hos ett lotteri, torde det vara alldeles klart, att genom k. förordningen den 21 mars 1844 blifvit förbjudna de företog, i hvilka iman insätter penningar under bestämd risk att förlora insatsen mot den möjliga utsigten att få en större eller mindre vinst. Till följd häraf och då den premiebtlottning, som under fyra år med vederbörligt tillstånd blifvit af mig i Habnstad verkövklid, icke inhefattat ett Bidabt förfarande, som stått i strid ined nyssnämde förordning, har konungens befallningshafvande i Hallau.s lin, med tilltmpning af en dylik uppfattning, tryggt kunnat fyra sirskilda gånger förklara att hinder icke mött för mina då gjorda fe ställningar, ät medöist utlottning tertstilla iördelning af premior bland kbonnenterna å Svenska Familj-Journalen. Då härtill kommer, att justitie-kanslers-embetet, efter granskning af nyssnämde befallningshafvandes resolution, icke funnit denna böra till någon vidare embetsåtgärd föranleda, vill jag hemställa till varje opartiskt omdöme, huruvida icke bfterstårhållare-embetets och k. imits ötslag på min emte anhsökän Öm tillstånd till utlottning, mera Hå anses uttrycka den åsigt, ast administrativ nlyndighet må ännu varsammare än hittills befitta sig med ärendez, som innefatta erkänd utlottning, än utgöra prejudikat i eh fråga, B5m tillbtr offektlig dömstols behandling. För att emellertid freda mig från faran af en motsatt uppfattning, har jag i mina anmälanden och prospekter för Familj-Journalen 1872, endast utlofvat att till mina abonnenter utdela extra gfatis-premier; men då jag icke ens antydt att medelst utlottning verkställa fördelningen; än mindye utfärdat några lotisedlär, så måste det förVÄNS, att åklagaren i första punkten af ingifna ekriften låter förstå, att han till fullo ådagalagt, att jag ämnat förfara på samma sätt som i Halmstad eller inrätta och för allmänheten öppna lotteri. Jag bestrider ock, på goda grunder, att jag under bågon slags form för innevarande år hållit eller ämnat att hålla lotteri. I andra punkten af sin skrift definierar åklagaren en lotteriaffär och betecknar densamma på följande sätt: En lotteriaffär tär en sådan, der persoher ges nom förespeglingar om erhållande på köparnes bekostnad af störte Vinster, högre valuta, än de köpt och betalt, förledas att till någon annan, som derpå hufvudsakligast förtjenar, betala en penniogesumma, som de utan en sådan förespegling icke skulle utbetalt. enna framställning om lotieri kan, i fråga om hasardspel i och-för sig hafva någon tillämplighet; men i afseende på Familj-Journalen skjus ter åklagaren alldeles öfver målet. Det förbåller sig nemligen i verkligheten så, att vid lotteri köper man en lottsedel, en liten papperslapp utan ringaste värde och får i de flesta fall ingenting annhat för sina penningar. Till lotteriota hatur hör, att många måste förora, för att kdgra skola. vinna. Det civerade Fesonnemangets tillämplikhet. på Familj-Journa: en eller mig är deremot alldeles oriktigt. Familj-Journalen utgör en tidskrift. som, utgående en gång i månaden, för hvarle månad löses med 75 öre pr häfte, hvilket kr vanligt bokkandelspris, eller nio rikedaler för bel årgång, och detta pris har icke förhöjts med sfseende å de extra premierna, utan är lika med det som betalts för en årgång redan vid tidskriftens första utgifvande, flera år innan någon extra promiefördelning någonsin Verkstiälldes. Dessutom får hvarje abonnent såsom pratispremie en konstnärligt utförd virderik oljetryckstafla vid årets slut. Hvarje abonnent får således full redbar valuta Sr sing penningar. Tillfölje häraf protesterar jag emot en sådan felaktig uppfattniog af den extra premiefördel ningen, att man med de 75 öre, som för hvarje häfte betalas, Efven skulle anses betala andel i exira premien; utan fasthåller Vid och framhbåller såsom riktig upptattning, att de extra premierna endast äro gåfvor till mina abonnenter. Upplysningsvis och till bestyrkande af dot förhållande att Familj-Journalen år för år presterat och medfört allt större och större valuta, vill jag nämna, att utom det att man allijert sökt göra texten och illustrationerna bättrb, de ordinarie premierna ifven bafva fått eit allt mera ökadt konstnirligt värde. ; Det är således denna ständigt rådande princip, att gifva större och större valuta, som bos mig framkallat tanken att — likasom en bandlande till sina kunder eller vissa af dem gifva som man säger på köpet — af den nettovinst jag i egenskap af förläggare skulle få, till abonnestersa i form af premier återskiänrka en stor del, —— silt ji akt och mening att derigenom bland mina landsmän befordra större spridning af en liuteratar som för flertalet bland dem måste ansea utgöra en del af de medel, som framkalfffintellektuel bildning, smak och s sinne Jag eftersträfvar följaktligen att få min tidskrift, till en af häfstängerna för befrämjandet af den nationella kulturen och odlingen. Genom de sxtra premier jag utlofvat kommer mitt företag, såsom affär beiraktadt, att 1å ett utseende, betingadt af Just den premiefördelning hvarom bär ir fråga. Min ekonomiska fördel, då upplagan är 50,000 exemplar ccx de ntlofvade extra premierna utgifvas, kommer icke at: inbringa mig större enskild vinst, än om jag har endast 10,000 abonnenter, men i ty fall behåller hela nettovinsten och underlåter att utdela extra premier. Det synes häraf att jag arbetar i goda afsigter