hos ett lotteri, torde det vara alldeles klart, att
genom k. förordningen den 21 mars 1844 blifvit
förbjudna de företog, i hvilka iman insätter pen-
ningar under bestämd risk att förlora insatsen
mot den möjliga utsigten att få en större eller
mindre vinst.
Till följd häraf och då den premiebtlottning,
som under fyra år med vederbörligt tillstånd
blifvit af mig i Habnstad verkövklid, icke inhe-
fattat ett Bidabt förfarande, som stått i strid
ined nyssnämde förordning, har konungens be-
fallningshafvande i Hallau.s lin, med tilltmpning
af en dylik uppfattning, tryggt kunnat fyra sir-
skilda gånger förklara att hinder icke mött för
mina då gjorda fe ställningar, ät medöist ut-
lottning tertstilla iördelning af premior bland
kbonnenterna å Svenska Familj-Journalen. Då
härtill kommer, att justitie-kanslers-embetet, efter
granskning af nyssnämde befallningshafvandes
resolution, icke funnit denna böra till någon vidare
embetsåtgärd föranleda, vill jag hemställa till
varje opartiskt omdöme, huruvida icke bfter-
stårhållare-embetets och k. imits ötslag på min
emte anhsökän Öm tillstånd till utlottning, mera
Hå anses uttrycka den åsigt, ast administrativ
nlyndighet må ännu varsammare än hittills be-
fitta sig med ärendez, som innefatta erkänd ut-
lottning, än utgöra prejudikat i eh fråga, B5m
tillbtr offektlig dömstols behandling.
För att emellertid freda mig från faran af en
motsatt uppfattning, har jag i mina anmälanden
och prospekter för Familj-Journalen 1872, endast
utlofvat att till mina abonnenter utdela extra
gfatis-premier; men då jag icke ens antydt att
medelst utlottning verkställa fördelningen; än min-
dye utfärdat några lotisedlär, så måste det för-
VÄNS, att åklagaren i första punkten af ingifna
ekriften låter förstå, att han till fullo ådagalagt,
att jag ämnat förfara på samma sätt som i Halm-
stad eller inrätta och för allmänheten öppna
lotteri.
Jag bestrider ock, på goda grunder, att jag un-
der bågon slags form för innevarande år hållit
eller ämnat att hålla lotteri.
I andra punkten af sin skrift definierar åkla-
garen en lotteriaffär och betecknar densamma på
följande sätt:
En lotteriaffär tär en sådan, der persoher ges
nom förespeglingar om erhållande på köparnes
bekostnad af störte Vinster, högre valuta, än de
köpt och betalt, förledas att till någon annan,
som derpå hufvudsakligast förtjenar, betala en
penniogesumma, som de utan en sådan före-
spegling icke skulle utbetalt.
enna framställning om lotieri kan, i fråga
om hasardspel i och-för sig hafva någon tillämp-
lighet; men i afseende på Familj-Journalen skjus
ter åklagaren alldeles öfver målet.
Det förbåller sig nemligen i verkligheten så,
att vid lotteri köper man en lottsedel, en liten
papperslapp utan ringaste värde och får i de
flesta fall ingenting annhat för sina penningar.
Till lotteriota hatur hör, att många måste för-
ora, för att kdgra skola. vinna. Det civerade
Fesonnemangets tillämplikhet. på Familj-Journa:
en eller mig är deremot alldeles oriktigt.
Familj-Journalen utgör en tidskrift. som, ut-
gående en gång i månaden, för hvarle månad
löses med 75 öre pr häfte, hvilket kr vanligt bok-
kandelspris, eller nio rikedaler för bel årgång,
och detta pris har icke förhöjts med sfseende å
de extra premierna, utan är lika med det som
betalts för en årgång redan vid tidskriftens för-
sta utgifvande, flera år innan någon extra promie-
fördelning någonsin Verkstiälldes.
Dessutom får hvarje abonnent såsom pratis-
premie en konstnärligt utförd virderik oljetrycks-
tafla vid årets slut.
Hvarje abonnent får således full redbar valuta
Sr sing penningar.
Tillfölje häraf protesterar jag emot en sådan
felaktig uppfattniog af den extra premiefördel
ningen, att man med de 75 öre, som för hvarje
häfte betalas, Efven skulle anses betala andel i
exira premien; utan fasthåller Vid och framhbål-
ler såsom riktig upptattning, att de extra pre-
mierna endast äro gåfvor till mina abonnenter.
Upplysningsvis och till bestyrkande af dot för-
hållande att Familj-Journalen år för år preste-
rat och medfört allt större och större valuta, vill
jag nämna, att utom det att man allijert sökt
göra texten och illustrationerna bättrb, de or-
dinarie premierna ifven bafva fått eit allt mera
ökadt konstnirligt värde. ;
Det är således denna ständigt rådande princip,
att gifva större och större valuta, som bos mig
framkallat tanken att — likasom en bandlande
till sina kunder eller vissa af dem gifva som man
säger på köpet — af den nettovinst jag i egen-
skap af förläggare skulle få, till abonnestersa i
form af premier återskiänrka en stor del, —— silt
ji akt och mening att derigenom bland mina
landsmän befordra större spridning af en liutera-
tar som för flertalet bland dem måste ansea ut-
göra en del af de medel, som framkalfffintellek-
tuel bildning, smak och s sinne
Jag eftersträfvar följaktligen att få min tid-
skrift, till en af häfstängerna för befrämjandet
af den nationella kulturen och odlingen.
Genom de sxtra premier jag utlofvat kommer
mitt företag, såsom affär beiraktadt, att 1å ett
utseende, betingadt af Just den premiefördelning
hvarom bär ir fråga. Min ekonomiska fördel,
då upplagan är 50,000 exemplar ccx de ntlofva-
de extra premierna utgifvas, kommer icke at: in-
bringa mig större enskild vinst, än om jag har
endast 10,000 abonnenter, men i ty fall behåller
hela nettovinsten och underlåter att utdela extra
premier.
Det synes häraf att jag arbetar i goda afsigter