som tilltog i samma mån helsa och krafter med ålderdomen aftogo. Kommo så missväxtåren på 30-talet, som, om de än icke minskade menniskors barmhertighet, dock strängt begränsade dess utöfning. Lifvet blef vår veteran outhärdligt och tanken att sjelf befria sig från dess börda vann hes honom alltmera insteg. Dock hade han ännu så mycgen kraft emot frestelsen, att han ej på något sätt ville bära våld på sig sjelf, utan önskade helst att befrielsea måtte komma derförutan. Med sådana tankar umgicks han tills han på en försommar omkring år 1840 spårlöst försvann. Sedan man förgätves väntat på hans återkomst några dagar och företagna efterspaningar i hela trakten visat sig lika fruktlösa, antog man allmänt att han genom dränkning afhändt sig lifvet, Veekor2kommo och gingo, och snart hade Modigs försvinnande blifvit lemnadt åt glömskan, helst det i orten allmänna brödbekymret mest upptog allas tankar. EiEn af hans grannar, som under tiden haft metkroken till sin födkrok (bröd fanns icke i hvarje koja), gick en dag, såsom många gånger förut, ned till Ljusne-elfven för att meta, väljande den gången det ställe, der genom Vemans och Härjeåns infallande en mängd grenar och gräsbeväxta holmar. bildas. Bäst han der hoppar ifrån holme till holme blir -han varse en karl ligga framstupa i gräset med händerna under ansigtet, och han tänkte genast: der ha vi nu Modigs lik. Men nej! Fotsulorna, som voro vända åt honom, syntes hvita och friska. Han dristade gå närmare och ropa honom vid namn, och den tör död ansedde vred hufvudet åt honom : och stirrade honom i ögonen med ihålig blick, Iniet tvifvel; det var Modig lifslefvande, och ej han3 lik. Jemnt 40, säger fyratio dygn, hade hån legat här utan födal— Ja, hrr fysioleger och läkare må tvifla så mycket som helst; händelsen kan intygas af många ännu lefvande personer, som ej-allenast hört Modigs egen försäkran derom; utan äfven af omständigheterna äro öfvertygade, att han på hela tiden hvarken lofligen eller olofligen åtkommit någon föda: Hans krrafter tilläto honom nu icke att gå; men efter sorgfällig vård och riklig undfägnad af Brannarne Kom han sig åter. Han hade, efter hvad han omtalade, småningom kommit på den tanken att, i stället för att långsamt plågas till döds af brist och elände, på en igång hungra ihjäl genom att-försaka all föda och .med detta uppsåt lagt sig på ofvanbeskrifna ställe. Mestadels hade han legat i ett slags -dvala,; hvarunder han drömt att mat af alla lag tillflöt honom med elfven. Då hans .emellänåt vaknat, hade han endast känt törst och då släpat sig ned till. elfstranden. och druckit, hvarefter .han. åter lagt sig på samma ställe och ånyo insomnat.. Var .det detta, djurens. vinsersömn. liknande tillstånd som förhindrade bungersdöden? — Afven hade han medvetandet om att ofvannämde hans. granne flera gånger: varit ned till elfvenoch metat, IRENE Död och. uppstånden. Från Paris devättas följande -sintressanta händelse. I ett dervarande hotell. för resande bebodd2 en 27 årig schweizare, vid namn L,, ett rum, hvarifrån han emellertid ålades att flytta, emedan etablissementet i dess helhet öfvergick i ny egares händer. För den person, som åtagit: sig att ombesörja husets utrymmande, förklarade emellertid L., att han till hvad pris som helst ville bo qvar i sitt rum, och att man måste använda våld, för att drifva honom derifrån. Våld blef också användt: dörren; som han barrikaderat, inslogs, och först sedan man undanröjt de. uppstaplade hindren, lyckades man bemäktiga sig hans-person och tillhörigheter. Orsäken hvarför han på intet vilkor ville lömna denna sin bostad!var den att han fattat en glödande kärlek för: en qvinlig granne, som bodde:i huset midt emot hotellet. Denna dam påstås ha uppnåttt den jemförelsevis respektabla åldetn af 45 r. Några timmar efter. vräkningen gick portvakten i det hus, der föremålet för den starka passionen bor, händelsevis uppför trappan och fick till. sin,stora förskräckelse se L:s lik sväfva i luften .midt framtör den älskades dörr. Han hade hängt sig och ders vid begagnat hennes klocksträng. Portvakten skyndar till distriktets poliskommissarie, som -konstaterar. mannens död. och låter töra det ännu varma liket tili bårhuset. När följande dagen en af vaktmästarne vid bårhuset händelseviskom att kastar blickehspåsden döde L., tyckte han sig förmärka :en viss rörlighet i hans anletsdrag. Han betrakter hotiom närmare och vinner då den öfyvertygelsen att L. ännu icke är verkligen död; och i sjelfva verket förklarade en i hast tillkallad läkare att här förerore ett märkvärdigt fall af letargi i följd afren kongestion åt hjernan; som å sin sida föranledts af utsträckningen utaf det vid hängningen icke bräckta — nackbenet. Han tillade att medvetandet snart skulle återvända, och L: blef derföre förd till sin nya bostad, hvarest. han också efter några tiramar verkligen uppvaknade ur sin besynnerliga söm, som varat i.två hela dygn, : Waeker ridt, Allgemeine -Militär-Zeitnug meddelar följande episod ur det sista fransk-tyska kriget: ; General v. Wittich gjorde allt hvad han kinde för. att lemna hjelp åt general v. der Tann, hvilken hödgats vika tillbaka för franI skar Loire-armåns öfvermakt. i ställningen vid Orleans. Midt i natten utfärdade: han sida? märschdispösitisher Och sätto sig rörslse den I november i daooryvningen. för att återställa