tillkommer att bestämma graderna för rörelse. tagarens ansträngningar, kan stå bredvid denne och fråga honom, huru han känner sig af rörelsan m. m. samt dereft:r bestimma graden af maskinens motståndskraft; men sådant låter sig t än blott undantagsvis göra vid en stikanstalt, der flere personer gyimnssti. sera på en och samma gång Åntagom t. ex. att 50 patienter samtidigt gymn hvar och en af dem har att u rörelser under timnen. Det gör en 400 rörelser. Ilurua vill nu gymnusti ren bära sig åt för att samtidigt kunna vara på 50 olika platser och öfvervuka rörelsernas uttfö rande samt taga kännedom buu mycket hvarje rörelse es krafter i anspråkx för hvar och en rörelse samt fier moderera maskinkraften? Föga hjelper här den invindningen, att föreståndaren kan uppdrags åt vissa persouer att stå vid maskinerna och vaka öfver rörelsernas utförande. Hr Z. säger i sin skrift, act han begagnar 50 maskiner (ett alldeles otillräckligt antal, åtminstone för utförande af en fullständig sjukgymnastik!) Der skulle då be. höfvas 50 persorer, såsom m vaktare, och dessutom åtskilliga händelse af sjukdomsfall och utebi maskinvaktarpersonalen. Men msd allt detta vore dock föga garanti vunnen mot misstag, slarf och slentrian. Och t. 0. m. korde göra det omöjliga möjlig egen person stå bredvid kyurenda maskin, hvarenda rörelse, som toges, så vore likvi dermed allt väl bestäldv; ty då man med nastik beha oter och i synnerhet ba lär det ej nog, att man frågar, kuru mycke relsen anstränger dem — man måste me. hand sjelf känna, huruledes rörelsetag: sin rörelse, ty känseln upplyser här ofta mer än frågor och s Må ingen tro. att ett småaktigt pedanteri ligger till grund för detta mitt påstående. Den, som seådant tror, har icke nåhar att med gymnastik behandla sjuklingar och bara. 6. Då gymnastikrörelse erhålles genom rörelsegifvare (s. k. manuel gymnastik), bestämmas de för tillfället nödvändiga (ofta högst nödvändiga) modifikationerna i kraftansträngniogen enligt rörelsegifvarens uppfattning af rörelsetagarens krafter och ansträngniog för tillfället. Gymnasten, såsom rörelsegifvare, har den stora fördelen framför maskinen såsom rörelsegitvare, att han kan fråga och känna samt derefter ögonblickligen bestämma styrkan af sitt motstånd. HRörelsegifvaren har ej i sina armar någon kraftskala, som i gradtal gifver svar på frågan huru mycket, men han har i stället hvad långt vigtigare och hvad som sak skinen: förmågan att i hvarjo rörelsemoment bestämma öfver frågan om hvad som är lagom och hvad som är för mycket eller för litet, Anm. van af sjeltva sätter, hvarpa r relsetagaren, ia och erfara, hör: anstränger den senare ch är nastiken ordnad på det sät, et hrer Och en 10segilvare har sivy anvisade sina vissa bestämda rörelsetagare, dem han dag efter deg uteslutande gymnasliserar ), så Er hans uppsift ännu lät tare. Han blifvärj då så Wan vidodse födividaella sina rörelsetavare, att ingen n veta, hvilken pning hr en at dessa är lag I enlighet med nu atförda grundsui sen, som i vig sjelfva äro så klärn, att de väl ej I förnekas af någon fö vigt tänkande, sålan gymnastik som den i fråga rarande vas.Allra nogatt böra nämda satser efteriöjja: då det gäller att med eyimåstik behn dl 1 älderstigia personer eller svagAHhurn oth är, i syanarbat, om de lida af organiska fel nheten. har mer än tillräckligt ådagalagt deras gts och man kan t:yegt pästå, stt den som trar sig Kuäna betjena ällmänheten med sjukaymnastik, utan ätt eftert de principer, 8 ärd uttalade, bån har ännu icke hunnit I inse, hvad en gymnastik-kur kräfver. Men om nu de af mig framställda satserna ej kanaa om. kullkastas, så frågar jäg: hvad Vetyd hr Zanders åsigt om nödv dn f mekani EN refsetagarens ansträngning ena dagen som den audra? Jo, samma betydel Bo nöhvarjå ändan ätit, som är oritti Pör utt Ik teori, behöfver j hang broschyr (sid HN Om gumnasten i dag lyckas gifva en rörelse af passande kraft, hvad juränterar, att: han i morgon och i öfvermvr on vör iden lika detta yttrande, att hr Zander är aldeles på vill vägsifråu den sanning, som ligger i de af mig här ofvan uppställda satserna ur 2 och 3. Må isaren sjelf jemföra och döma. Han skall då helt visst finna, att just det; hvarpå hr Z. 1ggerså stor vigt, nemligen att på förhån stilmimas graden af gymnastil ning, är ett fel och icke en Låtom oss citera vidare. Hr Z. frågar: huru skall gymnästn kunna dibehålla i minnet, huru mycket hv irje rörelsetaca: es olika muskler: tåla? Som svar härpå hänvisar jag till satserna nr 1 och 2. Alldenstund menniskokroppen ej är någon maskin, hvilken ir lika beskaffad den enå dagen som denandra, så vill jag fråga, hvartill det tjenar att bibehålla i i minnet något, som man ej behöfver minnas, och som bott skulle blifva missledande och förvillande? Såsom ett bihang till det nu anförda, får jag tillägga följande: Sjelfva principen för gymnastikrörelsers utförande efter skalagrade ring är förkastlig äfven derför, att just i den bestämda graderingen ligger ofta en eggelse till öfveransträngniog. Rörelsetagaren, som har på skalan sig förelagdt sitt mål, vill gerna ifven vid de tillfällen, då hans muskelkraft af en eller annan orsak är svagare än en fö ående dag, uppnå det mål, som han vet sig förut hafva utan svårighet uppnått. (Man vill ju i allmänhet ogerna låtsa om, att man är klenare än man varit). Han avstränger sig derför mer än han borde; och han når sitt mål — men är öfveransträngd. —— — — — Här kunde vara mycket att tillägga, bland annät, att framhålla betydelsen at de komplcerade och:de pung rörelserna, samt slut: ligen de örtopediska, hvilka allå, ehuru Öum bärliga för en sjukgymnastik, icke: kunna med maskiner utföras på ett så ändamålsenligt sätt som med menniskohänder, icke heller med all den varsamhet och alla de modifikationer, som tro så nödvändiga, för att i en mängd sjukdomsfall och lidanden af ömtålig nuur dylika. rörelser ej skola skada i stället för gagna — men för det knappa utrymmets