-—-— Uv
rutan, så att Anton icke kunde se hans an
Bigto.
— Har du någonting nytt från teatern ati
förtälja? sade han slutligen.
— Nej, ers nåd.
— Aftonen före den dag, då jag insjuknade,
debuterade en ung dam för första gången :
Julias roll. Vet du, hvad det blifvit af henne?
— Ah, fröken Marie! Hon är engagerad
vid hofteatern; man påstår, att hon har en
ofantligt hög aflöning. Men som det tycks
behagar henne icke teaterlifvet, ty hon skall
nu lemna scenen för alltid och gifta sig med
den , rike engelsmannen sir Edward Smith —
ers nåd känner honom ju? Jag träffade tea-
terns gamle hårfrisör på gatan, och han be-
rättade detta för mig. I morgon står bröllopet
och sedan reser det unga, nygifta paret genast
till England.
—— I morgon står bröllepet, mumlade Arthur
i det en tår frambröt ur hans öga. Derefter
nedsjönk han i en fåtölj och sade:
— Lemna mig ensam, Anton; jag vill sofva
Han utbredde näsduken öfver sitt ansigte
gom om det starka dagsljuset besvärade honom
och Anton smög sig ut så tyst och försigtig:
han kunde, för att vaka utanför tamburdörrer
som en bandhund, på det ingen måtte ring:
och derigenom måbända störa hans busbonde:
sömn.