Det torde knappt af någon, som, om ock flyktigt följt med de politiska företeelserna inom fosterlandet, vara förgätet att då vid förra årets början det ifrågasattes att genom ändringar i regeringsformen betaga konungamakten rätt att förklara krig, denna tanke blef mottagen med den lifligaste tillfredsställelse öfver hela landet och att både tidningar, riksdagsmän och folkmöten uttalade sin sympati derför. En härom af hr O. B. Olsson i andra kammaren väckt motion vann likväl icke framgång derför att det ansågs att ett förbud för konung att förklara krig icke skulle blifva ett absolut verkande preventiv mot olyckan af ett anfallskrig, utan att ett kraftigare hinder mot företagande af ett sådant skulle ligga deri att s. k. ministeriella mål hädanefter blefve föremål för hela statsrådets pröfning, så att en kongelj ej måtte komma framgent såsom nu åfsluta förbund och traktater med fremmande makter efter öfverläggning blott med utrikes ministern och ett tillkalladt statsråd. Det bebådades under diskussionen härom att man inom konstitutionsutskottet var betänkt på att uppgöra och framlägga ett förslag till grundlagsändring i denna syftning. Detta af 1871 års konstitutionsutskott icke officielt gifna löfte har 1872 års konstitutionsutskott infriat, såsom man under gårdagens lopp berättelsevig erfor; och i det på aftonen utkomna numret af Nya Dagligt Allehanda lemnades följande redogörelse för det vigtiga och angelägna beslutet: Konstitutionsutskottet har hemställt att 2 12 i regeringsformen måtte erhålla följande förändrade lydelse: Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan enligt 2 8 statsrådet blifvit deröfver hördt. Nämda 8 2 stidgar, att konungen ej må fatta något beslut i mål, öfver hvilka statsrådet höras bör, derest icke minst tre af statsråden utom vederbörande föredragande tillstädes äro, samt att statsrådets samtliga ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola öfvervara alla mål af synnerlig vigt och omfattning. 2 12, sådan den nu lyder, föreskrifver åter, att konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan han enligt föregående 2 deröfver hört statsministern för utrikes ärenderna och någon annan tillkallad statsrådsledamot. Såsom en följd af detta ändringsförslag har utskottet vidare hemstält, att ur 4 11 af regeringsformen måtte utgå sista punkten så lydande: Af sådana beslut (beslut i ministeriella mål, hvilka fattas i närvaro af blott tvenne statsråd; hvaraf den ena, om han icke har förfall, skall vara utrikesministern), låte konungen till statsrådets kunskap komma hvad honom nyttigast synes, så att, äfven någon kännedom af den riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet finnas. Emot ordalydelsen i förslaget hafva hrr von Gegerfelt, Munck af Rosenschöld, Ehrenborg och Hierta samt hr Rydin reserverat sig, under yrkande af en sådan ändring i ordalydelsen de förre af.2 11 och den sistnämde af 2 105, att den föreslagna ändringen i 2 12 icke må kunna medföra en ej åsyftad utsträckning af konstitutionsutskottets rätt att taga känneär Dr a a Ra ba rr Tr AR a a