segern öfver er egenkärlek
Tack vare detta mod, bar ni afklädt er den
falska blygselns mångskiftande kostym, för
att i dess ställe hädanefter bära sanningens