— Ja, redan i morgon, svarade baronen ifrigt. Åtminstone om några dagar, sade prinsen och smålog. Vi lära väl båda behöfva göra vissa förberedelser. Jag för min del måste lyfta vårt gemensamma arbetskapital. Niåter skall aflägga de nödvändiga afskedsvisiterna; ty ni får ej försvinna härifrån som en rymmare, utan med högburen panna, stolt och glad skall ni skiljas från era bekanta. Ingen skall veta, hvarför ni far, och när ni tar afskod af vännerna, skall ni säga dem, att en rik morbror i Brasilien aflidit, och att ni reser dit för att mottaga det ofantliga arfvet. Slikt förekommer mycket ofta på våra teatrar, hvarför skulle det då icke kunna hända en gång äfven i verkligheten? — Nej, ers höghet, sade Arthur i bestämd ton. Jag vill ej börja min nya tillväro. med en lögn. Jag har mod att säga sanningen och att låta hela verlden se min blygsel och min ånger. — Nu säger jag: ni är räddad och skall blifva lycklig! utropade prins Xaver. Nieger det sanna modet, märker jag, ty annars skulle ni ej ha lyckats tillkämpa er den största af alla gegrar — segern öfver er egenkärlek Tack vare detta mod, bar ni afklädt er den falska blygselns mångskiftande kostym, för att i dess ställe hädanefter bära sanningens