vinst, om man så vill kalla den? Skulle ett dy-
likt. förfarande icke vara lagligt, så borde man
för eäkerhets skull, eller för att icke råka ut för
hr Silfverspatre, i alla affärshus hädanefter und-
vika alla kalkyler öch sifferräkningar som afse
vinster på företag; och just på denna grund —
att vid min fördelning af extta premier till dem som
alönnbra på Familj-Joutnalen, icke förekomma
några lottsedlar och icke heller sker någon lott-
dragning, hvarförutom. det i lag förbjudna lotte-
riet icke tär tänkbart, utan att fördelningen af
mina gåfvor till abonnenterna sker efter berik-
ning med siffror, sor helt och hållet äro bero-
åe af abönnement-antalet och således innebära
iagohting, alt jag så må säga, 1 sig sjelf övitkor-
ligen bestämmande, och hvilka siffror således på
eit rent affärsmessigt sätt äro afgörande — pro-
testerar mot den tydning åklagaren vill gifva åt
min affärsverksanshet, Hvad beträffar åklagarens
yttrande i femte punkten, häntydande derpå att
köparne icke sjelfva kanna kontrollera, huruvida
de erhålla sin rött eler ej, tan att allt skulle
bero på min redbarhet, så Wirer Väl åklagaren
icke vilja dermed insinuera, att mitt företag
skulle vara mindre redbart; han kan vara full-
komligt öfvertygad, att han redan endast genom
åtalet skadat mig ganska mycket. Det synes ock
sååom töm Aklakdren; gönum åtalets anställande,
mera gått en enskild än allmänheton till Mötes.
För att än vidare åskådliggöra, att utdelandet
af extra gratispromier till Familj-Journalens
abonnenter icke kan anses i någon mån vara
hänförligt till i lag förbjudet lotteri, vill jag fram-
ställa några andra, i enlighet med min plan ord-
nade premie-utdelningar, hvilka igke heller med-
föra rättighet för h oi
var och eH ätt få pre
det i åklagarens tanke utmärkande kännetecknet
på lotteri.
Om nemligen en handlande vid en viss tid-
ponkt på förhand skulle tillkännagifva, att han
bland gina kunder under året ville utdela gåfvor
på handeln, men så ordnadtatticke hvar och en,
utan endsat hvar femte, i den ordning dö i bo-
dei inkömmo skulle få en sådali af störrö eller
mindre värde derför att man hos honom till gång-
bara priser verkställde sina inköp; så må man
fråga: skullp eh sådän åtgärd (som är alldeles
lika ihed Pamilj-Jotitna eng pfemiefördölbing)
kunna af förnuftigt folk anses utgöra lotteri och
ställas i kategori med lagbrott? Svaret på denna
fråga torde väl icke kunna blifva mer än ett.
Öm till exempel verkställande direktören i tid-
ningsbolaget Nya Dagligt Allehanda skulle.
falla på den iden alt annörledes in Hittills vid
lösnummerförsäljving Wonkurrera med sin kollega
tAftonbladet? och för ändamålet utriastade sina
kolportörer med pabkor af tidningens gamla år-
gångar, för att såsom premier utdelas, t. ex., till
hvat bundrade lösnummer-köpare (i hvilket fall
nittioniio skulle blott få vanlig valbta för sina
penningar, men dön hundfade bekomma et prö-
mie, tvifvelsutan mycket mera värd än ett van-
ad), så må man äfven fråga: skulle
i tljning betraktas m lot-
ektören för en sådan affärsåtgärd
plas såsom lagbrytare? Vore det rimligt att
gifra on sådan affär karakteren af ett samhiälls-
vådligt och för allmänna rätiskänslan demorali-
serande företåg? ;
Vidare, om jag åtsker mig kolportering t. ex.
för Evavgeliska fosterlan telsen, för att ar-
beta i dess sileja saliggörande verksamhet,
och sålunda försågs med en del skrifter som
skulle försäljas (dessa räsp. Bertar driva nbti-
ligen också en rit respektabel förlags- och
affärsverksamhet för att förtjena penningar) —
och dessutom utrustades med en hel del usxdra
skrifter, som denna stiftelse ville skänka bort och
jag till en person ndast sålle mina böcker, men
till en annan gaf en eller flera sådane till på
handeln — liksom vid Fam arnalek skör —
skällo män 23 kändh eller vilja rubricera min
Ferksamhet såsom lotterikollektör med ty åtföl-
jande straff, så har hr stadsfiskalen ett isanning
stort filt att bearbeta, och för hvilket nationen
skulle blifva honom tacksam om han ville der
inskrida.
Slutligen vill jag blott fästa uppmärksamhet
derå, att åklagarens avmirkhing I sjette punkten.
förtjenar så inyGket mindre afseende, som den-
eätihina endast afser redaktionen af reglorna för
de extra gralis-premiernas fördelning. Kort I
och långt J beteckna blott olika ljud af en och
samma boketaf, liksom skilnad icke göres melian
enkelt V och dubbelt W, hvadan i anmiärkta
fallet rätteligen divideras med 28. Hiäraf följer
ock, att abonnenter med initielen Ö lika litet
som andra tro utan utsigt till extra gratis
premier. s a .
Ted anledning af hvad jag sålunda anfört, och
åå allmänha åklagoren icke förmått skilja emel-
lan begreppen Ja et och olaglighet, samt han
till följd deraf mot mig väckt olaga åtal, så an-
r jag mig-böra, derest åklagaren fortsltte
et och deri ler en uppsåtlig fi
jelse, yrka domstolen på det kraf-
tigaste ogillar åtalet, ntan äfven, att åklagaren
svar för fulsk angifvelse och för-
mig riättegångskostnaderna med
ler. för inställelser och uppsätt-
ning af svaromål samt protokollslösen; förbehål-
lande jag mig ritighet att genom särskild stäm-
ning ra talan om ersättning för den 2kono-
miska förlust och annan skada, hr Silfversparre
genom åtalet tillskyndst mig.
Stockholm den 6 februari 1872.
C. EB. Gernandt.