De politiska partierna i Danmark. Ena korrespondent i Köpenhamn lemnar till Kristiania Dagblad en kortfattad, men likväl klar, skildring af partibildningen i Danmark, som ganska mycket liknar den i Sverige. Korrespondenten skrifver bland annat: Hvad partiställningen beträffar, så är det en naturlig följd af vallagen att i landstinget de större godsegarne och embetsmännen utgöra majoriteten — det parti, som sjelfva regeringen tillhör. I riksdagens andra kammare, folketinget, som bildas genom den allmänna rösträtten, är partistyrkan mera fördelad. Der finner man först det gamla national-liberala partiet eller statstjenarpartiet ), men antalet af detta partis medlemmar har under årens lopp blifvit så betydligt törminskadt, att det endast förmår utöfva något inflytande, när det så kallade mellanpartiet (centern) ansluter sig till detsamma, hvilket inträffar i de festa vigtiga frågorna. Såsom sjelfva namnet antyder, har mellanpartiet förelagt sig den ur teoretisk synpunkt vackra uppgiften att hålla jemvigten mellan det, enligt dess mening, alltför radikala partiet ä ena sidan och det alltför konservativa ä den andra. Ur praktisk synpunkt är dock denna ställning ohållbar, och mellanpartiet är också i verkligheten endast en ny, moderniserad upplaga af den gamla högern. Mellanpartiet och de nationelt liberala göra alltid gemensam sak, när det gäller att bekämpa folkpartiets, den förenade veusterns, sträfvan att grundlägga folkets sjelfstyrelse, hvaraf sista konseqvensen är ett parlamentariskt styrelsesätt. Detta motstånd från de nämnda två partierna förstärkes af de så kallade lösdrifvarne; det är sådana, hvilkas personliga fåfänga och ärelystnad eller: ock oförmåga att fatta nödvändigheten af partisammanhållning förhindra dem från att sluta sig till något parti. I förhållande till alla dessa motståndare — hvilka wan med skäl sammanslagit i benämningen den förenade högern, hvari icke ovilkorligt ligger förutsättniogen af någon uttrycklig öfverenskommelse — utgör venstern minoriteten; men man mi hoppas att de nya folketingsvalen, som i sommar förestå, skola åstadkomma en ändring i detta fall. Partiförhållandet visar sig i synnerhet vid tillsättandet af utskotten, men det spåras äfven tydligt i det mottagande, som möter åtskilliga af vensterns lagförslag. Man såg detta t. ex. då hr Berg väckte förslag om utvidgandet af den kommunala rösträtten. Enligt nu gällande rösträtt är det störstå inflytandet beträffande kommunens angelägenheter såväl å Jand som i stad lagdt i bänderna på de högst uppskattade, eller på förmögenheten, och detta mot all naturlig rätt stridande missförhållande ville hr Berg med sitt förslag upphäfva, då han påyrkado att kommunalstyrelsernas medlemmar skulle utses genom pr capita-omröstning. Detta förslag upplefde väl sin andra bordläggning och blef remitteradt till vederbörligt utskott, men att döma af det motstånd det rönte från åtskilliga håll — till och med från personer, hvilka gerna vilja gå och gälla för rena demokrater — och då dertill kommer att regeringen bestämdt motsatt sig detsamma, har det endast ytterst ringa utsigt att bli upphöjdt till lag, i synnerhet som landstinget — första kammaren — på grund af sin politiska ståndpunkt sannolikt alls icke vill höra talas om en sådan förävdring. : : Utom förslaget att utvidga den kommunala rösträtten har venstern väckt flera andra vigtiga lagförslag. Bland dem må nämnas två f) Man torde observera likhoten mellan Danmark och Sverige i detta hänseende: Aftonbladet kallar sig sjelft rationelt liberalt och räknar Dagbladet som trosförvardt. . Ne