-— KR
vigt att hon ej fick någon aning om hvem
han väntade. Det gick icke an att boudoiren
med det dukade bordet för henne förrådde
sina hemligheter.
Han gick bort och släppte ned dörrgardinerna; ;
derpå återvände han till Marie och utsträckande
sina båda armar mot henne, ville han med en
öm helsning trycka henne till sitt bröst.
Men det var redan för sent! Dessa armar,
af hvilka Marie förut med en så innerlig
glädje låtit sig omslutas, hade dröjt alltför
länge att öppnas för henne.
Hon sköt den unge baronen mildt tillbaka
och besvarade hans ömma förebråelser med
ett sorgset leende.
— Banna mig inte, Arthur, sade hon; jag
lider så mycket.
Och läggande sina händer på hans axlar,
såg hon honom med ett obeskrifligt, forskande
uttryck djupt in i ögonen.
— Arthur, fortfor hon derefter, du har sagt
mig, ett du ännu älskar mig lika högt, att du
alltid varit mig trogen, att jag är ditt hjertas
brud, din blifvande maka — är detta sannt?
— Ja, det är sannt, sade han, men det var
en viss osäkerhet i hans röst, som icke und-
gick hennes uppmärksamhet.
— Du har sagt mig, att din rika och för-
näma familj aldrig skall gifva sitt bifall till
din förenipg med mig, att den föraktar mig,
pmedan jag är fattig och lefver af mina hän-
dyrs arbete.