En veteran, en af de nu ganska få
qvarvarande från de olyckliga striderna i detta
århundrades början, har åter gått hädan, nem-
ligen majoren Carl Gustaf Talen. Den gamle
var född i Östergötland år 1790, tillhörde en
slägt, hvars anor gå långt tillbaka i tiden och
började, ännu helt ung, sin krigarebana såsom
sergeant vid Andra lifgrenadier-regementet.
År 1809 befordrades han till fänrik och med-
följde regementet till Westerbotten, der han
så utmärkte sig vid Säfvar, den 19 augusti
1809, att han hugnades med tapperhetsmedaljen.
Hans fader, anställd vid samma regemente,
stupade och Taln sjelf sårades, hvilket hin-
drade honom att år 1813 åtfölja regementet
till Tyskland. Deremot deltog han i påföl-
jande års norska fälttåg, hvarefter han steg
till kapten och tjenade qvar till år 1827, då
an, med majors namn, heder och värdighet,
anställdes såsom chef för hufvudstadens mili-
tärkompani, som har honom att tacka för att
det blef uppryckt ur den lägervall, hvari det
då befann sig. Detta chefskap frånträdde
han år 1835, hvarefter han egnade tid och
krafter uteslutande åt jordbruk, till dess han
i slutet af förra året inflyttade till hufvudsta-
den, för att hvila ut, hvilket han ock snart
fick, efter att endast några dagar ha varit
nedlagd på sjukbädden.
d. soldaten vid Södra skånska infanteri-
regementet och Wemmenhögs kompani nr 90 Mi-
chaöl Printz afled den ;12 november sistlidet år.
P.. som var född den 4 april 1791, antogs till
soldat vid då varande skånska roteringen år 1811.
Följande året åtföljde han regementet till norska
gränsen och återkom derifrån samma år på hösten.
Ar 1813 beordrades han att såsom jägare åtfölja
den till Tyskland kommenderade fältbataljonen.
Efter satt med heder ha deltagit uti flera förpost
strider, erhöll han en half mil från Libeck den
5 december 1813 på förmiddagen on kula i huf-
vudet, föll och rapporterades — död. Då, påföl-
jande morgon, andra trupper utsände en kommen-
dering, för att begrafva de döde, upptäcktes lif i
P., som ett helt dygn legat på den frusna marken.
Han fördes nu på en trossvagn till Libeck och
lades på sjukhuset. Så småningom repade sig P.,
kulan uttogs under den ena skuldran, och höstti-
den följande året återsändes han till Sverige. Dit-
kommen, insattes han åter i soldatnummer samt
fick, mest af barmhertighet, tjena till 1837, då han
afskedades med pension. VDöf och med brutna
krafter, skulle han ha lidit verklig nöd, om han
icke under hela sin lifstid hugnats med ett ganska
hederligt understöd af sin gamla så allmänt äl-
skade Dbataljonschef, numera öfversten m. m.
Anckarsvärd, säger Ystads Tidning.
Sjöfarten. Sistlidne lördags afton
uppkom på strömmen, bogseradt af ångaren
Piteå, finska barkskeppet Sirena, fördt af
kapten C. G. Carlsson, som, på resa hit från
Hull med stenkolslast, alltsedan juldagarne
legat till ankars å Tenö bank hitom Waxholm.
Utom en fisksump, som i söndags begagnade
sig af det ovanliga att i slutet af januari hafva
öppet vatten till Stockholm och derför afseg-
lade härifrån, har äfven bogseringsångfartyget
Sandhamn sistlidne fredags middag afgått till
Waxholm, Fredriksborg och Gustafsberg.
Arets nppbördsstämmor —
vi erinra, att utskylderna i år uppbäras i
två terminer — äro utsatte att hållas den
19 februari—9 mars och 1—15 juni.
Pldsvåda. Kl. omkring half 2 inatt
utbröt eld i huset nr 19 vid Roslagstorg å
norr. Det antända huset, som eges af hatt-
makaren F. W. Bergqvist, bestod till ena
hälften af sten och till den andra af träd, hvil-
ken senare hälft af elden i det närmaste för-
stördes. Klämtningen upphörde omkring kl. 2.
Utdelning af pensionsmedel.
Carlsdagen utdelades inför Stockholms fabriks-
förenings fullmäktige till tio arbetare vid hufvud-
stadens väfverifabriker de af konungen åt sådana
arbetare för skicklighet, välförhållande och mång-
årig tjenst anslagna pensionsmedel för senare hälf-
tan at år 1971