— Låt mig se denna förteckning. — Nej, erg nåd. Ni skulle der finna åtskilliga ansedda namn, som äro er bekanta. En äktenskapskommissionär måste framför allt vara tystlåten. Med er vill jag blott tala om den dam, som ni skall ha till hustru. — Jag! Huru kan ni vara nog oförskämd att tro, det jag ämnar lyda era råd i fråga om valet af maka? — Ni undrar öfver min oförskämdhet? frågade juden med ett begabbande skratt. Jaså, vi är alltså fortfarande lika stolt som förr, ni tror er ännu vara ansedd för en rik och nobel herre, ehuru ni är ruinerad och i morgon. eller i öfvermorgon skulle vara en tiggare, om jag ej kommit till er hjelp. — Ruinerad! Jag ruinerad! utropade Arthur. Hvem har sagt er det? Hvem... — Lugna er, unge man, sade juden leende, Låtom oss vata förnuftiga. Det är en allvarsam affär vi förehafva. Ni frågar, huru jag fått veta att ni är ruinerad? Det skall jeg upplysa er om. Er bankir är min broder, och jag har i hans böcker sett ert konto. Arthur sjönk ned i en länstol och gömde engigtet i sina händer. Juden betraktade honom med hånfulla blickar. — Ers våd har fört ett fashionabolt lif; ni har under loppet af tre år på det noblasto sätt förskingrat en förmögenhet af trehundratusen thaler. Denna summa skulle ha varit tillräcklig att för hela lifvet lyckliggöra fem