Hvarjehanda nyheter. Teanteranekdeter. Fören eller annan Vecka sedan skulle af det Novanderska sällskapet å Örebro teater uppföras En krona, Hr Sundvall hade hastigt insjuknat, hvadan en hr Åkerberg mycket brådskande måste inöfva dennes roll. Aftonen kom; hr Åkerberg hade i första akten en scen med hr Hellström, men kom totalt af sig och teg. Hr Hellström ryckte då sufflörsboken ur sufflörens hand och öfverlertnade den till sin motspelare, som derefter utförde rollen med:boken i handen. (! — I sista akten har hr Hellström, som i densamma spelar en fångvåktare;sen scen med tru Thorell. Fångvaktaren drager. en dolk, som han bär vid sidan, för att dermed nedsticka en af de innevarande. . Fru Thorell skall då rusa fram och fatta fångvaktaren om handlofven, för att hindra honom i hans förehafvande. Vid detta tillfälle fattade hon i ifvern i stället om den skarpa dolken och erhöll rätt betydliga sår i handen, men lät, det oaktadt, icke märka något. Hr Hellström tog då af sig sitt mjuka skärps och förband dermed provisoriskt den skadade handen; och pjesen fortsattes utan vidare afbrott. Fru Pborell förbands derefter af fältskär. , RN : — Sarhma sällskap gaf i söndags Daniel Hjort (!) i Örebro. Nerikes Allehanda yttrar, bland annat; i: sin lofördanae anmälan: Sigrid Stålarms vackra och ädla gestalt och behagfulla spel utmärkte sig framför allt, Så när hade emellertid en olycka händt henne. I scenen i kruthvalfvet, der hon föreställes ligga afsvimmad på sastengolfvet, kom en af facklorna genom oförsigtighet i beröring med hennes lätta florsklädning, hvilken fammäde upp. Lyckligtvis hade -hon själsnärvaro nog att hålla sig alldeles stilla, scenen hade eljest kunnat få ett förskräckligt slut. Nu släcktes elden lätt — en anmärkning kunna vi ej tillbakahålla mot anordningen af hennes dödsbår. Den såg för ordentlig ut. Stycket föreskrifver att hennes lockar och klädning skola vara omshärjda: af sjögräs, detta syntes här ha bestått af lingonris, ordnadt i festoner, så att hela tillställningen liznade ett jungfrulik på sin lit de parade, bekransadt och yviradt med myrten. En kätterska. En för vederbörande mycket obehaglig händelse inträffade nyligen i Rom. Det var i söndags åtta dagar sedan, Jesuiterna, outtröttliga i att tillställa absurda demönstrationer, hade beordrat ett betydligt antal qvinnor från San Lorenzo in Damaso, San Carlo å Catinari,: San. Lue del Gonfa lone, San Caterina della Rota och San Maria in Monticelli till Vatikanen för att pevisa Victor Emanuels regering att det egentliga folket stode på påfvens sida. Den som känner till de sju-kullarnes stad vet, att ingen öfverdrifven elegans är rådande i nyssnämdå,; distrikt. Qvinnorna styrde eneNertid ut sig på bästa sätt och beundrade med ociviliserade sinneng menlöshet de vaticanska trapporna, kolonnadernas, gårdarnas, salarnas och gemaåkens öfversvinneliga prakt, Endast en trotsig jungfru tycktes upptagen af mindre glada betraktelser. Hön hade satt på sig en förebrående min, som Hon icke ens bortlade i det ögonblick, då hon infördes till den på sin tron sittande påfven; . i — Hvad fattas dig, min dotter? frågade gubben med faderlig mildhet. — BSantissimo padre, stavimade fickan, om jag vågade tala ... Uppvaktninogen ville lägga sig imellan, men Pio antydde den att låta jungfrun vara. — XHelige fader, sade hon, Fmin. mor är fattig, mina Blägtingar Och vänner äro fattiga, hela. vårt qvarter är fattigt. Och då jag här fick se de guldglänsande, tomma rummen, då tänkte jag, att om vår herre och frälsare Jesus Kristus bodde här, skulle vaticanska palat set gifva. hundsa trasteveriniska familjer tak öfver hufvudet. Men det var en dåraktig tanke. Vår herre Jesus hade ju heller inga schweizare och billebardierer och inga förnäma herrar prelater och abbeor. . Den kätterska varelsen fördes genast ur salen. Pius den. Blonde. uvdelade derpX genast välsignelsen en. bloc. Jesuiterna skummade af raseri... 9 a Em skelynslimns, som skulle skrifva en kria öfvor hästen unnaatte denna helt kort