ememv — Jag önskar och fordrar, att du låter mig gå fritt och utan hinder hvart jag behagar, och att du aldrig mera företar dig att stänga mig inne i mitt rum. Vidare fordrar jag, att du skall akta och ära mig som din make, och icke jemt och ständigt läsa igen salongsdörren, när du går ut, sålunda tvingande mig att vistas antingen i sängkammaren eller i köket, tills du kommer igen. Ha, det är oerhördt! Skulle någon menniska kunna tro, att Askanio, den berömde skådespelaren, den store mannen, som hvarje afton hänför hufvudstadens intelligenta och fina publik, som lockar tårar ur de skönaste qvinno-ögon, att Askanio i sitt eget hus behandlas som en skolpojke af sin hustru? — Jag skulle verkligen önska att jag inte vore din hustru, utan din dotter; ty då kunde jag hoppas att någon annan skulle fria till mig och sålunda befria mig från dig. — Ja, jag är en gammal narr, en stackare, som af kärlek offrar allt och derför skördar endast förräderi. — Riktigt; nu gråter han, sade hon halt lugnt. — Men hon skall icko få trampa mig i stoftet, sade Askario med väldig stäimma. Nej, säger jag, denna falska, hycklande, kokotta varelse, som kallas qvinna, skall icke göra mig till sin slaf. Hvem är hon, som vågar försöka detta? Hvem är jag, som skulle tåla något slikt? Är jag into Askanio,