att handla som den för godt finner. I
Newyerk, Chicago, Newhaven har man en-
dast blandade, i Baltimore endast skilda
skolor, under det att i andra städer båda
systemerna förefinnas bredvid hvarandra.
I allmänhet tyckes man likväl vara mera
benägen för de för båda könen gemensamma
skolorna. Detta grundar sig icke uteslu-
tande, hvilket man måhända kunde tro, på
det dermed förbundna, visserligen ansenliga
besparandet af tid, penningar och arbets-
kraft. Direktörerna vid Oberlie-College, en
af de största och anseddaste läroanstalter i
Unionen, försäkrade vår resande, att ingen
enda obehaglig händelse till följe af båda
köneng sammanvaro i denna anstalt sedan
trettio år tilldragit sig, utan att deremot
denna sammanyvaro utöfvadt ett afgjördt
nyttigt inflytande.
I blandade skolor — så motiverades
denna utsago — uppstår en täflan mellan
disciplarne, hvilken i gkilda skolor, t. o. m.
genom den alltid betänkliga utvägen att
tilldela utmärkelser och belöningar, icke kan
så lifligt väckas.
Här utvecklar sig en ren och oegennyttig
kärlek till studier, som för alltid fortlefyer,
der den en gång slagit rot. Ea annan för-
del af gemensamheten, hvilken icke får öf-
verses, är det derutaf härledda mildrandet
af de unga männens vildhet och brist på
skick i umgänge. Gossarne afhålla sig från
sitt eljest öfliga råa väsende för att icke i
flickornas ögon sätta sitt rykte som gentle-
men på spel; flickorna deremot vänja sig
att i umgänget med det manliga könet ef-
tersträfva något bättre än blotta tillfreds-
ställelsen af sin fåfänga. Föreningen i ett
gemensamt sträfvande och intresse skyddar
de förre för råhet, de senare för ytlighet.
Att veta sig alltid bemärkt af det andra
könet, skärper och stegrar bådas heders-
känsla.4
Vore en sådan gemensamhet äfven hos
oss (i Frankrike) att tillråda? Sannolikt
icke för ögonblickets I Europa intager
qvinnan från sin födelse en så underordnad
ställning, att gossen icke kan betrakta flic-
kan som jembördig med sig. I Norra Ame-
rika eger motsatsen rum. Till följe af egna
förballanAan
könet en ställning, som Icke SäNän DLYSf-
skrider gränsen af det förnuftiga. Qvinnan
anses icke allenast lika berättigad med
mannen, hon har företräden, emot hvilka
älla de hyllningar, hvilka hos oss damerna,
åtminstone de unga och vackra, åtnjuta,
nedsjunka till en obetydlighet. Vare det
långt ifrån mig att anse detta förhållande
för riktigt — hvarje företräde, i hvars hand
det våra må, är skadligt — men den natur-
liga konseqvensen af fruntimrens företräde
i Norra Amerika är, att redan gossen vän-
jer sig vid att behandla dem med en akt-
ning och uppmärksamhet, hvarom man i de
öfriga verldsdelarne icke har någon aning.
Den. sociala rang, hvilken hon redan som
qvinna intager, gör det lätt för amerikan-
skan att försmå koketteriets konster. Hon
behöfver dem ej för att förskafta sig anse-
ende, under det att europeiskan beror af
det intryck, som hon är i stånd att göra
på minnen. -
Hos oss kan man indela det stora flerta-
let af hustrur i tvenne klasser. Om äfven
till namnet makar, äro de i verkligheten
endast hushållerskor eller ödalisker, arma
NNE AR