tillkommer att bestämma graderna för rörelse.
tagarens ansträngningar, kan stå bredvid denne
och fråga honom, huru han känner sig af rörel-
san m. m. samt dereft:r bestimma graden af
maskinens motståndskraft; men sådant låter sig
t än blott undantagsvis göra vid en
stikanstalt, der flere personer gyimnssti.
sera på en och samma gång Åntagom t. ex.
att 50 patienter samtidigt gymn
hvar och en af dem har att u
rörelser under timnen. Det gör en
400 rörelser. Ilurua vill nu gymnusti
ren bära sig åt för att samtidigt kunna vara på
50 olika platser och öfvervuka rörelsernas uttfö
rande samt taga kännedom buu mycket
hvarje rörelse es krafter i anspråkx för
hvar och en rörelse samt fier moderera
maskinkraften? Föga hjelper här den invindnin-
gen, att föreståndaren kan uppdrags åt vissa
persouer att stå vid maskinerna och vaka öfver
rörelsernas utförande. Hr Z. säger i sin skrift,
act han begagnar 50 maskiner (ett alldeles otill-
räckligt antal, åtminstone för utförande af en
fullständig sjukgymnastik!) Der skulle då be.
höfvas 50 persorer, såsom m
vaktare, och dessutom åtskilliga
händelse af sjukdomsfall och utebi
maskinvaktarpersonalen. Men msd allt detta
vore dock föga garanti vunnen mot misstag, slarf
och slentrian. Och
t. 0. m. korde göra det omöjliga möjlig
egen person stå bredvid kyurenda maskin,
hvarenda rörelse, som toges, så vore likvi
dermed allt väl bestäldv; ty då man med
nastik beha oter och i synnerhet ba
lär det ej nog, att man frågar, kuru mycke
relsen anstränger dem — man måste me.
hand sjelf känna, huruledes rörelsetag:
sin rörelse, ty känseln upplyser här ofta mer
än frågor och s Må ingen tro. att ett små-
aktigt pedanteri ligger till grund för detta mitt
påstående. Den, som seådant tror, har icke nå-
har att med gymnastik behandla sjuklingar och
bara.
6. Då gymnastikrörelse erhålles genom
rörelsegifvare (s. k. manuel gymnastik),
bestämmas de för tillfället nödvändiga (ofta
högst nödvändiga) modifikationerna i kraftan-
strängniogen enligt rörelsegifvarens uppfatt-
ning af rörelsetagarens krafter och ansträng-
niog för tillfället. Gymnasten, såsom rörel-
segifvare, har den stora fördelen framför ma-
skinen såsom rörelsegitvare, att han kan fråga
och känna samt derefter ögonblickligen be-
stämma styrkan af sitt motstånd. HRörelse-
gifvaren har ej i sina armar någon kraftskala,
som i gradtal gifver svar på frågan huru
mycket, men han har i stället hvad
långt vigtigare och hvad som sak
skinen: förmågan att i hvarjo rörelsemoment
bestämma öfver frågan om hvad som är
lagom och hvad som är för mycket eller
för litet,
Anm. van
af sjeltva sätter, hvarpa r
relsetagaren, ia och erfara, hör:
anstränger den senare ch är
nastiken ordnad på det sät, et hrer Och en 10-
segilvare har sivy anvisade sina vissa bestämda
rörelsetagare, dem han dag efter deg uteslutande
gymnasliserar ), så Er hans uppsift ännu lät
tare. Han blifvärj då så Wan vidodse födividaella
sina rörelsetavare, att ingen
n veta, hvilken pning
hr en at dessa är lag
I enlighet med nu atförda grundsui sen, som i
vig sjelfva äro så klärn, att de väl ej I
förnekas af någon fö vigt tänkande,
sålan gymnastik som den i fråga rarande
vas.- Allra nogatt böra nämda satser efteriöjja:
då det gäller att med eyimåstik behn dl 1 älder-
stigia personer eller svagAHhurn oth är,
i syanarbat, om de lida af organiska fel
nheten. har mer än tillräckligt ådagalagt deras
gts och man kan t:yegt pästå, stt den som
trar sig Kuäna betjena ällmänheten med sjukaymna-
stik, utan ätt eftert de principer, 8
ärd uttalade, bån har ännu icke hunnit I
inse, hvad en gymnastik-kur kräfver. Men om
nu de af mig framställda satserna ej kanaa om.
kullkastas, så frågar jäg: hvad Vetyd
hr Zanders åsigt om nödv
dn f mekani
EN
refsetagarens ansträngning
ena dagen som den audra? Jo, samma betydel
Bo nöhvarjå ändan ätit, som är oritti
Pör utt Ik
teori, behöfver j
hang broschyr (sid HN Om gumnasten i dag
lyckas gifva en rörelse af passande kraft, hvad
juränterar, att: han i morgon och i öfvermvr on
vör iden lika
detta yttrande, att hr Zander är aldeles på vill
vägsifråu den sanning, som ligger i de af mig
här ofvan uppställda satserna ur 2 och 3. Må
isaren sjelf jemföra och döma. Han skall då
helt visst finna, att just det; hvarpå hr Z. 1g-
gerså stor vigt, nemligen att på förhån
stilmimas graden af gymnastil
ning, är ett fel och icke en
Låtom oss citera vidare. Hr Z. frågar:
huru skall gymnästn kunna dibehålla i
minnet, huru mycket hv irje rörelsetaca: es
olika muskler: tåla? Som svar härpå hän-
visar jag till satserna nr 1 och 2. Alldenstund
menniskokroppen ej är någon maskin, hvilken
ir lika beskaffad den enå dagen som denan-
dra, så vill jag fråga, hvartill det tjenar att
bibehålla i i minnet något, som man ej behöf-
ver minnas, och som bott skulle blifva miss-
ledande och förvillande?
Såsom ett bihang till det nu anförda, får
jag tillägga följande: Sjelfva principen för
gymnastikrörelsers utförande efter skalagrade
ring är förkastlig äfven derför, att just i den
bestämda graderingen ligger ofta en eggelse
till öfveransträngniog. - Rörelsetagaren, som
har på skalan sig förelagdt sitt mål, vill gerna
ifven vid de tillfällen, då hans muskelkraft
af en eller annan orsak är svagare än en fö
ående dag, uppnå det mål, som han vet sig
förut hafva utan svårighet uppnått. (Man vill
ju i allmänhet ogerna låtsa om, att man är
klenare än man varit). Han avstränger sig
derför mer än han borde; och han når sitt
mål — men är öfveransträngd. —— — — —
Här kunde vara mycket att tillägga, bland
annät, att framhålla betydelsen at de kompl-
cerade och:de pung rörelserna, samt slut:
ligen de örtopediska, hvilka allå, ehuru Öum
bärliga för en sjukgymnastik, icke: kunna med
maskiner utföras på ett så ändamålsenligt sätt
som med menniskohänder, icke heller med all
den varsamhet och alla de modifikationer,
som tro så nödvändiga, för att i en mängd
sjukdomsfall och lidanden af ömtålig nuur
dylika. rörelser ej skola skada i stället för
gagna — men för det knappa utrymmets