Lejontämjaren Massartis död.
I engelska staden Bolton blefvo de uti cirkus
församlade åskådarne onsdagen den 3 dennes
vittnen till den förfärande scenen af 5 lejons
antall mot deras tämjare, hvilken strid slutade
med dennes sönderslitning och död. En kor-
respondent beskrifver så denna förskräckliga
tilldragelse:
Manders menageri hade förevisats här i
Bolton sedan sistl. fredag, och lejontämjaren
Massartis djerfva lek med djuren hade väckt
stor sensation hos den alltid talrika publiken.
Detta var utan tvifvel att i främsta rummet
tillskrifva den omständigheten att Massarti
hade blott en arm, emedan den andra blifvit
afsliten af ett lejon, tillhörande hrr Bell och
Myers menageri, för nio eller tio år sedan i
Liverpool. Sedan Macomo, den afrikanske
lejontämjaren, aflidit i januari 1871, blef Mas-
sarti, tack vare sitt visade mod, beklädd med
lejontämjarebefattningen af hr Manders, och
han försökte genast att täfla med sin företrä-
dare i allt hvad till det nobla yrket hörer.
Som han, i jemförelse med der öfriga perso-
nalen, var en nykomling vid menageriet, hade
han ännu icke fått tillåtelse atttjenstgöra hos
tigrarne, då han efter Macomos död straxt
fick tillträde till lejonens bur och begynte de
vanliga öfnoingarne med djuren. Han hade
sedan dess blifvit biten två särskilda gånger,
dock utan att någor mera betydande skada
derigenom förorsakats, Olik sin föregåvgare,
brukade Massarti ofta vända ryggen åt lejonen,
och han hade upprepade gånger blifvit var-
nad härför. Det anses att hans död föranledts
just deraf att han icke tagit denna varning i
akt.
Vid det tillfälle, då olyckan timade, var
menageriet besökt af ett temligen stort antal
åskådare, omkring 500 personer. Massarti hade
slutat sin vanliga beskrifning öfver djuren och
inträdt i buren, för att låta publiken bevittna
do farliga öfningarne. Under det han jagade
lejonen från ena ändan af buren till den an-
dra, inträffado händelsevis att ett af dem kom
att springa mot hans ben, hvarvid han kasta:
des omkull. Massarti var emellertid i nästa
ögonblick på benen igen och dref djuren till.
sammans i ett hörn af buren. Derpå ställde
han sig sjelf midt i densamma och stampade
i goltvet till tecken att lejonen skulle springa
rundt omkring honom. Det afrikanska lejonet,
som är lättast igenxänligt derigenom att det
saknar man, trädde fram ur hopen, störtado
mot honom, fattade honom i högra sidan med
sina ramar och kastade för andra gången om-
kull honom på golfvet. Till en början trodde
åskådarne att detta hörde till föreställningen,
men snart gaf Massartis förskräckta ansigts-
uttryck tillkänna, att här var allvar på tärde.
Genast blef det en förfärlig uppståndelse,
bland publiken, Qvinnorna skreko och männen
sprungo efter skyfflar, jernspett, eldtänger och
hvad annat, passande till vapen, de kunde få
tag utn
Under tiden hade tre andra lejon rusat fram
till Massarti, som förgäfves ansträngde sig för
att kunna stiga upp. Han låg på sidan och
höll hufvudet uppe; kroppen hvilade mot den
stump af venstra armen, som ännu fanns qvar,
under det han med den högra svängde sin
värja mel!an de nu vilda och ursinniga djuren,
Slutligen fattade det asiatiska lejonet den
stackars karlens arm, sönderslet köttet och
krossade benen på ett par ställen med den på-