Ålortsätter mod öfverliggningen i frågan ou med öfverläggningen i frågan om
finanserna.s
Detta förslag antogs vara framkalladt ge.
nom någon fiendes hemliga inflytande, för att
förödmjuka Thiers så mycket som möjligt.
Det mottogs med ljudeligt knot och ansågs i
allmänhet oantagligt. Nu uppsteg hr Deseil-
ligny, medlem af venstra centern och som
härom dagen högeligen hade utmärkt sig ge-
nom ett affärsmessigt anförande, i hyilket han
framhållit det falska i Thiers politik, och fö-
reslog att fatta ett sålunda formuleradt be-
slut:
Nationalförsamlingen, som är öfvertygad
om, att statens säkerhet är beroende af att
ett godt förstånd vidmakthålles mellan rege-
ringen och församlingen, förklarar, att hon
ioke hade för afsigt att störa denna harmoni,
då hon i en uteslutande ekonomisk fråga vo-
terade mot regeringen, och att hon i följd
deraf icke antager herr Thiers afsägelse.x
Då detta förslag upplästes, hördes ljudligt
bifall från venstern och från högern rop på om-
röstning. Grefve Kerdrel, en hetsig medlem
af yttersta högern, sade att församlingen hade
gjort sin makt gällande i det hon vunnit sitt
mål, hvaröfver hon icke gått. Han gjorde
några sarkastiska anmärkningar om fint till-
svarfvade förslag — gyftande på de nyss-
nämda, såsom framställda af medlemmar, hvilka
antagas vara oberoonde, men icke desto min-
dre stodo i hemligt förstånd med Thiers. Hr
Batbie, som uppfattade den inom församlingen
allmänt rådande åsigten, förändrade nu sitt
förslag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
hr Deseillignys. Detta nya förslag, som an-
togs, hade följande lydelse:
I betraktande af, att församlingen, vid sitt
i går fattade beslut inskränkte sig till bestäm-
mande af en ekonomisk fråga, och att hennes
afgifna votum icke kan anses såsom ett ut-
wyck af misstroende eller fiendtligt sitnelag
mot regeringen, eller kan anseg innebära en
vägran af det understöd, som församlingen
alltid egnat regeringen, vädjar försärhlingen å
nyo. till fosterlandskänslan hos republikens
bopsiäen och vägrar att mottaga hans afsä-
gelse.
Detta mottgs med stormande bifall. Hr
Doseilligny förenade sig med Batbie och man
skred till omröstning öfver förslaget, som an-
togs enhälligt, så när som på ett halft dussin
röster. Det beslöts vidare med samma, att.
församligens utskott, utan att förlora ett ögon-
hliaba 40 skella manialkta r -
Utskottsmedlemmarne, teseRublikens på presi
medlemmar af venstra eontora och Si
men inga från högern, begåfvo sig til
Thiers i prefekturen, och församlingens session
afbröts till deras återkomst. Vid deras an-
komst tillkännagaf Thiers cn förvåning,
som var alltför stor för att vara verklig.
Han fann sig på det högsta smickrad och
hedrad genom det uttryck af förtroende,
som församlingen hade behagat gifva till-
känna genom - sitt votum. Han hade på
fallt allvar varit betänkt på att draga sig till-
baka till privatlifvet, Han var, gammal och
trött vid sin nuvarande ställning. Han var
ledsen och modfäld at många sköl. Emeller-
tid kundo han icke, efter den storsinta vädjan
som gjorts till honom, vägra att återtaga sin
afskedsansökan. Men han motsåg med oro
andra, snart kommande frågor, då han må-
hända komme att olyckligtvis vara af olika
åsigt med församlingen; han anförde såsom
ett exempel arm6förslaget och frågan om all-
män, obligatorisk krigstjenst. Han vill dock
hoppas det bästa, men fruktade icke desto
mindre storligen att han kunde komma att
tvingas till att draga sig tillbaka under sådana
förhållanden, att. on återgång icke. kunde
ifrågakomma. Han, afskedade deputationen
med småleenden och mycken artighet. De ut-
skickade återvände genast till den väntande
UNTEN
RE SA I