Huru hade det gått för honom? Hade han väl kommit hem lycklig och lagerkrönt? Def skulle ha varit en tröst för henne, en riktig balsam för hennes. smärtor att veta detta. Hon gick öfver förstugan och bultade på hans dörr. Intet svar. Men nyckeln satt i låset; han var alltså hemma. Hon öppnade dörren och inträdde. Ingen var i rummet. Men Victor skulle säkerligen snart komma tillbaka; annars hade han ej lemnat dörren oläst. Marie satte sig ned och väntade med denna stumma resignation, detta nästan medvetslösa lugn, som följer efter en häftig sorg. Ändtligen uppläts dörren, och Victor kom in. Han märkte icke genast Marie, hvilken satt på sidan om fönstret; han var helt och hållet upptagen af något som han ämnade verkställa. Med en häftig rörelse ställde han ifrån sig på bordet ett föremål, som han haft gömdt under sin slängkappa, samt skyndade derpå tillbaka till dörren och reglade denna. Plötsligt blef han stående orörlig, synbarligen intagen af den största förskräckelse. Han hade varseblifvit Marie, Hon rörde sig icke. Hon betraktade till en början med förvånade blickar det föremål, som Victor ställt ifrån sig på bordet. Det var en fyrpanna med glödande kol. Derpå vände hon blicken ifrån de hemskt lysande kolen och såg på Victors ansigte. Det var färglöst; hans sammanpressade blå