Lejontämjaren Massartis död. I engelska staden Bolton blefvo de uti cirkus församlade åskådarne onsdagen den 3 dennes vittnen till den förfärande scenen af 5 lejons antall mot deras tämjare, hvilken strid slutade med dennes sönderslitning och död. En korrespondent beskrifver så denna förskräckliga tilldragelse: Manders menageri hade förevisats här i Bolton sedan sistl. fredag, och lejontämjaren Massartis djerfva lek med djuren hade väckt stor sensation hos den alltid talrika publiken. Detta var utan tvifvel att i främsta rummet tillskrifva den omständigheten att Massarti hade blott en arm, emedan den andra blifvit afsliten af ett lejon, tillhörande hrr Bell och Myers menageri, för nio eller tio år sedan i Liverpool. Sedan Macomo, den afrikanske lejontämjaren, aflidit i januari 1871, blef Massarti, tack vare sitt visade mod, beklädd med lejontämjarebefattningen af hr Manders, och han försökte genast att täfla med sin företrädare i allt hvad till det nobla yrket hörer. Som han, i jemförelse med der öfriga personalen, var en nykomling vid menageriet, hade han ännu icke fått tillåtelse atttjenstgöra hos tigrarne, då han efter Macomos död straxt fick tillträde till lejonens bur och begynte de vanliga öfnoingarne med djuren. Han hade sedan dess blifvit biten två särskilda gånger, dock utan att någor mera betydande skada derigenom förorsakats, Olik sin föregåvgare, brukade Massarti ofta vända ryggen åt lejonen, och han hade upprepade gånger blifvit varnad härför. Det anses att hans död föranledts just deraf att han icke tagit denna varning i akt. Vid det tillfälle, då olyckan timade, var menageriet besökt af ett temligen stort antal åskådare, omkring 500 personer. Massarti hade slutat sin vanliga beskrifning öfver djuren och inträdt i buren, för att låta publiken bevittna do farliga öfningarne. Under det han jagade lejonen från ena ändan af buren till den andra, inträffado händelsevis att ett af dem kom att springa mot hans ben, hvarvid han kasta: des omkull. Massarti var emellertid i nästa ögonblick på benen igen och dref djuren till. sammans i ett hörn af buren. Derpå ställde han sig sjelf midt i densamma och stampade i goltvet till tecken att lejonen skulle springa rundt omkring honom. Det afrikanska lejonet, som är lättast igenxänligt derigenom att det saknar man, trädde fram ur hopen, störtado mot honom, fattade honom i högra sidan med sina ramar och kastade för andra gången omkull honom på golfvet. Till en början trodde åskådarne att detta hörde till föreställningen, men snart gaf Massartis förskräckta ansigtsuttryck tillkänna, att här var allvar på tärde. Genast blef det en förfärlig uppståndelse, bland publiken, Qvinnorna skreko och männen sprungo efter skyfflar, jernspett, eldtänger och hvad annat, passande till vapen, de kunde få tag utn Under tiden hade tre andra lejon rusat fram till Massarti, som förgäfves ansträngde sig för att kunna stiga upp. Han låg på sidan och höll hufvudet uppe; kroppen hvilade mot den stump af venstra armen, som ännu fanns qvar, under det han med den högra svängde sin värja mel!an de nu vilda och ursinniga djuren, Slutligen fattade det asiatiska lejonet den stackars karlens arm, sönderslet köttet och krossade benen på ett par ställen med den på