Om dödsstraffs verkställande å lifdömde Carl Otto Andersson. Då, sedan det synts vara k. m:ts mening att ej vidare låta dödsdomar gå i fullbordan, den nådeansökan likväl blifvit afslagen, som ingifvits af ofvannämnde brottsling, är det behöfligt att göra sig reda för anledningen härtill och å andra sidan för hvad gom må tala för att icke i detta fall mer än i andra tillämpning gifvits åt ett stadgande som Gvarstår i svenska lagen, oaktadt det motsvarande upphäfts i många andra stater. Vi anföra först, efter Naumanns Tidskrift, följande species facti. Lifstidsfåpgen Carl Otto Andersson, hvilken den 20 juli 1871 å straffängelset i Landskrona mördat sergeanten vid inre bevakningen å fängelset, Ånders Lindh, sökte att af gunst och nåd blifva förskonad från det dödsstraff, som blifvit Andersson :ådömdt, och att i stället få umgälla sitt brott med lifstids straffarbete i cell. Andersson iär född den 16 april 1840, Af föräldrarne lefver endast fadern, s80m är bonde i stergötland. Andersson har redan före fyllda 18 års ålder föröfvat mord. Han arbetade då vid Motala mekaniska verkstads afdelning i Norrköping. Sedan han någon tid vmit ntsatt för gyckel och förslämpningar af fagtoriarbetarer Fagerström, hade sAndersson för att hämnas beslutit döda Fagerström ochi sådan afsigt på aftonen -den 45 -japril 1858 Aöjjt efter Fagerström och ned knif bakifrån tilldelat honom. ett hugg, som, medfört döden. Derför dömdes Andersson af kungl, m:it.den 12 oktober 1855, jemlikt missgerningsbalkens 21 kap. 6 S, jemtörd med 23 kap samma balk och förordningen den 10 juni 1831; att mista lifvet genom halshuggning, men blef af vådförskonad rån Jödsåtraffet och skulle i stället illa sitt brott med 28-dagars tängelse. wid yatten och bröd sant lifstidsarbete å fiestning. Under strafftiden hafva särskilda bestraffningar blifvit Andersson ålagda, nemligen år 1860 för ryinning, samma år för våld å medfånge, 1862 för. .rymningsförsök och dervid begånget våld å soldater medelst oknifskärnidg, 1868 för det han visat sig vara vådlig för allmänna säkerheten, samma år för rymning och år 1870 för fortfarande trotsigt uppförande och olydnad samt viigran att underkasta sig cellordningen, Basträffningarne bafva varit dels 3 månaders mellanketting, dels 40 prygel, dels 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, och dels: sarsmanritknadt mer in 5 års cellstraff, hvarst utan arbete under tillhopa 2 år, på skilda tider 6 månader i sonder, samt en gång 8 dagars förlust af sängkläder och en annan gång mörk cell på 8 dagar. : För det nu i fråga varande brottet ställd uns der, tilltal vid rådhusrätten i Landskrona, har Andersson bekänt att han Jänge närt agg mot sergeanten Lindh, dels för den strängbet Lindh i allmänhet visade mot fångarne, dels, och i eynnerhet, derför att Lindh genom sin anmälan föranledt avt Andersson för olydnad och trotsigt uppförande fått sig ålagdt cellstraff, som började den 20 februari: 1870. Vid den tiden fattade Andersson beslut att taga Lindh af daga. Detta beslut mognade alltmer, ehuru Andersson under en viss tid och på grund af särskilda omständigheter afstod derifrån. Dröjsmålet med utförandet härrörde af två orsaker. Den ena kunde Andersson icke förmås uppgifva. Den andra var, att han väntade på tillfälle att, såsom hans ord föllo, slå flera flugor i en smwill, det vill siiga om lifvet bringa flera af befilet, nemligen dem, som gjort sig kända för stränghet mot Audersson och hans medfångar. Omkring 6 veckor före gerningen köpte AndersBON en knif föratt dervid användas. På morgonen den dag, brottet föröfvades, fick Audersson en något större hvars blad vår