ememv
— Jag önskar och fordrar, att du låter mig
gå fritt och utan hinder hvart jag behagar,
och att du aldrig mera företar dig att stänga
mig inne i mitt rum. Vidare fordrar jag, att
du skall akta och ära mig som din make, och
icke jemt och ständigt läsa igen salongsdörren,
när du går ut, sålunda tvingande mig att
vistas antingen i sängkammaren eller i köket,
tills du kommer igen. Ha, det är oerhördt!
Skulle någon menniska kunna tro, att Askanio,
den berömde skådespelaren, den store man-
nen, som hvarje afton hänför hufvudstadens
intelligenta och fina publik, som lockar tårar
ur de skönaste qvinno-ögon, att Askanio i
sitt eget hus behandlas som en skolpojke af
sin hustru?
— Jag skulle verkligen önska att jag inte
vore din hustru, utan din dotter; ty då kunde
jag hoppas att någon annan skulle fria till
mig och sålunda befria mig från dig.
— Ja, jag är en gammal narr, en stackare,
som af kärlek offrar allt och derför skördar
endast förräderi.
— Riktigt; nu gråter han, sade hon halt
lugnt.
— Men hon skall icko få trampa mig i
stoftet, sade Askario med väldig stäimma.
Nej, säger jag, denna falska, hycklande,
kokotta varelse, som kallas qvinna, skall icke
göra mig till sin slaf. Hvem är hon, som
vågar försöka detta? Hvem är jag, som
skulle tåla något slikt? Är jag into Askanio,