bäres och installeras, uppfyllande alla med panisk förskräckelse, utom Ölga, Snöbolls förra herrskarinna, hvärs minsta vink åtlydas af djuret. Derigenom erhåller flickan helaregeringeni sina händer. Men hennes list går ännu längre: hon förstår att hemlizgen aflägsna björnen och att gömma sin såsom revolutionär förföljde älskare, Kaschmy, i en hvit björnhud. Det ir en ytterst rolig vändning, då Kaschmyr, komikern, framträder i björnbuden och spelar guvernör. Efter flera löjliga konflikter mellan den förmente björnen och stadens civila och militära myndigheter blir situationen allt pinsammare, tills slutligen den vilde khanen återkommer och genom en generalamnesti löser allt till allmän belåtenhet. Som läsaren finner af denna korta redogörelse, har man hir att göra med en burlesk operett, hvars ämne tycks fprotestera mot reglorna för logik och sannolikhet. Men får man en gång se stycket, så följer man med lifligt intresse de roliga scenerna och komiska figurerna. Musiken tillhör icke de hästa partitarerna af den produktive maässtron; den ir flyktig och påminner otita om föregående Offenbachska melodier. Det oaktadt har Snaöboll många små ticka musikstycken att uppvisa. Offenbseh helsades med entusiasm och framropades efter första och andra akten. Med några förkortningar och förbittringar i tredje akten, torde den nya operetten hålla sig länge uppe på repertoaren. — Inför Juryn kallas ett stycke med knalleffekter, som för nirvarande hvarje afton fyller Princess-teatern i Londen. Hvarje akt slutas med scener, som komma håren att resa sig på åskådarnes hufvuden. Vid slutet aftredje akten stiger styckets hjeltinna, som för öfrigt måste genomgå de rysligaste iäfventyr vid Londonbridge, ned i en båt, som ett) ögonblick der. efter öfverseglas af ett ångfartyg. (ESSER TO SENT TARO ENSE SE EET OUR