Det torde knappt af någon, som, om ock
flyktigt följt med de politiska företeelserna
inom fosterlandet, vara förgätet att då vid
förra årets början det ifrågasattes att genom
ändringar i regeringsformen betaga konunga-
makten rätt att förklara krig, denna tanke
blef mottagen med den lifligaste tillfreds-
ställelse öfver hela landet och att både tid-
ningar, riksdagsmän och folkmöten uttalade
sin sympati derför. En härom af hr O. B.
Olsson i andra kammaren väckt motion vann
likväl icke framgång derför att det ansågs
att ett förbud för konung att förklara krig
icke skulle blifva ett absolut verkande pre-
ventiv mot olyckan af ett anfallskrig, utan
att ett kraftigare hinder mot företagande
af ett sådant skulle ligga deri att s. k.
ministeriella mål hädanefter blefve föremål
för hela statsrådets pröfning, så att en kon-
gelj ej måtte komma framgent såsom nu
åfsluta förbund och traktater med fremmande
makter efter öfverläggning blott med utrikes
ministern och ett tillkalladt statsråd.
Det bebådades under diskussionen härom
att man inom konstitutionsutskottet var be-
tänkt på att uppgöra och framlägga ett för-
slag till grundlagsändring i denna syftning.
Detta af 1871 års konstitutionsutskott
icke officielt gifna löfte har 1872 års konsti-
tutionsutskott infriat, såsom man under går-
dagens lopp berättelsevig erfor; och i det
på aftonen utkomna numret af Nya Dagligt
Allehanda lemnades följande redogörelse för
det vigtiga och angelägna beslutet:
Konstitutionsutskottet har hemställt att 2
12 i regeringsformen måtte erhålla följande
förändrade lydelse: Konungen eger att i af-
handlingar och förbund med främmande mak-
ter ingå, sedan enligt 2 8 statsrådet blifvit
deröfver hördt.
Nämda 8 2 stidgar, att konungen ej må
fatta något beslut i mål, öfver hvilka stats-
rådet höras bör, derest icke minst tre af
statsråden utom vederbörande föredragande
tillstädes äro, samt att statsrådets samtliga
ledamöter, der de icke laga förfall ega, skola
öfvervara alla mål af synnerlig vigt och om-
fattning.
2 12, sådan den nu lyder, föreskrifver åter,
att konungen eger att i afhandlingar och för-
bund med främmande makter ingå, sedan han
enligt föregående 2 deröfver hört statsmini-
stern för utrikes ärenderna och någon an-
nan tillkallad statsrådsledamot.
Såsom en följd af detta ändringsförslag har
utskottet vidare hemstält, att ur 4 11 af rege-
ringsformen måtte utgå sista punkten så ly-
dande: Af sådana beslut (beslut i ministe-
riella mål, hvilka fattas i närvaro af blott
tvenne statsråd; hvaraf den ena, om han icke
har förfall, skall vara utrikesministern), låte
konungen till statsrådets kunskap komma hvad
honom nyttigast synes, så att, äfven någon
kännedom af den riksstyrelsens gren måtte
hos statsrådet finnas.
Emot ordalydelsen i förslaget hafva hrr von
Gegerfelt, Munck af Rosenschöld, Ehrenborg
och Hierta samt hr Rydin reserverat sig, un-
der yrkande af en sådan ändring i ordalydel-
sen de förre af.2 11 och den sistnämde af 2
105, att den föreslagna ändringen i 2 12 icke
må kunna medföra en ej åsyftad utsträckning
af konstitutionsutskottets rätt att taga känne-
är Dr a a Ra ba rr Tr AR a a