SA
Men Arthur hade icke följt detta sin fars
exempel. Han hade kommit åter! Han hade
förblifvit trogen, och Marie, som derför till.
bad och. älskade honom, tviflade i sin oskuld
icke alls på att hennes trogne och behjertade
vän fortfarande betraktade sig som hennes
fästman och henne som sin brud, hvilken han
en. gång skulle hemföra som sin maka, Och
hura skulle hon väl ha kunnat låta mises-
troeendets svarta slöja beskugga hans ädla bild?
Huru skulle, hon väl ha vågat anse äfven
honom i stånd till att dela menniskornas elän-
diga och lumpna fördomar och beräkningar, då
ju han lyste som en stjerna öfver hela den
öfriga menskligheten? Det var ju på honom
hon tänkte, när hon bad till Gud och tackade
honom för den engel, som han ställt vid honnes
sida. Hade han icke redan länge älskat henne,
hade de icke redan länge utbytt trohets-
och kärlekseder med hvarandra? Hvarför
skulle han då nu-ha upphört att hålla henne
kär? För det hon var fattig? Arthur var allt-
för högsint och ädel, för att icke förakta dessa
rikedomar, för hvilkas förvärfvande menni-
skorna offra. lif och hjertblod, För det hou
var en sjelfspillings, en föraktad bankcuttörs
dotter? Arthur älskade henne blott för hennes
egen skull och verldens fördomar hade ingen
makt öfyer honom. :
- För öfrigt — renhjertad och. fri från all
falskhet, som hon var, hade bon sjelf aldrig
I LIFVET ÖVR PÅ SKÅDEBANAN. ö