att bedöma ungdomens krafter och snille! Deras hår var hvitt och deras ansigten burc äfven spår af tidens härjningar. Månno de voro sju visa män, hvilkas här bleknat, men som likväl bibehållit ungdomliga hbjertan? Lyste deras ögon af en helig kärlek för konsten, och beskuggade inga fördomens och afundens moln deras pannor? När ålderdomen sitter till doms öfver ungdomen, måste den vara vis och högsinnad samt fri från all sjelfkärlek och all afund, ty ålderdomen är ungdomens naturliga fiende, dess tankar, dess böjelser, dess önskningar och sträfvanden, dess åskådningssätt och omdömen, allt är olika ungdomens och fiondligt deremot. Vis måste ålderdomen vara, då den sitter till doms öfver ungdomen! ... Voro dessa sju professorer med grånadt hår och skrynkliga ansigten verkligen sju visa män, som Apollo sändt för att döma i hans namn? Hvad har Apollo, Guden, att göra med professorer och geheime-råd? Den delphiska funden ligger fjerran från en nordtysk konstakademis låga, fyrkantiga salar, och aldrig ha de professorer, som i dessa salar utöfva lärarekallet, varit prester i Apollos tempel. De voro blott sju professorer med titlar och ordnar, akademiens föreståndare och lärare, som umgingos och voro beslägtade med geheimeråd och ministrar, de der beklädt dem med dessa vigtiga och ärofulla befattningar; ;y en ministers kusin måste innehafva en