-— KR vigt att hon ej fick någon aning om hvem han väntade. Det gick icke an att boudoiren med det dukade bordet för henne förrådde sina hemligheter. Han gick bort och släppte ned dörrgardinerna; ; derpå återvände han till Marie och utsträckande sina båda armar mot henne, ville han med en öm helsning trycka henne till sitt bröst. Men det var redan för sent! Dessa armar, af hvilka Marie förut med en så innerlig glädje låtit sig omslutas, hade dröjt alltför länge att öppnas för henne. Hon sköt den unge baronen mildt tillbaka och besvarade hans ömma förebråelser med ett sorgset leende. — Banna mig inte, Arthur, sade hon; jag lider så mycket. Och läggande sina händer på hans axlar, såg hon honom med ett obeskrifligt, forskande uttryck djupt in i ögonen. — Arthur, fortfor hon derefter, du har sagt mig, ett du ännu älskar mig lika högt, att du alltid varit mig trogen, att jag är ditt hjertas brud, din blifvande maka — är detta sannt? — Ja, det är sannt, sade han, men det var en viss osäkerhet i hans röst, som icke undgick hennes uppmärksamhet. — Du har sagt mig, att din rika och förnäma familj aldrig skall gifva sitt bifall till din förenipg med mig, att den föraktar mig, pmedan jag är fattig och lefver af mina händyrs arbete.