Strängheten mot parisarne från kommunens tid. Det ärj officielt upplyst inför ett af församlingens utskott att 33,513 personer blefvo häktade i anledning af kommunupproret; att den 20 januari vederbörande hade afgjort saken angående 20,404; att af dessa 17,518 blifvit försatte på fri fot, utan dom, men 3,346. dömde till olika straff; att 12,593 personer då ännu voro häktade ; att 7,000 af dessa torde komma att helt enkelt frigifvas; samt att, hvad de återstående 5,000 beträffar, handlingarne angående dem skola granskas ännu ef gång, hvarefter-de antingen bli frigifna elter deras mål remitteradt till domstol. — Det anmärkes att man icke kar erinra sig något föregå ende exempel -på att en segrande regering, icke ens en despotisk, hållit 30,000 menniskor fångna månadtals för delaktighet i uppror. kn engelsman i Paris berättar: En skara kommunalister, 400 till antalet; anlände nyligen hit från Te Pel6e, ett af de till fängelser begagnade fästena utanför Cherbourg. De befanno sig i ett ömkligt tillstånd — utan någon fotbeklädnad, trasiga som fågelskrämmor och utmärglade som traits någon Sbaby-farmers unga skyddslingar. En min granne råkade att vara en af de hemkomne, och jag har derföre varit i stånd att göra mig en föreställning om det elände, för hvilket dessa olycklige varit utsatte under en åtta månaders; af försigtighetsmått vidtagen inspärrniog. Alla ha lösgifvits utan en skymt af ett förhör; den embetsman, som haft sig uppdraget att förhöra dem, har nämligen inskränkt sig till att fråga dem om deras namn, yrke och sysselsättning och antalet bart, om de uppgifvit sig vara gifta. Det hade varit temligen lätt för dem att genom bref sätta sig i förbindelse med vänner och anhöriga i den yttre verlden; men paket, innehållande strumpor, linne och dylikt, som kunnat förbättra deräs belägenhet, framkommo aldrig till sina respektiva egare. Fångarie ledo mycket af den kalla väderleken, mot hvilken inga försigtighetsmått voro vidtagna. Många af de 400, ehuru starka och arbetsföra då de lemnade Paris, äro nu nästan krymplingar genom den reumatism, de ådragit sig i fångelset. Frigifningen företogs vid dagens inbrott och fångarno med deras frukostransoner fördes till ett af tredjeklassoch godsvagnar sammansatt bantåg, som genast afförde dem till Paris. Resan varade 19 timmar. Några bland samlingen, som noga bevakades, sjuknade och affördes till lasarettet, då man framkom fill stationen Mont Parnasse. De fleste hade gripit till vapen för kommunens sak, andre icke. Bland de senare befann sig en murare, fader till fem barn, af hvilka ett dog af svält i sistlidna oktober månad. Han hade underhela maj lyckats undandraga sig krigstjenst och är i det qvarter, der han bor, ansedd för att vara nykter, arbetsam och hederlig. Han har 13 år arbetat för samma byggmästare, i hvars hus hans hustru 8 år varit anställd som portvakt. En qvinlig granne, som afundades hennes lycka och önskade att få platsen, angaf henne och mannen i början af juni, Serge nten vid den trupp, som sändes för att häkta dem, var, lyckligtvis för dem, humanare än hans kamrater vanligen voro, och ömmande för barnen och hustrun, som snart skulle gifva lifvet åt ett barn, lyckades han rädda dem från att blifva skjutna. Slutet blef, att hustrun lössläpptes, men förlorade sin plats, och att