De politiska partierna i Danmark.
Ena korrespondent i Köpenhamn lemnar
till Kristiania Dagblad en kortfattad, men
likväl klar, skildring af partibildningen i
Danmark, som ganska mycket liknar den i
Sverige. Korrespondenten skrifver bland
annat:
Hvad partiställningen beträffar, så är det
en naturlig följd af vallagen att i landstinget
de större godsegarne och embetsmännen ut-
göra majoriteten — det parti, som sjelfva
regeringen tillhör. I riksdagens andra kam-
mare, folketinget, som bildas genom den all-
männa rösträtten, är partistyrkan mera förde-
lad. Der finner man först det gamla natio-
nal-liberala partiet eller statstjenarpartiet ),
men antalet af detta partis medlemmar har
under årens lopp blifvit så betydligt törmin-
skadt, att det endast förmår utöfva något
inflytande, när det så kallade mellanpartiet
(centern) ansluter sig till detsamma, hvilket
inträffar i de festa vigtiga frågorna. Såsom
sjelfva namnet antyder, har mellanpartiet före-
lagt sig den ur teoretisk synpunkt vackra
uppgiften att hålla jemvigten mellan det, en-
ligt dess mening, alltför radikala partiet ä ena
sidan och det alltför konservativa ä den andra.
Ur praktisk synpunkt är dock denna ställning
ohållbar, och mellanpartiet är också i verklig-
heten endast en ny, moderniserad upplaga af
den gamla högern.
Mellanpartiet och de nationelt liberala göra
alltid gemensam sak, när det gäller att be-
kämpa folkpartiets, den förenade veusterns,
sträfvan att grundlägga folkets sjelfstyrelse,
hvaraf sista konseqvensen är ett parlamenta-
riskt styrelsesätt. Detta motstånd från de
nämnda två partierna förstärkes af de så
kallade lösdrifvarne; det är sådana, hvilkas
personliga fåfänga och ärelystnad eller: ock
oförmåga att fatta nödvändigheten af parti-
sammanhållning förhindra dem från att sluta
sig till något parti. I förhållande till alla
dessa motståndare — hvilka wan med skäl
sammanslagit i benämningen den förenade
högern, hvari icke ovilkorligt ligger förutsätt-
niogen af någon uttrycklig öfverenskommelse
— utgör venstern minoriteten; men man mi
hoppas att de nya folketingsvalen, som i som-
mar förestå, skola åstadkomma en ändring i
detta fall.
Partiförhållandet visar sig i synnerhet vid
tillsättandet af utskotten, men det spåras äfven
tydligt i det mottagande, som möter åtskilliga
af vensterns lagförslag. Man såg detta t. ex.
då hr Berg väckte förslag om utvidgandet af
den kommunala rösträtten. Enligt nu gällande
rösträtt är det störstå inflytandet beträffande
kommunens angelägenheter såväl å Jand som
i stad lagdt i bänderna på de högst uppskattade,
eller på förmögenheten, och detta mot all
naturlig rätt stridande missförhållande ville
hr Berg med sitt förslag upphäfva, då han
påyrkado att kommunalstyrelsernas medlemmar
skulle utses genom pr capita-omröstning. Detta
förslag upplefde väl sin andra bordläggning
och blef remitteradt till vederbörligt utskott,
men att döma af det motstånd det rönte från
åtskilliga håll — till och med från personer,
hvilka gerna vilja gå och gälla för rena demo-
krater — och då dertill kommer att regerin-
gen bestämdt motsatt sig detsamma, har det
endast ytterst ringa utsigt att bli upphöjdt till
lag, i synnerhet som landstinget — första kam-
maren — på grund af sin politiska ståndpunkt
sannolikt alls icke vill höra talas om en sådan
förävdring. : :
Utom förslaget att utvidga den kommunala
rösträtten har venstern väckt flera andra vig-
tiga lagförslag. Bland dem må nämnas två
f) Man torde observera likhoten mellan Dan-
mark och Sverige i detta hänseende: Aftonbladet
kallar sig sjelft rationelt liberalt och räknar Dag-
bladet som trosförvardt. . Ne