Den Tichbornerka förbannel-
sem. Den bekanta process, som för närva-
rande pågår rörande identiteten af familjen
Tichbornes öfverhufvud, har bragt i dagen
följande gamla tradition: :
Den namnkunniga slägten sträcker sig till-
baka till tvåhundra år före den norrmanniska
eröfringen. En af dess äldsta medlemmar,
lady Mabella, uttryckte på sotsängen sin sista
vilja i form af en bön till sin herre och make.
Hon ville efterlemna ett legat, af hvars ränta
årligen på Marie Bebådelsedag skulle utdelas
almosor till alla de fattiga, som denna dag
infunno sig på slottet Tichborne. Sir Roger
Tichborne upptog bönen med mycken välvilja
och lofvade den döende frun inkomsten af
det stycke jord, som hon kunde gå rundt om-
kring, medan en antänd fackla nedbrann. Den
girige baronen hoppades att den gamla damen,
som redan legat till sängs i flera år, icke
skulle kunna gå mycket långt. Emellertid
befallde lady Mabella, att man skulle bära
hennes säng ut på marken och genom ansträn-
gande af sina sista krafter, gick hon rundt
omkring rätt många tunnland af godsets rika-
ste jord till stor förvåning för de närvarande
och icke minst för den ekonomiske sir Roger.
Det fält, som den menniskovänliga qvinnan på
detta sätt vann, kallas ännu i dag The crawls
af ett ord som betyder krafla eller krypa;
det ligger vid ingången till parken och mäter.
icko mindre än 23 acres, Då detta under-
verk var fullbordadt, lät lady Mabella bära
sig. tillbaka till sitt rum, sammankallade alla
familjens medlemmar kring sin siukbädd, för-
utsade, att slägten skulle blomstra så länge
hennes testamente samvetsgrannt respektera-
des, men uttalade sin förbannelse öfver den af
sina efterkommande, som vore nog låg att
vilja upphäfva hennes stiftelse eller använda
inkomsterna deraf till andra ändamål, I detta
fall skulle husets lycka försvinna och slägten
dö ut af brist på manliga efterkommande,
Denna tilldragelse skulle inträffa efter en
eneration af sju söner, efter hvilken omedel-.
bart skulla följa en generation af sju syskon,
men alla flickor.
Dovationen, som grundlades under Henrik
IL i början af 11:t2 århundradet, fortfor i sju
århundraden, och den 25 maj var en årlig
glädjedag för de: fattiga i greteka et.
Men den fromma stiftelsen medförde äfven
missbruk, och år 1795 hände det, att en mängd
sigenare och andra äfventyrare, under före-
vändning att få del i almoseutdelningen, sam-
lade sig kring slottet och röfvade och plun-
drade i grannskapet, Man klagade hos öfver-
heten, och på dess uppmaning upphörde ut-
delvingen från och med föliande år. Märk-
värdigt nog. hade den då lefvande baroneten
sju söner, och den äldste, som ärfde godset,
hade sju döttrar. Sålunda gick spådomen i
fullbordan -derigenom, att namnet Tichborne
j ombyttes mot namnet Daughty, hvilket namn
bäres af den man, som. nu gör anspråk på
den ädla familjens titlar och gods,