-—-— OM — — Ni bör arbeta, förströ er, ge ert lif en medelpunkt. Inträd i statens tjenst; jag skall hjelpa er att få en befattning. — Nej, ers höghet, jag kan icke mottaga detta ynnestbevis, huru högt jag än värderar detsamma. Ni menade nyss att jag är fri från all äregirighet. Ers höghet må förlåta mig, när jag säger att detta är en villfarelse. Äfven jag har min ärelystnad, om den också är olik alla andra menniskors. Hvad jag sträfvar efter, det är att alltid kunna förblifva en fri och oberoende man och att icke behöfva lyda någon annan herre än min egen vilja. — Jag kan således icke göra någonting för er? — Jo, ni kan trösta mig genom att fortfarande visa mig ert deltagande; ni skall en dag egna mig en medlidandets tår. Svartsjuka. Ni vidhåller således ert beslut, Marie? frågade Santenio, endast med möda betvingande sitt häftiga lynne och bibehållande en lugn min, — Jag blir dervid, svarade Marie. Santenio stampade häftigt i golfvet och lät en svordom undfalla sig. : Marie smålog och smekte med sin bländhvita hand lejonets mahn. De befunno sig nemligen nu i den unga flickans rum och det ädla djuret låg vid hennes fötter stilla och fredlig som en hund.