-—-— OM —
— Ni bör arbeta, förströ er, ge ert lif en
medelpunkt. Inträd i statens tjenst; jag skall
hjelpa er att få en befattning.
— Nej, ers höghet, jag kan icke mottaga
detta ynnestbevis, huru högt jag än värderar
detsamma. Ni menade nyss att jag är fri
från all äregirighet. Ers höghet må förlåta
mig, när jag säger att detta är en villfarelse.
Äfven jag har min ärelystnad, om den också
är olik alla andra menniskors. Hvad jag sträf-
var efter, det är att alltid kunna förblifva en
fri och oberoende man och att icke behöfva
lyda någon annan herre än min egen vilja.
— Jag kan således icke göra någonting
för er?
— Jo, ni kan trösta mig genom att fort-
farande visa mig ert deltagande; ni skall en
dag egna mig en medlidandets tår.
Svartsjuka.
Ni vidhåller således ert beslut, Marie? frå-
gade Santenio, endast med möda betvingande
sitt häftiga lynne och bibehållande en lugn min,
— Jag blir dervid, svarade Marie.
Santenio stampade häftigt i golfvet och lät
en svordom undfalla sig. :
Marie smålog och smekte med sin bländ-
hvita hand lejonets mahn. De befunno sig
nemligen nu i den unga flickans rum och det
ädla djuret låg vid hennes fötter stilla och
fredlig som en hund.