församlingen och vice talmannen grefve Benoit
Dazy, legitimist, tillkännagaf från tribunen
den välkomna nyheten att Thiers hade åter-
tagit sin afskedsansökan, Derpå följde en
stormlöpning till sista attontåget till Paris,
och diskussionen återupprepades i jernvägs-
vagnarne,
Hr Thiers qvarblifver sålunda vid makten;
men jag kan icke föreställa mig att han vun
nit i styrka genom det enhälliga votum, som
qvarhåller honom på platsen såsom en pis
aller. Han har bekänt sig vara af den öfver-
tygelsen, att skatt på nödvändighetsvaror, som
församlingen vägrar att bevilja, är den enda
praktiska utvägen att anskaffa de medel, som
måste anskaffas. Han har häftigt anklagat de
representanter som vägrat att dela hans åsig-
ter, för bristande patriotism och begär att
skydda sina egna fickor. Man antager alldeles
för gifvet, att församlingen icke har för afsigt
att återtaga sitt afgifna votum i strid med
hans åsigter, ehuruväl hon anhållit hos honom
att qvarstå i spetsen för styrelsen. För hela
verlden är emellertid tydligt, att han förlorat
en god del af sin prestige; och hvad värre
är: det måste kännas tvitvelaktigt, huruvida,
då Thiers finanssystem gjort ett kolossalt
fiasko, det skall blifva möjligt att uppbringa
de summor som hans land behöfver för att
inlösa sina ofantliga förbindelser,
Från Brässel telegraferades den 24 d:s till
Berl. Tidende: Enligt ITndåp. Belge har
Thiers yttrat: Statschefen bar två sätt att
intervenera i representationens handlingar:
medelst våld eller medelst öfvertygande skäl.
För våldets användande talar hvarken rätt
eller pligt; öfvertygelsens väg är derföre den
enda som kan försökas.
Mac Mahon har vägrat mottaga en vice-
president-befattning.
LIndep. Belge meddelar en skrifvelse från
Emile Girardin till hv Thiers, i hvilken han
ger denne rådet att hädanefter ej träda i bo-
röring med församlingen annat än skriftligt.
(Ur vår korrespondens från Paris.)
: Paris den 22 januari.
Den förflutna veckan har gifvit oss minnes-
fester af olika slag, erinrande dels om det förs
flutna årets sorgliga tilldragelser dels om an-
dra historiska minnen. Den mest storartade
af dessa var den, som den 17 firades i Notre-
Damekyrkan, och vid hvilken den berömde
andliga talaren, pater Felix, höll minnestalet
öfver de i kriget fallne, med ingångsspråket:
högödlighet,. sam san!!! icke förgå!t Denna
var i afseende på yttre PråRe vaan teten
artad, men neppeligen mera anslående, än de
andra minnesfester, som två dagar Senare, den
19, firades på flera ställen till åminnelse at
den olyckliga dagen vil Montretout för ot år
sedan, då paris-nationalgardet utan framgång,
men med en så utmärkt tapperhet och sjelf-
uppoffring, kämpade mot den belägrande fien-
den. . En -minnesfest af uteslutande verldslig
art skulle samma dag hållas i St Denis, men
blef af myndigheterna förbjuden, I går skullo
i Dijon och i Besangon (likasom på en mängd
ställen i Italien) hållas en åminnelsefest med
, anledning af den Garibaldiska kårens strid.
Den 19 firades årsdagen af den Faidherbeska
armåns strid vid St. Quentin. ;
En minnosfest af annan art är den, som i
SFörsoningskapellet vid boulevard Haussman
årligen den 21 januari upplifvar minnet af den
olyckliga Ludvig XVI:s dödsdag. Det var i
går den 79:de årsdagen, och som vanligt hade
hela den legitimistiska verlden stämt möta
derstädes. Det hölls under dagens lopp tre
messor, af hvilka den största förrättades af
erkebiskopen af Poitiers, monseigneur de Sögur.
De närvarande antecknade sina namni en bok
och man läste der bland många andra, tillhö-
ST aa fr da SETT RNE FE VS gr kor kärt på And Sa, ond