Hvarjehanda nyheter.
Teanteranekdeter. Fören eller annan
Vecka sedan skulle af det Novanderska säll-
skapet å Örebro teater uppföras En krona,
Hr Sundvall hade hastigt insjuknat, hvadan
en hr Åkerberg mycket brådskande måste
inöfva dennes roll. Aftonen kom; hr Åker-
berg hade i första akten en scen med hr Hell-
ström, men kom totalt af sig och teg. Hr
Hellström ryckte då sufflörsboken ur sufflö-
rens hand och öfverlertnade den till sin mot-
spelare, som derefter utförde rollen med:bo-
ken i handen. (! — I sista akten har hr Hell-
ström, som i densamma spelar en fångvåk-
tare;sen scen med tru Thorell. Fångvaktaren
drager. en dolk, som han bär vid sidan, för
att dermed nedsticka en af de innevarande. .
Fru Thorell - skall då rusa fram och fatta
fångvaktaren om handlofven, för att hindra
honom i hans förehafvande. Vid detta till-
fälle fattade hon i ifvern i stället om den
skarpa dolken och erhöll rätt betydliga sår i
handen, men lät, det oaktadt, icke märka
något. - Hr Hellström tog då af sig sitt mjuka
skärps och förband dermed provisoriskt den
skadade handen; och pjesen fortsattes utan
vidare afbrott. Fru Pborell förbands derefter
af fältskär. , RN :
— Sarhma sällskap gaf i söndags Daniel
Hjort (!) i Örebro. Nerikes Allehanda ytt-
rar, bland annat; i: sin lofördanae anmälan:
Sigrid Stålarms vackra och ädla gestalt och
behagfulla spel utmärkte sig framför allt, Så
när hade emellertid en olycka händt henne.
I scenen i kruthvalfvet, der hon föreställes
ligga afsvimmad på sastengolfvet, kom en af
facklorna genom oförsigtighet i beröring med
hennes lätta florsklädning, hvilken fammäde
upp. Lyckligtvis hade -hon själsnärvaro nog
att hålla sig alldeles stilla, scenen hade eljest
kunnat få ett förskräckligt slut. Nu släcktes
elden lätt — en anmärkning kunna vi ej till-
bakahålla mot anordningen af hennes dödsbår.
Den såg för ordentlig ut. Stycket föreskrif-
ver att hennes lockar och klädning skola vara
omshärjda: af sjögräs, detta syntes här ha be-
stått af lingonris, ordnadt i festoner, så att
hela tillställningen liznade ett jungfrulik på
sin lit de parade, bekransadt och yviradt med
myrten.
En kätterska. En för vederbörande
mycket obehaglig händelse inträffade nyligen
i Rom. Det var i söndags åtta dagar sedan,
Jesuiterna, outtröttliga i att tillställa absurda
demönstrationer, hade beordrat ett betydligt
antal qvinnor från San Lorenzo in Damaso,
San Carlo å Catinari,: San. Lue del Gonfa
lone, San Caterina della Rota och San Ma-
ria in Monticelli till Vatikanen för att pevisa
Victor Emanuels regering att det egentliga
folket stode på påfvens sida. Den som kän-
ner till de sju-kullarnes stad vet, att ingen
öfverdrifven elegans är rådande i nyssnämdå,;
distrikt. Qvinnorna styrde eneNertid ut sig
på bästa sätt och beundrade med ociviliserade
sinneng menlöshet de vaticanska trapporna,
kolonnadernas, gårdarnas, salarnas och gemaå-
kens öfversvinneliga prakt, Endast en trotsig
jungfru tycktes upptagen af mindre glada be-
traktelser. Hön hade satt på sig en förebrå-
ende min, som Hon icke ens bortlade i det
ögonblick, då hon infördes till den på sin tron
sittande påfven; . i
— Hvad fattas dig, min dotter? frågade
gubben med faderlig mildhet.
— BSantissimo padre, stavimade fickan,
om jag vågade tala ...
Uppvaktninogen ville lägga sig imellan, men
Pio antydde den att låta jungfrun vara.
— XHelige fader, sade hon, Fmin. mor är
fattig, mina Blägtingar Och vänner äro fattiga,
hela. vårt qvarter är fattigt. Och då jag här
fick se de guldglänsande, tomma rummen, då
tänkte jag, att om vår herre och frälsare Je-
sus Kristus bodde här, skulle vaticanska palat
set gifva. hundsa trasteveriniska familjer tak
öfver hufvudet. Men det var en dåraktig
tanke. Vår herre Jesus hade ju heller inga
schweizare och billebardierer och inga förnäma
herrar prelater och abbeor. .
Den kätterska varelsen fördes genast ur sa-
len. Pius den. Blonde. uvdelade derpX genast
välsignelsen en. bloc. - Jesuiterna skummade
af raseri... 9 a -
Em skelynslimns, som skulle skrifva en
kria öfvor hästen - unnaatte denna helt kort