Svenska folkets tillstånd.
IL,
Skåne.
(Forts.)
Närmast intill adeln ställde vi presterna
såsom de der varit de mindre jordbru-
karnes förtryckare. Öfver det andliga
förtryck, som af dem vtöfvats, vilja vi
icke här utförligare yttra oss. Det har
väl i allmänhet varit här likadant som i de
andra provinserna. Oanmärkt bör det lik-
väl icke lemnas, att då konung Oscar fram-
ställde till rikets ständer förslag om en ut-
vidgad religionsfrihet, hvarigenom särskilt
landsförvisningsstraff för öfvergång till annan
kristen bekännelse föreslogs avwt ur lagen
utgå, var det just skånska presterna, med
framstående målsmän i Färs och Göinge hä-
rader, som ifrigast uppträdde och petitio-
nerade deremot, såsom om en stor olycka
derigenom skulle dragas öfver landet. Detta
var ju också en ofelbarhetsdogm, som af dem
vidhölls.
I Skåne. äro omkring 100 pastorat, der
ännu herremännen antingen direkto som pa-
tronatsrättsinnehafvare eller mera indirekt
som röstegande afgöra om prestutnämnin-
garne. Förut har förhållandet i folkligt
hänseende ställt sig ännu ogynnsammare,
Härtill kommer äfven att de mäktige skån-
ska herrarne vid många tillfällen genom
sina intima relationer till regeringen föran-
ledt presterliga utnämningar äfven på så-
dana ställen, der de icke hade någon talan
att för egendom utföra. Derigenom har det
också händt, vida mera förr än under de
sista decennierna, att prester genom herre-
mäns föremälen blifvit församlingarne på-
tvungna mot de röstberättigades ifrigaste
protester. Sådana prestor hafva gemenligen
varit och förblifvit folkfiendtliga huskapla-
ner hos sina välgörare, undergifna alla
deras nycker och befrämjare af deras hög-
aristokratiska syften. Det är icke rätt
många år sedan förböner hördes i flera pa-
tronella kyrkor för församlingens höggref-
liga nådiga herrskap o. 8. v. Om nu också
detta höggrefliga herrskap vid pastorsfull-
maktens utfärdande sett sitt hus tillgodo
med vissa licenser i fråga om tionde som
borde utgå från åkrarne under deras bruk,
så lemnades de öfriga sockentegarne öppna
och oskyddade för tiondetagarnes hungriga
anspråk; och längst inom alla rikets pro-
rinser har af presterskapet i Skåne den
rättigheten öfvats att tillgodoräkna sig tion-
lekärfvarne på böndernes åkrar och tionde-
jam, gäss, kalfvar och grisar i deras går-
lar. Detta gäller väl egentligast om en
förfluten tid, men den är dock icke mera
flägsen än att utöfvare af denna rät-
ighet för få år sedan funnits och att
innu under förra decenniet formliga batal-
er utfördes mellan militärpersoner, som
itagit sig uppdraget att anställa räkning
åkrarne, och tiondegifvare, hvilka be-
raktade dylika åtgärder som ingrepp i sin
hemfrid.
Kronofogdar och länsmän betraktas visst
innu i allmänhet af den lägre befolkningen
om stränga obevekliga herrar; men de ut-
fra likväl icke nu ett så stort förtryck på
Wo mindre jordbrukarne som förut och gripa
j heller nu så djupt ner i deras fickor
om förr. De medelåldrige erinra sig dock
nnu tydligt huru i deras yngre år vägarne
or ar eri so ep fig ga SSAES ESSEN