följd att värjan föll ur hans hand, Åtskilliga karlar kommo nu med högafflar, skyfflar och andra vapen samt försökte slå lejonen tillbaka, medan Massarti, så godt han kunde, uppmanade dem att skynda sig och framför allt icke tappa modet, Man stack in vapnen mellan gallerstängerna, och två af lejonen fingo så mycket stryk att de funno rådligt att draga sig undan. Nu gällde det att nödga vilddjuren att taga sin tillflykt inom den i buren befintliga särs skilda inhägnad der de vanligen voro instängda. Men detta hade sig icke så lätt; ty knappt hade ett at dem tvungits att retirera in i inhägnaden, förrän ett annat intog dess plats, och från den olycklige Massartis Jår slets köttet bort bit för bit, under det att golfvet öfvergöts med blod. En slagtare hotade lejonen med en högaffel, och han sårade äfven tre bland dem, af hvilka åtminstone ett fann sig föranlåtet att deretter endast tänka på sin egen säkerhet. Åtskilliga andra personer gjorde också mer eller mindre misslyckade försök att afkyla lejonens ifver. Ett pistolskott aflossades midt mellan vilddjuren ; men detta skrämde dem icke mycket. Striden förnyades gång efter annan, och Massarti släpades fram och tillbaka från ena ändan af buren till den andra. Slutligen lyokades man dritva fyra af lejonen inom inhägnaden ; Massarti låg då midt på golfvet i buren, och det manlösa lejonet, Bom först anfallit honom, stod ännu qvar, fortfarande att söndersarga honom. Flera skott afskötos, men först sedan man fört upphettade ierostänger till vilddjurets nos kunde det beqväma sig till att följa kamraternas exempel och öfvergifva stridsplatsen. Dock — icke ens nu var det ohyggliga skådespelet slut; innan man kunde få dörren till izhägnaden stängd, sprang ett af lejonen ut och fattade Massarti vid foten samt släpade honom till inbägnadens dörr, der då de fyra andra anföllo honom på nytt med vildt raseri. En fjerdedels timme förgick från det ögonblick då första angreppet gjordes och till dess man ändtligen lyckades få Massarti utförd ur buren. Han hade då ännu medvetande, men när han kom till lasarettet, sade han, sedan man lagt honom på sängen: Det är slut med mig. Och efter en fjerdedels timmes förlopp dog han. Vid kroppens undersökning fann man att den blifvit på det förskräckligaste sätt medfaren. Hufvudsvålen var afsliten från hjessan ned till naoken, intet kött fanns qvar å benen emellan höfterna och knälederna; lögra armen var krossad på flera ställen och Efven på bröstet upptäcktes svåra skador. FRID,