MHurrah—eah—ah för Peltongen! Att lärzx en vestgötabonde att säga tyg och ej tug är en ganska vanskelig sak; att få en gkåning att uttala harpa annoriedes än som härpa är kanske ändå svårare, men att kunna förmå em nordbohuslänsk skärgårdsbo att säga pojke i stället för peltonge-hörer till omöjligheterna, hvilket torde vara klart genom följanle faktum: Konsul T. i 8. hade genom en båtbyggare, Daniel, låtit bygga en af dessa kosterbåtar, som äro så beryzxtade för sin snabbsegling. Den stora dagen för båtens löpande af stapeln var inne, och konsul T, hade inbjudit några vänner att vid ett enkelt glas öfvervara Skristningen. Daniel stod med berättigad stolthet i fören på den vackra båten och frågade egaren: Hör I! Hva ska båden hedde? — Han skall heta Pojken, svarade T. — Jaså, Peltongen ? interfolierade Daniel. — Nej för tusan — Pojken, upprepade T. Kom väl ihåg Pojken, hör du! — Ja, no håuar jej — pöjken! försäkrade Daniel med trygghet. Nu var allt väl; det betydelsefulla teck: net gats — stöttorna slogos undan — båten rusade ut i sitt element som en fiskmås och Daniel skrek med tordönsröst: Hurrah—ah—ah för P-P-—Peltongen! och Hurrah för Peltongen!4 ljöd det i mångdubbel kör från den skrattande församlingen, som hört egarens ifriga förmaning till Daniel. Witz. I ett sällskap i Göteborg lästes nyligen den i vår tidning meddelade notisen, att de för närvarande mest fashionabla urkedjor i Amerika vore de, som förfärdigats af svangen af den ko, som genom att sparka sönder en petroleumslampa blef orsaken till den ofrivilliga eldsvådan i Chicago. Så narraktigt! utbrast en. — Ja, och så många bedrägerier, som dervid skola begås, inföll en annan, ty den stackars kons enkla svans förslår naturligtvis ej långt , . . — Det der förvånar deremot alldeles icke mej, försäkrade en tredje, hvarken svanskedjorna eller bedrägerierna. De äro så naturliga . . .! — Hur så? — Kors, det är ju en gsmmal sanning. att Amerika är det mest korrumperade land 3 varldan It