låta anordna en sådan blodig akt, för att en
dödsdom ändtligen må gå i verkställighet, bör,
enligt mina tanke, endast kunna motiveras af en
den mest tvingande nödvändighet. Ett sådant
fall vore till exempel för handen, om sambhiills-
ordningen, genora det ifrågavarande brottet, blifvit
så väsentligen rubbad, att den icke längre kunde
upprätthållas utan att delinqventens lif uppoff-
rades, eller att samhället gaknade alla medel
att. skydda sig mot den ifrågavarande brottslin-
gen, så att icke annan utväg funnes att anlita,
än att beröfva honom lifvet. Men ett sådant
förhållande tiger bär alldeles icke rum. Det
brott, hvarom nu är fråga, är utan tvifvel ett
särdeles groft och afskyviärdt brott, dock in-
galunda gröfre eller mera afskyvärdt, än de
dubbelmord, giftmord, mord i förening med
rån och så vidare, der likväl gerningsmännen
i senare tider vunnit förskoning från dödsstraflet.
En noggrann jemnförelse af handlingarne i alla
dessa mål, der benådning förekommit, skulle
snart ådagalägga detta förbållande. Men ett
mord, äfven om det är alt anse såsom itereradt
brott, och begånget under den försvårande om-
ständigheten, att en lifstidsfånge af hämnd har
beröfvat en af betjeningen vid fängelset dess
lifj kan dock icke sätta och bar icke heller i
närvarande fall satt hela sambhällsordningen i
tara; och här äger samhället alltid möjligheten
öppen, att för framtiden göra en hämdlysten,
vildsint, oregerlig fånge oskadlig på samma sätt,
som det förfares med vildsinta, oregerliga dårar,
hvilka likaledes äro för den allmänna säkerhe-
ten vådliga personer och derföre äfven måste
inspiärras så, att de icke vidare blifva i tillfälle
att föröfva något ondt. :
Af handlingarne framgår att Carl Otto Anders-
son, hvilken är född den 16 april 1840 och vid
ett års ålder förlorade vård at sin moder, den
15 april 1858 — således en dag innan han fyllt
aderton år, tförsåtliger och med vilja dräpt fak-
toriarbetaren Otto Leonard Fagerström, hvilken
genom gyckel och förolämpningar retat honom
till biimnd, alt Andersson i anledning häraf af
Göta ,hufrätt dömdes för mord att mista lifvet;
men att Lan af korgl muaj:t, som gillade hof-
rättens utslag, förskonades från dödsstraffet och
afigunst och nåd tilläts ätt i stället umgälla sitt
brott med 28 dygns fängelse vid vatten och bröd
samt lifsiidsasbete å fästning. Sedan Andersson
biisvit i december 1858 intagen å fästving, har
han under denna tid: gjort sig skyldig till åtskil-
liga Ifrrbrytelser, såsom rymning 3 gånger, våld
å medfånge, våld medelst knifskäring å solda-
ter, trotsigt uppförande och olydnad, ohöflighet
mot bevakningen, vigran att underkasta sig cell-
ordningen och så vidare, för hvilka brott och
förseelser -han undergått straff af 3 månaders
melianketwiing, 40 prygel, 28 dygns fängelse vid
vatten och bröd och sammanräknadt omkring
5 år 3 månaders fängelse i cell; deraf omkring
2 år utan arbete, och 8 dagar i mörk cell, hvar-
förutan hån, såsom vådlig för aliminna säker-
heten, sutilt 5 månader i förvaringscell med
arbete.
De straff för våld, rymning och disciplinära
förseel:er, :som Carl Otto Andersson undergått,
synas, om äfven fullt rättvisa, dock hvad discipli-
närförbrytelserna vidkommer, bafva varit utomor-
dentligt stränga. Att sitta i cell utan arbete gång
eter gång, ända till en tid af 2 år, kan lätteli-
gen, om straffet icke gör delingventen vansinnig,
drifva bonom till bögsta grad af förtvifian och
derunder äfven till beslut att hämnas på dem,
som han förmenar vara orsaken till fina lidan-
den och qval. Den psychiska tortyr, som ett
långvarigt cellstraff utan arbete måste utöfva på
ett retligt och sjukligt lynne, synes mig der-
för lemna en förklaringsgrund, huru menniskona-
turen, då den alltför djupt såras, afkastar sig
alla förnuftiga band och vildjurslikt blott i hämn-
den känner en tillfredsställelse. Fångvårdsstyrel-
sen har i sin -embetsberättelse för år 1868 an-
märkt, att användandet af prygelstraff efter hand
blifvit allt mer och mer inskränkt: men om cell-
straff utan arbete, längre eller kortare tid, blif-
vit satt i stället för förstnämda straff, torde det
vara mycket tvifvelaktigt, huruvida någon verk-
lig vinst genom etw sådant utbyte af straffmedel
egt rum. Det själslidande, som framkallas af ett
cellstraff utan arbete, fortlöpade utan afbrott un-
der flera måuader, måste nemligen hos menni-
skan antingen nedpressa -själskrafterna till ett
tillstånd af djurisk slöhet eller, hos individer
med känsligt temperament, stegra den till en
sjuklig öfverretning, hvaraf brott lätteligen kunna
blifva följden. :
TRE TERES ST NATT RN SI ONA TA KI E TIFA ATTILA IATA