Sixztima har jag varit och beundrat Michael An-
elos härliga skapelser. Jag kom dock ej all-
Teles ohekant med dem dit, ty jag hade i Stock-
holm hört Björnstjerne Björnsson. Du hörde ju
också hans föreläsning, nej, föreställning på
Vetenskapsakademien derhemma och derföre
vill jag ej beskrifva mina egna fattiga intryck.
Nu är här lif och rörelse i Rom. Stora till-
rustningar ske till den blifvande karnevalen.
Alla arbetare äro sysselsatta, isynnerhet skräd-
dare och bildhuggare. De förra med att sy ko-
stymer, de senare med att förfärdiga byster,
ty sådana skola uppsättas öfverallt på torg och
gator. Äfven din vän här har varit och beställt
sig en domino. Det måste ske i tid, ty skräd-
dare här liksom derhemma behälla sin national-
dygd, att lofva och intet hålla. De enda som
jag verkligen ser sysslolösa här äro presterna.
Stora skaror af dessa passera dagligen ttanför
mitt fönster dock ej så mycket i procession.
Sannerligen man kan annat än förargar, då
man ser dessa herrar latmaskar i sina svarta
eller hvita kåpor, med salvelsefulla miner och
händerna hopknäppta öfver magen eller upplyf-
tade till ett andiiktigt korstecken, snoka omkring
öfverallt. Påfven sjelf är mycket osynlig. Stac-
kara gubbe, Victor Emanuel bar allt gifvit ho-
nom en svår knäpp. Som nu arket är slut så
adjö. Mra nästa gång.