Huru hade det gått för honom? Hade han väl
kommit hem lycklig och lagerkrönt? Def
skulle ha varit en tröst för henne, en riktig
balsam för hennes. smärtor att veta detta.
Hon gick öfver förstugan och bultade på hans
dörr. Intet svar. Men nyckeln satt i låset;
han var alltså hemma. Hon öppnade dörren
och inträdde. Ingen var i rummet. Men
Victor skulle säkerligen snart komma tillbaka;
annars hade han ej lemnat dörren oläst.
Marie satte sig ned och väntade med denna
stumma resignation, detta nästan medvetslösa
lugn, som följer efter en häftig sorg.
Ändtligen uppläts dörren, och Victor kom
in. Han märkte icke genast Marie, hvilken
satt på sidan om fönstret; han var helt och
hållet upptagen af något som han ämnade
verkställa. Med en häftig rörelse ställde han
ifrån sig på bordet ett föremål, som han haft
gömdt under sin slängkappa, samt skyndade
derpå tillbaka till dörren och reglade denna.
Plötsligt blef han stående orörlig, synbarligen
intagen af den största förskräckelse. Han
hade varseblifvit Marie,
Hon rörde sig icke. Hon betraktade till
en början med förvånade blickar det föremål,
som Victor ställt ifrån sig på bordet.
Det var en fyrpanna med glödande kol.
Derpå vände hon blicken ifrån de hemskt
lysande kolen och såg på Victors ansigte.
Det var färglöst; hans sammanpressade blå-