gående, förut ej omtalade, kunna vi nu tilllägga. Vid 7-tiden på lördags morgonen hade han lånat den rakknif, hvarmed han fullbordade mordet, af sin far, under uppgift att han skulle raka gig (han-iär dock skägglös). Han hade stoppat på sig knifven och härefter begifvit sig till: ett grannfolk, hos hvilket han framstillt anhållan omlån af en yxa, ty pappa har ingen och jag skall hugga ved åt honom, hade han sagt. (Det har upplysts att fadern hade en ganska bra yxa, men att gonen ej vågade taga den med sig af fruktan att hon kunde saknas innan han blefve i tillfälle att återställa henne.) Nu hade klockan lidit till framåt half 8, och skyndsamt begaf han sig från grannen, sedan lånet blifvit beviljadt, till den under Slussgatan belägna materialboden, der han bröt ur merlan, hvari låset satt, gick in, ställde yxan straxt till venster om ingången, sköt till dörren, satte åter merlan och låset helt löst i sitt förra skick och begaf sig ut att passa sitt offer. Hon kom emellertid något senare än vanligt den dagen, hvilket gaf Nordström anledning att stilla sin otåliga väntan med två supar, hvilka intogos å en krog i närheten, hvarifrån utsigt fanns till den väg Bergström ovilkorligen skulle passera för att komma till Stadsgården: Ändtligen såg han henne komma, bärande den vanliga väskan, jemte ett stycke färskt, rått kött. Han låtsade nu som om han af en hiindelse mött henne och narrade henne, efter ett kort samtal om jernskrot för godt pris ned till materialboden. Nordström gick först in och efter honom i det becksvarta mörkret den, som aldrig mer här i lifvet skulle se dagens ljus. Han rullade undan en tjärtunna och yttrade: Här ligger jernskrotet; si påt. (Inom parentes sagdt fanns der ej en spik en gång; han hade stulit alltsammans förut och sålt det just till sitt utsedda offer.) Bergström hade då hukat sig ned för att känna sig för, dervid Nordström fattat tag i den vid dörren stående yxan och höjt den i luften för att slå till, men — det var något som tog emot, det var visserligen ingenting synligt mellan denna kropp, som snart:skulle ligga slagen till jorden, sölad i blod, och yxan, men det var dock något. Han lät sin arm sjunka och nu stod Bergström åter upprätt, förklarande det hon ej kunde se något alls i mörkret, utan ville ha eld på en stryksticka: Jag har, jag, förklarade hon och började trefva efter sådana i sin väska. ; uLjus! tänkte Nordström, nej, det duger inte, och innan offret hann påtända den redan framtagna tändstickan, höjdes ånyo yxan iluften och vid skenet af det genom dörrens öppning svagt frambrytande dagsljuset gafs slaget, hvilket, som beräknadt var, träffade hufvudet, med:den påföljd att offret störtade till marken. Den kallblodige mördaren hukade sig härefter ned öfver den troligen redan då liflösa kroppen, fattade qvinnans haka med venstra handen, böjde det bloddrypande hufvudet bäkut, framtog rakknifven med högra handen och afskar strupen. Hantog härefter viskan med dess innehåll, men som han ej var fullt säker på att någon större penninggumma fanns i densamma, förledde honom roflystnaden att, sedan han afslitit kängremmarne, äfven taga hennes kängor. : Brottet var nu begånget; återstod att sopa igen spåren efter detsamma. För detta ändamål började han med att kasta en gammal balja öfver likets ben, enär de ljusa strumporna möjligen kunde påskynda en upptickt, begaf sig Firefte ut och tillsköt dörren samt intryckte åter merlan i muren. Yxan gömdes i en straxt bredvid liggande uppoch nedvänd båt; en i närheten liggarde bastmatta tillgreps, hvarpå den mesta bloden aftorkades, och härefter begaf han sig ned till sjön, der han omsorgsfullt med såpa aftvättade resten och rengjorde knifven. En nyckelknippa, som fanns i väskan, kastade han i sjön, hemtade åter yxan och återställde densamma till dess egare. Knifven smög han åter på sin plats hemma hos fadern, För de 36 rdr, hvilkasutgjorde Iönen för brottet, köpte sig mördaren i första rummet bränvin och dessutom på lördagen några gamla klidespersedlar, såsom rock, byxor, väst, halsduk, en krage och en nattkappa. Brilnvinspengarne voro emellertid slut redan på måndagsmorgon, och då pantsatte han byxorna och västen för 6 rdr. Hans tätalibationer gjorde emellertid att han redan dagen derpå (tisdagen) måste skilja den mördades kängor; för hvilka han erhöll I rdr 50 öre af en lumphandlerska OCarls-. son. (Detta mord, begånget under så förfirande omständigheter och fullbordadt med så mycken grymhet, hade således endast förskaffat honom . 37 rdr 50 öre, d. v. 8. några dagars rus, så som han använde dem. Angående de två arbetskarlar, hvilka blifvit intagna å detektiva vaktkontoret och förhörda för sitt sällskapande de senaste dagarne med Nordström, förklarade denne att de ej afvetat det minsta om mordet; han (mördaren) hade endast velat hafva deras sällskap, emedan bränvinet visade sig otillräckligt att få honom. att glömma. För dryckeskamraterna hade han, på frågor af dem hvarifrån han. fått så mycket. pepgar?, uppgifvit att han tiggt sig till 5 rdr at en grosshandlar Engström, att köpa kläder för, skålverkat gig tillen del och lånat det öfriga. Polisintendenten (efter rapportens uppläsande). Hur Nordström några ändringar eler tillägg att öra? g Nordström (med samma likgiltiga och dolska min). Neej. Polisintendenten. Han vidhåller att han mötte henne för att mörda henne? Nordström. Jaa. Målet remitterades till rådhusrätt. Liket förvaras å bårhuset. Gripen tjuf. För några der sedan anmälde vid Norra Smedjegatan i Stockholm boende löjtnanten Elgenstjerna för detektiva polisen att han å morgonen blifvit bestulen på en stor mängd Rläder, vilka varit förvarade i ett klädskåp, till hvilket. nyckeln varit liggande i en i summet befintlig ask. För stölden misstänktes förre artilleristen Johan Alfred Pettersson, hvilken på senaste tiden varit anställd som uppassare hos löjtnanten. Som skäl var förmoda att Pettersson begifvit sig ill sin hemort Norrköping, hvarest han ör några